Tankar om belåning och regler vid tillgångsallokering

Ber om ursäkt för avsaknaden av finansinlägg den här sommaren, men lagom till mitten av maj var det som om någon bara stängde av min energikran och jag har varit så löjligt trött att jag har fått prioritera vad jag lägger min energi på. Hittills har det dock inneburit att jag mest tränat, pratat med vänner och målat en hel del (bland det skönaste jag vet när jag försöker att tänka på annat). Bokskrivandet har gått riktigt segt, mina tankar är någon helt annanstans och träningen och målandet har fått bli min tillflyktsort.

Jag känner mig inte alls nere, bara trött och tänker mer än vanligt. Det är helt okej att vara sån här ibland. Jag håller ofta ett högt tempo men jag har gjort vissa förändringar i livet och min teori är att jag helt plötsligt fick lite tid för reflektion och då insåg hur trött jag var. Först idag, efter att ha famlat lite i mörkret under några veckor, känner jag mig som mig själv och har ägnat dagen åt skrivande, förberedelse inför ett uppdrag i Båstad senare i veckan och ett riktigt bra pass på gymmet.

Min lärdom från de här ganska tunga veckorna tätt inpå en tuff deadline med bok är att helt enkelt bara släppa det om det känns som enda utvägen. Som kontrollfreak har det varit otroligt jobbigt, men man uppskattar sin vanliga energi desto mer när den är tillbaka.


Jag låg och tänkte på kreditbubblor i helgen och det slog mig att vi inte bara befinner oss långt in i en högkonjunktur, har rekordhög belåning och arbetslösheten är nere på nivåer om 6,7 procent (vilket kan jämföras med 6,1 procent precis innan finanskrisen), utan vi svenskar mår dessutom rekorddåligt. Psykisk ohälsa har aldrig varit så utbrett som idag. Vad tror ni händer om man adderar låg arbetslöshet (alltså ytterligare få personer som kan sättas i sysselsättning) med ohälsa och stora krediter?

Låg arbetslöshet är ett tecken på att det är dags att sälja dina aktier

Jag vet att de flesta förknippar låg arbetslöshet med god ekonomi, men det betyder, om man tänker lite second level, också att ytterligare få personer kan sättas i sysselsättning. Alltså kan tillväxten gå trögare. Lägg på förmodade höjda räntor, hög belåning samt det faktum att människor i allt större grad faktiskt mår sämre och sämre. Som bäddat för katastrof med andra ord.


När jag började bygga min tillgångsallokering så ville jag hitta kontracykliska tillgångar och såklart även ha guld i portföljen som man brukar säga är immunt mot inflation. Någon påpekade på Twitter att det var bättre att ha kassa istället för guld för att slippa exponera sig alls, men personen i fråga har ju då missat att man i det fallet faktiskt är exponerad mot valutan i sig. Vid hög inflation i aktuell valuta kommer du alltså att ha förlorat pengar på att välja kassa framför någon annan tillgång.

Jag skrev en krönika för Vontobel om hur man kan tänka när man bygger den här typen av portföljstrategi, vilka regler man ska ha och hur man rent praktiskt går till väga. Vi kommer också att ta upp det i kommande avsnitt av Outsiders! Läs krönikan här eller klicka på bilden nedan!

/A

Det kan vi lära oss av träd som pratar

Åh nej, nu har hon fullständigt spårat ur! Bort med allt filosofiskt trams and get back to the numbers” kommer ni tänka nu, men det är faktiskt sommar (och min blogg) så ni får hålla till godo lite till med hippie-Anna.

Jag skriver just nu på min andra bok (eller tredje om man ska räkna min opublicerade samhällskritiska skönlitterära skildring om stress och arbetsnarkomani som jag är för feg för att publicera) som kommer ut i januari. Micke skrattade åt mig igår när jag satt i soffan och skrev med ett glas sauvignon blanc bredvid mig. Han tyckte att jag såg ut som en kliché och tog en bild:

Jag klandrar honom inte, framförallt inte när man kan skymta mina halvfärdiga tavlor i bakgrunden. Scenen idag är inte så annorlunda mot igår och jag börjar mer och mer hitta in i mitt ”författarlunk”. Jag är, trots min kärlek till siffror och analys, en ganska kreativ själ som från början kommer från musikhållet men som istället rotat mig med skrivande och målande. Jag brukar kalla mig för ”corporate hippe”. Business på dagen och hippie när ingen ser. Du hittar mig med stor sannolikhet med en pensel i ena handen och ett glas champagne i andra om du skulle smyga hem till mig utan min vetskap. Till det konsumerar jag mer än gärna österländsk filosofi och funderar över koncept som ”if nothing is done, nothing is left undone”.

MEN, som rubriken lyder ska vi knappast prata om min konstnärliga sida utan om något annat, som i och för sig är relaterat till boken jag skriver just nu, men jag är för exalterad för att inte dela med mig här och nu.

Visste ni att träd talar med varandra? Jag hör hur det låter, men det finns en viktig poäng som jag ska komma till snart, som inte alls är flummig utan snarare tvärtom. Suzanne Simard genomförde för över 25 år sedan ett experiment (som hon hade svårt att få funding till) där hon upptäckte att träd kommunicerade med varandra i naturen. Med hjälp av plastpåsar och radioaktivt kol kunde hon mäta och följa hur naturen samarbetade och hjälpte varandra i skogen.

Tidigare trodde man att träden konkurrerade med varandra, att de nästan slogs om solens strålar, vattnet i jorden, bäst läge helt enkelt. Att starkast alltid vann. Simards forskning var banbrytande på många sätt. Hon kunde påvisa att det pågick en tvåvägskommunikation mellan träden och att beroende på när en av arterna (i experimentet gällde det granar och tallar) var svagare så skickade den andra arten mer kol genom underjordiska nätverk till den svaga. Hela skogen är alltså en stor organism snarare än en stor skara av arter som konkurrerar med varandra om skogen.

Jag förstår om ni fortfarande är frågetecken och undrar om jag fullständigt har tappat det. Men, så till min poäng. Jag skriver ju en bok om nätverkande. Hur man kan bygga relationer och investera i nätverk. Här tycker jag att det finns mycket att lära från träd som kommunicerar med varandra. Precis som vi tidigare trott att skog frodas och växer genom att träden konkurrerar har vi haft en syn på bolag och människor. Att konkurrens och armbågande är vägen till framgång. Detta är inte sant.

Tim Sanders, tidigare executive på Yahoo! skrev boken ”The likeability factor” och nämner i den att eran av ”mean business” är på väg att ta slut. Vi kan inte längre förvänta oss att framgång bygger på att vi försöker knuffa undan andra. Sanders menar att det beror på två saker:

  1. Vi har valmöjligheter: Om vi har en chef som vi inte respekterar kan vi byta jobb.
  2. Vi lever i ett informationssamhälle: Om ett bolag/person gör något dåligt så kommer detta att komma ut till allmänheten. Titta bara på H&Ms skandaler när det kommer till hållbarhet och att det sen läckte ut att de brände upp delar av lagret. Not good for business.

Han är dock inte den enda som är inne på samma spår. Adam Grant är professor i psykologi och menar att vi mer och mer tenderar att göra affärer med människor vi känner till och tycker om.

Så, vad kan vi lära oss av träden som pratar? Allt handlar om nätverk. Att hjälpa, att bygga varandra. Det är exakt det här jag menar med att investera i sina relationer, vi blir inte starkare för att vi fäller krokben för andra, utan genom att vi stärker, bygger och stöttar – även de som i en förlegad värld borde kallas för konkurrenter.

/A

Lycka

Vi satt med varsin cappuccino och tittade på båtarna, jag och en av mina närmsta vänner, och pratade innan vi skulle upp och tränga oss längst fram i publiken för att lyssna på Ishtar när hon som vanligt briljerade på scen för att diskutera start up-scenen när min vän frågade när jag är som absolut lyckligast, vilka små tillfällen i livet som får mig att stanna upp. Jag blev tyst en stund, funderade och svarade med ett leende på läpparna:

Micke ligger ofta och läser när jag vaknar på helgmorgnar. Han älskar, förutom att läsa om fysik, matematik och annat att läsa sci fi-romaner. Vissa är bättre (och sämre) än andra och om jag får välja en specifik tidpunkt som gör mig varm i kroppen av att tänka på så var det när jag låg med huvudet mot hans axel medan han läste valda stycken högt för mig. Det kan ha varit en av de mest klyschiga sci fi-verken som finns och utomjordingar hade förutom vanliga namn med en ”twist” också en sifferföljd på slutet. Detta tyckte Micke var både mycket fånigt och roligt. Capex, min hund som är lika morgontrött som en bakfull tonåring och brukar sova på min huvudkudde, låg och sträckte på sig så att tassarna pressades mot min kind medan Ronja, vår stora och buffliga dobermann-schäfer låg på golvet med huvudet utanför sin hundsäng och snarkade högt. Samtidigt låg jag där och lutade mig mot den vackraste personen jag vet och lyssnade på hans välbekanta och trygga stämma.

Micke förvrängde rösten för att låta som en robotliknande alien när han härmade karaktärerna i boken och suckade lite av någon slags mix av att vara road och missnöjd på samma gång. Han avslutar varje bok han påbörjar, det spelar ingen roll hur dålig den är, han ger inte upp. Jag har aldrig förstått det där. Jag har inte alls samma typ av tålamod.

Just den stunden, den här morgonen när Micke läste en dålig sci fi-roman högt för sin nyvakna flickvän medan hundarna fortfarande sov, är mitt favoritminne i livet.

Lycka handlar inte om ansträngda händelser. Att jaga en känsla. Lycka är att slås av en tacksamhet över det man har och ha vett att uppskatta det. Jag har möjlighet att göra saker som många drömmer om ska göra dem lyckliga, men det är inte det som är poängen. Livet handlar om att vakna en morgon bredvid någon man älskar som gör exakt det den älskar.

Det jag känner för dig och hundarna slår mig av banan ibland. 

Att älska någon är att älska när de gör något som gör dem lyckliga. Låt varandra springa fritt. Lita på varandra, ha respekt. Lyssna, prata, utmana. Skratta.

/A

Bland de 100 mäktigaste enligt nyheter24

I nästa lya ska jag propsa på att vi ska ha minst ett fotovänligt fönster istället för de små vi har i våningen nu.

Nu är jag hemma igen efter tre(?) dagar i Almedalen och jobbade undan det jag inte hann med när jag var i Visby till kaffet på terrassen. Mitt flyg gick vid 07:20 imorse så jag sov bara några få timmar och fick ta igen det efter frukosten hemma innan jag fick feeling och gick till gymmet.

Jag fick också precis veta att Nyheter24 utsett mig till en av årets 100 mäktigaste unga, vilket gjorde mig väldigt glad. På listan hittar vi bland andra Bianca Ingrosso, Margaux Dietz och Zara Larsson, så det känns fantastiskt roligt. Jag tror att jag är ganska dålig på att stanna upp och klappa mig själv på axeln ibland. Jag är ganska snabb på att gå vidare och reflekterar mer över de misstag jag gör än det som faktiskt blir bra. Så, tack Nyheter24, jag firade med ett gympass!

Jag har faktiskt spenderat eftermiddagen med musik i öronen och ren nöjesläsning där jag läser mina favoritdelar från Dao of Capital igen. Spitznagel delar bland annat upp händelser/situationer enligt följande:

First there is the seen, visible and immediate, that which is most easily grasped. Then there is the yet unseen, what comes next as the consequence of the former, realized in the latter – which can, indeed become the foreseen.

Ja, alltså jag fick också läsa det där ett par gånger innan jag greppade det på riktigt. Jag skulle dock vilja dra en liknelse till Howard Marks och hans first- and second level thinking.

One’s investment approach should be intuitive and adaptive rather than fixed and mechanistic.

Jag pratar ju ofta om att vara versatil, att inte klamra sig fast vid en strategi och alltid förvänta sig att den ska fungera. Vanliga exempel på vad first- and second level thinking faktiskt betyder är:

First level thinking: X är ett bra bolag – alltså köper jag aktien.
Second level thinking: X är ett bra bolag – men alla andra tycker att det är ett fantastiskt bolag, vilket det inte är, därav är aktien överprisad – alltså säljer jag aktien.

First level thinking: Jag tror att bolag Xs inkomster kommer att sjunka – sälj.
Second level thinking: Jag tror att bolag Xs inkomster kommer att sjunka mindre än vad andra förväntar sig och den positiva överraskningen kommer att lyfta aktien – köp.

Förstår ni nyansskillnaderna? Får eventuellt skriva ett längre inlägg om det. Men tills dess bör alla i alla fall överväga att läsa The Most Important Thing av Howard Marks. Dao of Capital är också helt fantastisk, men jag förstår om den kanske känns lite mer svårtuggad.

/A

Från Almedalen: innovation och teknologi framför olja

Jag landade i Visby strax efter 21 i söndags och kom till vår lägenhet som ligger ett stenkast från Almedalen vid 22:30. Jag och Mona satte oss i fönstret, kikade på utsikten och pratade om livet tills Ishtar anslöt. Bra gäng som jag bor med här, som en sleep over med sina tjejkompisar när man var 12 men att vi alla springer mellan paneldebatter och möten.

Igår morse gick jag och Mona upp vid 06:30 för att ta en promenad runt muren. Få saker gör mig så lycklig som att promenera vid havet med en fin vän. Efteråt medverkade jag vid en paneldebatt för We Don’t Have Time med bland annat Telias Hållbarhetschef Magnus Lindwall där vi diskuterade hur man kan arbeta med hållbarhet från ett investerarperspektiv och från bolagets sida, jag ville egentligen bara dela med mig av mina tankar därifrån.


Innovation och teknologi framför olja och att prata resultat framför mjuka värden vid investeringar. Jag får ofta frågan varför jag utesluter olja i min tillgångsallokering och jag skulle kunna trycka på alla hållbarhetsparametrar och det är såklart intressant input, men framförallt vill jag att vi skiftar fokus till resultat.

Jag brukar kritisera hur finansbranschen har valt att prata om hållbara investeringar. Det har lagts väldigt mycket fokus på att enbart diskutera aspekter som miljö – vilket såklart är viktigast, men det har gjort att just sustainable investing har kopplats samman med lägre resultat. Att man alltså får välja mellan miljö och pengar. Det här har i sin tur lett till att många investerare väljer att inte investera hållbart, eller i alla fall hellre investerar för att maximera den potentiella riskjusterade avkastningen.

Sustainable investing appears to have a positive effect, if any, on returns.

Jag menar att om vi istället lagt fokus på resultat så kan vi attrahera fler investerare, få fler att inse att ett av stegen mot ett bättre resultat går genom hållbarhet. Flera studier (bl a denna) pekar nämligen på att det finns en stark korrelation mellan hållbara investeringar och hög riskjusterad avkastning. Det borde alltså ligga i allas vinstintresse att flytta till exempel till pensionssparande till hållbara fonder.

Jag förstår att det är enkelt för mig som jobbar i branschen att förstå och därmed också lägga om mitt sparande, men det lägger ju också ett ännu större ansvar på bankerna att faktiskt gå ut och utbilda sina kunder i hur man gör för att maximera sin möjlighet till så hög riskjusterad avkastning som möjligt.

Men för att återgå till ämnet om att jag har uteslutit olja från min tillgångsallokeringsstrategi. Jag byggde modellen för att hitta ett sätt att långsiktigt kunna allokera mellan olika tillgångsslag. Just när det kommer till olja så är jag helt övertygad om den innovation och teknologisk utveckling som vi ser idag kommer att leda till att efterfrågan på olja sjunker långt innan tillgången försvinner. Det är alltså helt ekonomiskt oförsvarbart att inkludera olja som tillgång i min modell, och då har vi inte ens börjat titta på hållbarhetsfaktorer.

/A

Lat eller rädd?

Jag sitter på Arlanda och väntar på mitt plan som ska ta mig till Visby. Jag är lite trött som resultat efter att ha legat och funderat inatt istället för att sova. Jag fick höra att jag var lik Chidi i The Good Place för ett tag sen och kunde i början inte alls förstå varför, tills inatt! Jag började fundera på vilken typ av projekt som jag fullföljer och insåg att jag faktiskt inte alls tidigare har jobbat med projekt som på riktigt utmanar mig. Missförstå mig rätt, jag vet att jag gör och har gjort mycket på kort tid och jag är absolut stolt över vad jag åstadkommit hittills, men om det på riktigt har utmanat mig? Nej.

Jag är en, vanligtvis, väldigt effektiv person och har ju bland annat på ett år skrivit och publicerat en bok tillsammans med Linnéa, skrivit en roman, drivit Economista på fritiden och jobbat med Feminvest på heltid. Bloggen har fått ta plats på mornarna. Alla delar har varit väldigt roliga, men de har inte varit svåra eller direkt intellektuellt utmanande utan ligger i min comfort zone.

Jag funderade på om det faktum att jag valt bort det som utmanar mig, som kräver att jag anstränger mig på riktigt, beror på att jag är rädd för att slutresultatet ändå skulle bli för dåligt och att jag därmed inte vågar ta risken att lämna min comfort zone eller om jag faktiskt bara är lat.

Jag har valt att outsourca till exempel städning hemma för att få mer tid till att arbeta men det har egentligen bara lett till att jag blivit mer stökig och ostrukturerad själv. Därför mailade jag och sa upp vår städfirma imorse. Det kanske låter fånigt, men jag tror att ju mer jag lämnar över åt andra, desto mindre gör jag själv. Jag är en paradox.

Jag tror att mitt grubblande just nu beror på att jag tagit ett ganska stort kliv i min arbetssituation, vilket jag kommer att berätta om snart, där framtiden har stor potential men mycket beror på hur mycket jag vågar satsa, anstränga mig, utmana mig själv. Jag har lämnat en väldigt trygg plats för att våga satsa på min idé och egentligen min potential, men tänk om det inte räcker? Jag är egentligen prestigelös, så det handlar inte om det. Jag är nog bara rädd att jag inte bara varit ”lat” utan faktiskt saknar det som krävs för att göra det jag vill göra nu.

När mina vänner frågar mig hur man ”vågar ta steget” så har jag alltid sagt att det bara är att göra det, att man kommer att lösa resten på vägen, och gör man inte det så är det inte hela världen. Det är dags för mig att leva som jag lär.

/A

Volatilitet, källkritik och S&P500 mot hedgefonder

Minns ni mitt briljanta blogginlägg om nybörjarmyter att se upp för? Om inte så kan ni friska upp minnet här.

Minns ni Warren Buffetts vad mot hedgefondförvaltaren Protégé Partner om 1 miljon USD år 2007 att S&P 500 skulle överprestera hedgefonder? Buffett vann vadet vilket har gjort att många har lagt sig till med ”sanningen” om att index alltid är bättre än aktiv förvaltning.

Vill ni veta en hemlighet? – 2007-2017 är typ enda tioårsperioden som det faktiskt varit sant. Nedan kan ni se hur Credit Suisse Hedge Fund index utvecklats jämfört med S&P 500 och MSCI World Index sedan december 1993.

Jag tänkte att vi skulle prata lite om källkritik och second level thinking idag, att inte tro på allt man hör för att det låter enkelt och att volatilitet kan äta upp din avkastning. 


Occhiolism – The awareness of the smallness of your perspective, by which you couldn’t possibly draw any meaningful conclusions at all, about the world or the past or the complexities of culture, because although your life is an epic and unrepeatable anecdote, it still only has a sample size of one, and may end up being the control for a much wilder experiment happening in the next room.

Det är viktigt att skilja på kunskap och sanning. Du kan ha fått höra att Warren Buffett vann vadet om att S&P 500 skulle överprestera Hedgefonder och tror därför att det är 100 procent sanning, alltid. Jag förstår ändå att man vill ta till sig sanningar som får saker och ting att verka enkla. Om det alltid är sant att aktieindex överpresterar annat så blir det väldigt enkelt att helt enkelt välja att investera i indexfonder. Vi har en lat hjärna som gärna tar genvägar, det är inget konstigt med det.

MEN, det handlar faktiskt om vår framtida avkastning. Jag har i alla fall inte råd att ta risken att det någon säger till mig är fel och vill därför själv verifiera den information jag får istället för att skolas in på fel sätt och potentiellt förlora pengar.

Alltså, den första lärdomen från det här inlägget handlar om att vara källkritisk, att ta in information som inte stödjer din världsbild utan tvärtom, att förstå att occhiolism är den viktigaste insikt du kan få. Försök att alltid ta in nya perspektiv för att utvecklas som person och investerare.

Volatilitet äter avkastning

The essence of investment management is the management of risks, not the management of returns. Well-managed portfolios start with this precept. – Benjamin Graham

Visst du att även om två tillgångar har samma genomsnittliga avkastning så säger det egentligen inte så mycket utan att mått som volatilitet och draw down är otroligt viktiga att ha koll på?

Ovan ser ni samma jämförelse som ovan, men fram till december 2012. Här är resultatet det samma om man jämför S&P 500 med Credit Suisse Hedge Fund Index med två väldigt viktiga skillnader: volatilitet och draw down.

Det är ganska stor skillnad på maximal draw down om 20 procent och närmare 60 procent.

Ja, de senaste 10 åren har aktiemarknaden varit extremt stark. Vilket väl inte är så konstigt eftersom det är en mätperiod som börjar efter en finanskris. Det betyder dock bara att vi skjutit risken framför oss. Historisk avkastning säger ingenting om framtida resultat, sägs det, men ändå väljer många att bara investera i indexfonder eftersom det är ”det som presterar bäst över tid”. Marknaden har varit skakig ett tag och Kina befinner sig till exempel i en konstaterat bear market till följd av handelstullar.

Jag säger inte att hedgefonder definitivt kommer att överprestera S&P 500 den kommande tioårsperioden, men jag säger däremot att risken att S&P 500 står inför en kraftig korrektion efter så lång uppgång är hög och att flera faktorer pekar på att det är dit vi är på väg.

Det här är inte ett inlägg där jag vill uppmana mina läsare att helt gå över till till exempel hedgefonder, jag vill bara vidga era vyer något. Låta er se en annan sida av myntet än den enkla vägen som oftast målas upp för nya investerare.

Precis som det inte är de stora intäkterna som gör dig rik utan att kontrollera dina kostnader så gäller samma sak när det kommer till risk och avkastning. Låg volatilitet, låg draw down och riskhantering är nyckeln till framgångsrikt sparande.

/A

H&M under förväntan

…Här skulle jag kunna skriva något raljerande om ”vad var det jag sa?” eller att H&M kanske kom in under analytikers förväntan men i linje med mina – men det fyller ingen funktion och är oerhört trist.

Jag blir faktiskt lite ledsen när jag ser resultaten och Karl-Johan Perssons ord i halvårsrapporten. Det är samma ord och löften hela tiden;

Vi ser att utvecklingen går i rätt riktning även om det fortfarande finns många utmaningar och hårt arbete återstår.

Jag tycker att det kanske är dags att dra en gräns för hur mycket man får lova sina aktieägare samtidigt som man fortsätter leverera dåliga resultat. Jag vill inte att det ska gå dåligt för H&M, jag vill bara inte att småsparare och relativt nya investerare ska köpa H&M för att de lärt sig att det är en ”riskfri” placering (framförallt på dessa nivåer) och sen förlora pengar och därmed inte våga investera mer.

Jag kommer att kommentera rapporten i kvällens Closing Bell med Dagens Industri, men här kommer en sammanfattning:

  • Lägre bruttomarginaler än förra året men något över analytikernas förväntan
  • Varulagret ökade med 11 procent
  • Resultatet skönk

Jag är fortsatt kort H&M och tror dessvärre inte att vi kommer att se tillräckligt mycket förbättring för modejätten för att det skulle vända just nu.

/A

Förenklad version av min tillgångsallokering

Svårt att inte känna sig bortskämd när man har så fina vänner. Camilla och Vendela driver Qalora Capital tillsammans med två andra medgrundare och är bland de coolaste personerna jag träffat. I måndags tog de med mig ut på överraskningsmiddag på Asian Post Office som ligger bara ett stenkast från mig. Älskar att ha vänner där vi kan blanda business, att diskutera relationer och investeringar.

Någon skrev på min instagram att vi påminde om Bonnie och Clyde, så veckans cover photo för Outsiders får helt enkelt prydas av dem (eller på skådespelare som spelar dem, men you get the point). Vi snackar om min tillgångsallokering i avsnittet och om hedge i portföljen. Finns i din podcastapp eller på Soundcloud här.

Det är dock flera som hört av sig, både efter mitt förra blogginlägg om strategin och efter att de lyssnat på avsnittet där jag beskriver strategin att det är för svårt för en småsparare att kopiera eller att det inte går att bygga upp en portfölj enligt strategin (som jag för övrigt kallar Cygnus, betyder stjärnbilden svan på latin). Därför tänkte jag visa hur man kan göra en förenklad version av strategin i sin egen portfölj om man inte som jag gärna lägger några timmar om dagen.

Läs först mitt inlägg här där jag övergripande går igenom hur strategin fungerar.


Strategin är som jag skrivit tidigare en process i tre steg. Först bestäms allokeringen mellan tillgångsslagen, sedan, med hjälp av en screening value-process, avgörs hur vi ska vikta respektive tillgång inom respektive tillgångsslag och i sista steget lägger min partner på systematiska strategier för att optimera implementering av tillgångarna.

MEN, om man kanske ska tillgängliggöra strategin för den som vill månadsspara snarare än att förvalta totalt kapital så skulle jag säga att man kan börja med att titta på Mickes ”pizzaportfölj” och sen byta ut innehållet något.

Jag tycker att det är för mycket räntor, till exempel. Och min tillgångsallokeringsstrategi går ju ut på att vikta om mellan aktier, softs och guld. Men istället för att som jag, som allokerar beroende om relativ prissättning i de olika tillgångsslagen, så kan man faktiskt ha en konstant fördelning. Lite som Ray Dalios ”all weather portfolio”.

I slutet av varje år kan du sedan vikta tillbaka så att originalviktningen är samma som vid årets början. Så slipper du fundera på relativ prissättning eller skapa egna index, hehe.


Men för att återgå till min modell. Nedan kan ni se resultat efter enbart allokering baserat på relativ prissättning och exponering mot index. Alltså resultatet efter första steget i analysen där vi väljer allokering. Cygnus har outperformat både softs, guld OCH S&P 500 inkl utdelningar mellan 1998-2018. Den där idén jag fick för snart två år sedan om att allokera mellan dessa tre var alltså inte helt dum.

(Nej, inte curve fittad alls, allokeringen bygger endast på relativ prissättning och enligt de regler vi har satt upp för strategin).

/A

Chanel, stökig börs och tillgångsallokering

Efter min massage i tisdags tog jag och Micke en lunch på Vau Du Ville på Norrmalm, de har en sallad med sotad tonfisk och mango som tidigare fanns på Zink Grill innan de stängde igen för något år sedan. På vägen från restaurangen och hem sprang vi in i en samarbetspartner och vän som hade med sig en stor bukett blommor till mig. Blev SÅ glad. Efter det mötte jag upp Ishtar på Riche innan vi tog ett krismöte på Chanel och jag kom ut med ett par nya diamantörhängen. Oh well, sånt händer, hehe.

Bild på själva örhängena hittar ni på instagram (annasvahnse)!


MEN till något mycket viktigare än konsumtion (jag är inte ett big fan egentligen), nämligen börsen som har varit lite stökig det senaste.

OMXS30 ett år

Jag har skrivit det flera gånger innan men det här är inte helt otypiskt innan en större nedgång. Vi såg till exempel samma sak under IT-bubblan. Läs mer om rekyler under nedgång här. Utöver det rent tekniska så kan vi addera stigande ränta, handelskrig, extremt låg arbetslöshet som inte lämnar så mycket över till uppsidan och höga multiplar generellt.

Jag pratar ju ofta om tillgångsallokering och idag är inget undantag. I avsnittet av Outsiders som släpps imorgon så pratar vi bara om hedge och framförallt om hur jag byggt strategin i tre steg. Övergripande och utan att gå in på detaljer ser processen ut enligt nedan.

Steg 1: bestäm allokering mellan guld/softs/aktier. När vi tittar på relativvärdering mellan tillgångsslagen har vi valt att jämföra S&P 500 mot guld samt S&P 500 mot ett index som vi satt ihop själva bestående av totalt åtta likaviktade tillgångar. Vi har satt upp hard limits där vi sedan innan skapat riktlinjer för hur tungt viktad portföljen får vara som max inom respektive tillgångsslag. Efter relativvärdering gör vi en omvärldsanalys där vid byggt upp ett poängsystem som finjusterar allokeringen. När första steget är klart har vi alltså en klar allokering mellan dessa tre tillgångsslag.

Så här har utvecklingen sett ut sedan 1998 för våra tre tillgångsslag. 

I grafen nedan ser vi hur S&P 500 har utvecklats jämfört med softs sedan 1998.

Här kan vi till exempel tydligt se att S&P 500 jämfört med softs just nu är extremt dyrt och därför väljer vi att allokera en större del av kapitalet mot softs snarare än aktier.

Här ser vi att guld mot aktier är högre värderat, vilket alltså betyder att guld får en mycket mindre andel av kapitalet.

Steg 2: Ponera att vi efter relativvärdering och kompletterande omvärldsanalys kommer fram till att allokeringen i portföljen ska se ut enligt nedan.

Även om vi nu vet hur fördelningen mellan tillgångsslagen ska se ut så måste vi nu fundera på vilka tillgångar som ska ligga inom respektive del och hur vi ska vikta dem. Med softs ser processen ut ungefär som i del 1, vi tittar alltså på relativvärdering mellan de åtta som ingår i vårt index och kompletterar sedan med en kvalitativ analys där vi bland annat tittar på produktion/efterfrågan/väder/politiska faktorer och annat som påverkar priserna. För aktier har vi skapat en ”value screener” där vi sorterar fram de lägst värderade bolagen som vi sedan investerar i (efter steg 3).

Steg 3: När vi vet vad vi vill investera i så måste vi optimera implementeringen av dessa tillgångar. Det här är min partners styrka. Han jobbar med systematiska strategier för att helt enkelt (okej, kanske inte alls så ”enkelt”) se till att vi kommer in i varje tillgång i rätt läge.


Så, det var enkelt förklarat hur vår strategi ser ut som vi just nu fortsätter att finjustera. Hela konceptet handlar om att ”köpa billigt och sälja dyrt” men applicerat på hela marknader istället för enskilda bolag till exempel!

/A