Kunder, konsumenter och konsumister

Jag har ett litet tag letat efter en ring. Jag bär inte så mycket smycken och vill ha ett par tidlösa, fina smycken som jag aldrig behöver ta av mig. Jag fick ett halsband med pavéhjärta med diamanter av Micke i julklapp (ironin i att han tycker att diamanter är värdelösa och att världen är inlurad i en diamantbubbla, hehe) och nu köpte jag en ring med safirer här nere i Sri Lanka. Just safirer, rubiner och till viss del diamanter är mycket billigare här nere, så jag fick ett pris som motsvarade en tiondel mot om jag hade köpt ringen i Sverige.

Många grattade oss till ”förlovningen”, men tyvärr var det ingen som friade utan bara min plånbok som blev lite tunnare.

På tal om att köpa saker så tänkte jag utveckla det jag skrev i mitt blogginlägg om olika sektorer och branscher att titta på i en tillväxtmarknad. Där skrev jag att när våra bostäder stiger i pris upplever vi att vi har mer pengar även om vi inte hade tänkt sälja bostaden. Detta leder till mer konsumtion för pengar som vi inte har och det skapas till slut en kreditbubbla.

Men låt oss börja med begreppen ”kunder”, ”konsumenter” och ”konsumister”. Det sistnämnda ordet använder vi oss av hemma men vi tror att vi hämtat det från Alexander Bard, jag tänker i alla fall inte ta någon cred för ordet. När man läser marknadsföring så delar man upp ”kunder” och ”konsumenter”. Enkelt förklarat innebär ”kunder” den grupp som köper produkten och ”konsumenter” den grupp som använder produkten. För att lyckas med sin marknadsföring så måste man alltså nå både kunder och konsumenter. Eftersom grupperna kan skilja sig åt (”kunden” kan vara segmentet småbarnsföräldrar och ”konsumenten” deras barn) är det viktigt att hitta en balans i sin kommunikation för att nå båda.

Konsumister” däremot är en grupp människor som lever för att konsumera – alltså handla för handlandets skull. Känner du igen fenomenet att handla kläder eller prylar så fort du fått lön eller sista veckan innan den 25:e varje månad tycka att det sinar på kontot? Att vara en konsumist handlar om att handla utan att vare sig tänka på konsekvenser eller planera sina köp.

Vårt samhälle och vår ekonomi är dessvärre uppbyggd på den senare kategorin. Vi blir indoktrinerade i att konsumtion är lika med lycka. Första boken jag läste i år var ”How An Economy Grows And Why It Crashes” av Peter Schiff. Den går steg för steg igenom, precis som titeln avslöjar, hur en ekonomi byggs upp och vilka faktorer som senare gör att ekonomin kraschar. Jag kommer att skriva ett blogginlägg om just det, och med hjälp av Peter Schiff, gå igenom steg för steg (också kopplat till vilka sektorer man kan titta på i en tillväxtmarknad) hur det går till när en ekonomi växer och hur vår konsumtion utan eftertanke (möjliggjort av politiker som premierar belåning framför sparande och investeringar) till slut leder till att ekonomin likt 2007-2008 faktiskt fallerar.

Är du, eller har någon gång varit, fast i ”konsumistfällan”?

/A

Negombo

Vi tog en taxi ungefär en timme från Colombo idag. Vandrade runt på stranden (jag sprang raka vägen ner i havet med klänning på) och spenderade sedan flera timmar på ett litet café där vi drack färskpressad juice och blev förföljda av en väldigt liten kattunge med väldigt stora tassar som fick sån separationsångest när vi gick att den hängde efter och sen klättrade upp på mina ben och la sig i mitt knä (<3). Djur är livet alltså. Sent på eftermiddagen började det regna och vi spenderade solnedgången inne i en restaurang med utsikt över havet med bellinis och smårätter innan vi tog en taxi tillbaka till Colombo för att nu, i skrivande stund, ha utsikt över staden som sista bilden, dricka iskall öl och emellanåt hoppa ned i den varma poolen. Livet alltså, den buffé av lycka du bjuder på.

/A

Tankar om sanningar och verkligheten.

Imorse vaknade jag ganska tidigt men bestämde mig för att jag var trött och somnade om i två timmar till. Semester. Resan hit handlar såväl om att vara ledig som reflektion och jag gillade därför verkligen citatet på väggen på det lilla café i en gränd som vi besökt ett par gånger under dagarna vi varit här.

Jag tänker inte helt osökt på min ”bikiniskandal” även om det verkligen egentligen inte rör mig i ryggen. Någon kommenterade att jag behövde försöka se mig själv ur ett större sammanhang och därmed reflektera över vilken makt jag har med tanke på reaktionerna på inlägget med min kropp i bikini. Jag håller dock inte med. Makten ligger inte alls hos mig. Makten ligger hos de (i det här fallet) kvinnor som i det här fallet tog sig rättigheter att berätta för mig att bilden var fel för att det var en kvinnokropp i en bikini. Makten ligger hos de människor som tar sig friheten att bestämma över andra individer, som tycker att de vet bättre än någon annan. Makten låg aldrig hos mig. Jag fick den fråntagen från mig (kanske bör mynta womensplaining) av andra kvinnor som där och då bestämde vem jag var och hur min profil bör se ut.

Du ska föreställa en stark kvinna som tar ansvar för sin ekonomi.

Kan man som kvinna, som tar ansvar för sin ekonomi – och dessutom hjälper andra – inte få bära bikini? Måste andra alltid ta sig rätten att peka med hela handen så fort något sker som inte är helt inom ramarna för deras världsbild? Måste andra kategorisera mig? Om en ansvarstagande kvinna inte får synas i bikini, betyder det då om man vänder på det, att en kvinna som postar bilder på sig själv i bikini, inte får ta ansvar, göra karriär, bli framgångsrik?

Genom att först skapa fack och sedan kategorisera andra människor enligt dessa så fråntar vi deras rätt att vara just det, sig själva. Eftersom alla har en egen verklighet och en egen uppfattning av världen så innebär det att det inte finns en absolut sanning. Vad som är upp för mig är ned för dig. Om du kräver att andra ska förstå din sanning så måste du också respektera andra människor.

Men om du nu är så fyrkantig att allt måste placeras i olika mappar så får du helt enkelt skapa en egen mapp för mig. Du kan kalla den ”fuck you”.

/A

Spaning från Sri Lanka

Ingen resa är fulländad utan en riktig lynchspaning, eller hur? Här i Colombo håller de just nu på att bygga en konstgjord ö, projektet kallas ”Colombo Financial Centre” och är precis som det låter ett projekt för att bygga ett nytt finanscenter i Colombo.

Just nu ser projektet ut ungefär så här. Som en hög med sand.

Den här ön väntas ge över 83 000 jobb i olika sektorer när den står färdig (då har vi inte ens räknat med de arbetstillfällen som skapas i samband med byggandet). Jag tänkte därför att vi ganska enkelt förklarat och kortfattat kunde kolla på i vilken ordning man kan titta på två olika sektorer i ett land under tillväxt.

Det första som krävs för att kunna bygga något är monetära medel, alltså pengar. Därför är den första sektorn som är intressant för ett land under tillväxt just banker. Banker krävs i alla länder, inte minst för lån till privatpersoner och företag för att de ska kunna bygga bostäder, kontor, butiker etc.

När företag via banker då har tillgång till lån möjliggör det investeringar i byggprojekt, vilket innebär att om man utifrån, som investerare, tittar på en tillväxtmarknad som helhet ser att banksektorn vid det här laget är dyr så kan nästa sektor i ledet att titta på vara just byggsektorn. Viktigt att tänka på här är dock att det inte är säkert att det är just lokala byggföretag som vinner upphandling för projekt som ovan utan att man om man ser att byggföretag fortfarande har en relativt låg multipel bör titta efter vilka företag som faktiskt är anlitade. Köp alltså inte alla lokala byggföretag och hoppas att det är de som får bygga i slutändan.

Colombo Port City

Efter bank- och byggsektor kommer även såklart alldagligvaror och senare sällanköpsvaror- och tjänster. För det är nämligen så att när en ekonomi rullar och människor upplever att de har tillgångar (ja, upplever, för även om vi bor i en bostad som vi inte tänkt sälja och priset på bostaden stiger så tenderar vi att konsumera mer, bl a på lånade pengar som vi inte hade haft tillgång till om bostadspriset inte ökat, för att vi känner oss rikare) så ökar efterfrågan på just sällanköpsvaror- och tjänster.

Det här är inte ett facit för HUR man ska analysera ett lands ekonomi men just banksektorn är i princip alltid rätt att börja titta på om man är nyfiken. Sen får man inte glömma att värderingar ser olika ut i olika länder, så en bank som med västerländska mått hade sett dyr ut kan lika gärna vara ett kap i en annan del av världen.

Med det sagt spelar det inte så stor roll hur bra min spaning är för även om jag hade hittat typ en ETF med exponering mot den lankesiska byggsektorn så hade jag förmodligen ändå inte kunnat köpa den nu efter MiFID II. Jag får helt enkelt bevaka marknaden och låtsas vara lite bitter om jag har rätt i min semesteranalys!

/A

Monsun i Colombo

Det är ganska mycket smog i Colombo vilket gör att sikten är ganska dålig. Därför tyckte vi att det var helt fantastiskt när himlen sprack upp och vi kunde se havet från takterrassen… Det höll i cirka fem minuter innan himlen öppnade sig och regnet öste ned över oss på terrassen. Väldigt mysigt!

Annars gör vi inte så mycket. Jag har ju skrivit klart ena boken (min och Linnéas) och skickat in till förlaget. Sen varvar jag nästa bokprojekt (deadline i maj) med läsande och sen en hel del snack om livsfilosofi, mening och syfte med livet, jaget och mer därtill.

Jag har också bränt mig, jättemycket. Micke skrattade när jag la mig i solen igår. Inte för att jag klagar alltså, jag lever alltid med mina konsekvenser. Idag har jag däremot flera lager spf 50 och har hållt mig i skuggan! Efter de hittills ganska få dagarna här är vi i alla fall mer säkra än någonsin på att Sverige kanske inte är landet vi vill spendera majoriteten av året i. Vi har redan lagt upp en plan och jag kommer berätta mer längre fram om att vi redan senare i år kommer att ”provbo” i Frankrike under några månader.

/A

Högre riskaptit efter lång period utan korrektion

Vilken storm det blev igår efter min bikinibild. Det tråkigaste är inte det faktum att man tydligen gick miste om det otroligt nyttiga som stod i blogginlägget utan att jag fick höra att jag förminskar kvinnor när jag lägger all min vakna tid på att arbeta med jämställdhet och på riktigt har varit med och byggt upp ett forum där idag nästan 100 000 kvinnor delar med sig av ekonomiska tips. Min take på hela situationen är dock att jag tänker visa att en stark kvinna (enligt min definition) inte viker sig för andras åsikter när det inte stämmer överens med min egen idé om vad som är rätt eller fel.

Dagens kontor i Colombo

Nu släpper vi det och fokuserar på viktigare saker. 

Jag har tidigare skrivit om risk och framförallt fenomenet med att ju längre tid som gått sedan en korrektion – desto högre riskaptit. Det betyder alltså att vi är mer benägna att ta högre risk när marknaden de facto är mer riskfylld. I min och Linnéas bok som släpps i april så har jag ägnat ett kapitel åt just risk, där jag behandlar problematiken kring myten om att relationen mellan risk/avkastning skulle vara linjär. Igår läste jag den här artikeln på ZeroHedge där de skriver två saker:

  1. S&P (amerikanska aktieindex) passerar snart rekord i antal dagar utan korrektion på minst 5 procent. Tidigare rekordet på 409 dagar är från år 1959.
  2. Samtidigt slår vi även rekord i riskaptit. Investerare har aldrig tidigare varit så benägna att ta hög risk på börsen som nu.

Källa: BofA Merrill Lynch US Equity & Quant Strategy, S&P

Vad betyder egentligen det här? En väldigt enkel förklaring är att vi lätt glömmer. Ju längre tid som börsen fortsätter upp, desto mer glömmer vi bort det faktum att den inte bara kan, utan kommer att, gå ner igen. Dessutom ökar sannolikheten för att börsen ska gå ner ju längre tid som gått sen den hade en korrektion senast. Vi talar ofta om psykologin under en börskrasch, att vi underskattar hur vi reagerar rent psykologiskt. Det som faktiskt händer när vi ser en korrektion är att investerare säljer på grund av rädsla. Efter en korrektion ser vi alltid en lägre riskaptit än tidigare.

Det är inte endast S&P som slår rekord i antal dagar utan en korrektion om minst 5 procent. Även MSCI World Index är just nu inne på en rekordlång streak utan en korrektion på > 5 procent.

Som investerare är det därför extra viktigt i ett läge som detta, att söka sig till andra tillgångsslag som har lägre värdering i relation till sig själva. Alltså leta efter något som har större uppsida än nedsida, och just nu är inte det aktier. Hitta därför en balans i din portfölj genom att bestämma dig för hur stor risk du är villig att ta. Frågor du behöver ställa dig är:

  1. Om börsen går ner 50 procent; är du beredd att ta risken att din portfölj också gör det?
    1. Om ja – anpassa din portfölj efter en exponering mot 100 procent aktier. T ex globala indexfonder som du månadssparar i.
    2. Om nej – hur diversifierar du din portfölj för att skapa en hedge mot nedgång?

Det jag skriver ovan handlar väldigt mycket enligt både Ray Dalios devis att ”förvänta sig det oväntade” och Howard Marks idé om att du måste skapa en process och strategi för varje möjligt utfall, inte enbart det som är mest sannolikt.

Hur har du anpassat din portfölj inför en möjlig nedgång?

/A

‘Ett bakslag för feminismen’

Jag skrev ett blogginlägg tidigare idag om att jag befinner mig i Sri Lanka, satt vid poolen med boken ‘Dao of Capital‘ av Mark Spitznagel och knäppte en bild just precis då för att kunna använda till blogginlägget. Eftersom jag skrev ett inlägg (som ironiskt nog heter ‘Ärligt, naket och jag’) om att bloggen kommer att ta uttryck mer i form av mig och inte enbart finans så valde jag att fota miljöbild med mig i bikini i bild och inte bara googla fram en bild på bokomslaget.

Innan jag fortsätter inlägget så vill jag bara säga att det är så extremt sorgligt att jag ska behöva skriva det här från början. Att jag ska behöva lägga tid på att förklara varför jag i mina egna kanaler ska få publicera bilder på mig själv och min kropp.

Här är en annan bild som jag tog efter att tråden på Facebook spårade ur. Varsågoda, kropp i bikini och bok. Vilken dålig feminist jag är som exponerar mig på det här sättet och inte bara gömmer min stackars kvinnokropp från andras blickar.

Här har vi dock en riktig kvinnokämpe som säger att JAG förminskar kvinnor innan hon förminskar mig genom att säga att jag är för ung för att förstå bättre. Sen rekommenderar hon mig att byta bild för att sluta nedvärdera både mig och andra kvinnor.

En annan kommentar jag fick var att problemet i sig inte var det faktum ATT det var en kropp på bilden utan att den var för nära idealet. Det var synd, skrev hon, att jag inte var en M, L eller XL, för då hade jag varit en förebild, som om jag inte tillhörde idealet vågade visa upp min kropp på bild.

”För att det du gör är ett baksteg för feminismen”

Det faktum att jag är så pass bekväm med min kropp att jag vågar lägga ut en bild på den i mina kanaler är ett baksteg för feminismen? Menar hon allvar? Ett baksteg för feminismen är att som kvinna få ta emot kommentarer som rör min kropp, att få höra att det är fel på den eller att få höra att felet är att det inte är fel på kroppen.

Vad gäller vad ”jag ska representera” som personen skriver i en kommentar ovan, och att detta ska vara att vara stark, ta ansvar för mig själv och min ekonomi tydligen inte går hand i hand med att visa upp en kropp i en bikini är för mig lika paradoxalt som ogenomtänkt. För det första är det väl inte upp till andra att bestämma ”vem jag är” eller ens ”vad min profil ska representera”? Jag fick sedan tipset av samma person att plocka ned bilden för att sluta förminska kvinnor. ATT ta bort bilden HADE varit förminskande och det faktum att jag i sådana fall hade gjort något som inte var för min egen skull hade varit att bli ett offer för ett samhälle som inte tillåter kvinnors kroppar att synas.

Det här är förresten min sambo Micke Syding. Han finansbloggar också och jag lovar att om ni googlar på ”Mikael Syding” så kommer det fram desto fler bilder på honom med inoljad överkropp än om ni söker på ”Anna Svahn”.

Jag kommer ALDRIG att sluta att vara jag för att det inte passar andra och jag hoppas inte att någon, ingen kvinna och ingen man, någonsin anpassar sig efter andra på bekostnad av sig själv.

Utlovar fler bikinibilder från semestern, om jag känner för det.

Med vänlig hälsning,

En dålig feminist.

Du måste älska att förlora pengar

Ingen har väl missat att jag just nu läser boken ‘Dao of Capital‘ av Mark Spitznagel. Det känns som att jag nämner den i varje blogginlägg men det går nog inte att tjata ut den. Jag har spenderat förmiddagen (klockan är 14:40 här och 10:20 i Sverige) vid poolen med boken och ett anteckningsblock, frenetiskt antecknat insikter jag vill ta med mig från boken.

En av Spitznagels första lärdomar som obligationstrader i Chicago var att man måste lära sig att älska att förlora pengar. För vem som helst som handlar kan det vid första anblick verka som en extremt dålig strategi att snarare drivas av förluster än av vinster, men efter att jag har utvecklat resonemanget så kommer ni förstå precis vad han menar.

Anytime you can take a loss, do it.

Som jag skrev i ett blogginlägg för några dagar sedan så handlar det framförallt om att bristen på analys i längden kan leda till att man behåller positioner för att man inte vill ta en förlust på grund av en bristfällig analys. Det Spitznagel tog med sig från Chicago Board of Trade var att om du älskar att ta förluster så kommer du att göra det, alltså ta små förluster, och således minimera dessa i faktiskt kapital. Om du inte lär dig att älska att förlora pengar – så kommer du att sluta att förlora pengar, för att du inte tar de förluster som krävs – och istället sitta kvar med positioner som till slut blir surdegar som du vägrar att realisera.

Det här gäller ju framförallt riktigt kortsiktig handel och går kanske inte att översätta direkt för långsiktiga investeringar. Däremot vill jag ändå koppla det till att man som investerare måste vara så pass noga med sin analys att när något oväntat händer, så ska det finnas en plan för hur det bör hanteras. Med det menar jag att om du köper en aktie på lång sikt på grund av faktor X och Y, och det senare sker en fundamental förändring i bolaget som även denna på lång sikt kan påverka de faktorer på vilka du köpt bolaget negativt så måste du ha en strategi för om du ska behålla din position, stänga den eller till och med fylla på.

En annan otroligt viktig takeaway på temat är att du aldrig ska låta ditt GAV avgöra om du behåller en position eller inte. Med det menar jag att du inte ska behålla en aktie FÖR att den gått med förlust snarare än vinst för att du inte vill realisera förlusten. Du bör varje dag, vecka, månad eller år beroende på hur ofta du ser över dina investeringar, se på dina innehav med nyktra ögon och ställt dig frågan ”Hade jag köpt aktien idag till den här värderingen i det här läget?”. Om svaret är nej har bolaget inget i din portfölj att göra. Detta gäller åt båda håll och sätter stora krav på dig som investerare att sätta ett mål/plan för vad du ska göra med dina innehav om de antingen når en värdering under det pris du gått in på eller om den kanske stiger snabbare och mer än förväntat utan anledning.

/A

‘Lärande om investeringar’, processer och Sri Lanka

När vi kom fram till Sri Lanka igår så skulle det bara dröja till passkontrollen innan vi fick smaka på den lankesiska kulturen. Vi hade blivit varnade av vår vän som bor här att allt går väldigt mycket långsammare i Sri Lanka och att det inte är ett ställe för de som har bråttom eller blir stressade snabbt. Passkontrollen i sig tog extremt lång tid och det berodde på att personerna som genomförde den gjorde den i slow motion. Jag skojar alltså inte när jag säger att de ansträngde sig för att röra sig långsamt. Tycker ändå att det får sätta standarden för våra dagar här, alltså helt och hållet stressfritt.

Vi spenderade första solnedgången med varsin drink, filosoferande över livet innan vi delade på en flaska champagne och sen rörde oss mot Tao som var kvällens middagsdestination.

På planet läste jag ut boken ‘How an economy grows and why it crashes’ av Peter Schiff. En bok jag tycker att alla borde läsa, fantastisk, pedagogisk och framförallt rolig. Finns bland annat på adlibris här (ej adlink). Jag började direkt med boken ‘Dao of Capital‘ av Mark Spitznagel och wow, det är så mycket visdom på varje sida att jag emellanåt lägger ner boken för att reflektera över det jag just läst. T ex detta:

Acting for the long term generally entails an immediate commitment, based on an immediate view of the available opportunity set, and waiting an extended period of time for the result – often without due consideration to or differentiation between intertemporal opportunities that may emerge during that extended period of time. Moreover, saying that one is acting long term is very often rationalization used to justify something that is currently not working out as planned.

Det är SÅ vanligt att investerare gör en analys, fattar ett beslut och investerar i något där utfallet inte blir som man tänkt sig. Istället för att erkänna för sig själv att man hade fel och då gå vidare så blir det viktigare att ”ha rätt” i sin analys och beslut att man hellre behåller bolaget i sin portfölj och kallar det för ”långsiktigt”. H&M är faktiskt ett extremt bra exempel på detta. Många har sagt på 250, 225, 200, 180 etc att det är NU det vänder, gång på gång har de bevisats ha fel men de väljer då att avfärda det faktum att det visst kan och kommer att bli sämre innan det eventuellt blir bättre igen.

En profil som jag dock verkligen vill ge en eloge, just när det kommer till H&M, är Lundaluppen som hållit fast vid sin analys men nu erkänner att han haft fel. En bra investerare har inte alltid rätt men är duktig på att erkänna fel och sen 1) korrigera för att sen 2) lära sig av misstaget.

‘Lärande om investeringar’ är en process (något även Spitznagel gång på gång återkommer till i Dao of Capital) och vi måste acceptera att vi aldrig blir färdiga investerare, vi får bara mer och mer erfarenhet av tidigare misstag, det är sen vad vi väljer att göra med dessa som spelar roll.

/A

Ärligt, naket och jag

Det händer en hel del år 2018 för mig. När jag gästade ’25 minuter’ så fick jag frågan om vad som var mitt stora ”mål” eller min högsta ”dröm” med livet. Svaret var lika enkelt som självklart – jag vill bara vara lycklig och ser till att göra mer av det som gör mig glad.

Jag gjorde en poll på Twitter idag där jag helt enkelt frågade om jag skulle hålla mig till finans eller om mina läsare vill veta mer om mig. Av totalt 24h är det i skrivande stund 14h kvar av omröstningen och en majoritet av 51 procent vill att jag håller mig till finans.

MEN, eftersom jag ‘bara vill vara lycklig’ och således gör som jag vill så tänker jag följa Petruskos råd att det är bättre att mina läsare sållar än att jag gör det. Största fokus på bloggen kommer fortfarande att ligga på finans och investeringar men det kommer att finnas mer hjärta och själ bakom andra inlägg (inte så ofta, vad vet jag) där ni får lära känna en helt annan sida av Anna Svahn än finanstjejen. 2018 kommer nämligen vara året då ni får se delar av den kreativa versionen av mig själv. Det är nämligen så att jag förutom siffror och finans är en person med en kreativ sida som är starkare än den affärsorienterade.

Som ni kanske förstår är en stor del av mig just att inte ha tålamod. Det genomsyrar min person på ett plan som gör att jag alltid tar ut all glädje i förskott. Det absolut värsta som kan hända är att jag har varit glad i onödan, och eftersom mitt stora mål med livet är att vara lycklig så tycker jag att det är rationellt.

Jag sitter i skrivande stund på ett plan på väg mot Sri Lanka för att spendera tio dagar med min stora kärlek och en vän som trots att vi egentligen ganska nyss lärt känna varandra har kommit att bli en otroligt stor och viktig del av mitt liv. Jag har just nu låten ”Dawn Of Thaws” med Balmorhea i lurarna och det är helt ärligt den enda låten jag lyssnat på sen i förmiddags.

Det som kommer att ske med bloggen är att jag någon gång i veckan öppnar upp och skriver mer om mina tankar, filosofi, visar upp det jag målar eller skapar i form av text – för jag lägger en hel del tid på just det kreativa. Det känns först lite obehagligt men sen landar jag i att jag inte bryr mig. Jag vill bara vara lycklig och just ”skapandet” är en så pass stor del av det så jag ser ingen poäng med att undangömma det för er som så snällt går in och läser här varje dag, vecka och månad. Dessutom kommer jag under det här året att spendera en eller flera månader i Frankrike för bokskrivande, målande och återigen ta upp musiken och det känns inte mer än rätt att involvera även er i den kanske lite udda kombinationen av kreativt flummig med en pensel i ena handen samtidigt som jag tar ett affärsmöte per telefon.

Jag ser 2018 och de ändringar jag gjort som en investering i mig själv och därför platsar det på bloggen. Inte för att det hade gjort något om ni inte hade varit av samma åsikt. Det här är jag och så får det bli.

Häng med. 2018 är mitt år. Och ditt också för den delen.

/A