Stigande tillgångspriser skapar större klyftor

Jag har ju mer eller mindre lagt bloggen på is eftersom jag gör så många andra saker. Men, när vår finansminister säger att klyftorna i samhället är börsens fel så känner jag att jag vill lämna en kommentar som är mer än 240 tecken (Twitter).

Tyvärr inte i Marbella just nu

Magdalena Andersson (s) förklarar att det inte är deras politik som ligger till grund för de ökade klyftorna under förra mandatperioden, utan att det är börsens fel. Och väljarnas. Förresten, det är nog allas fel förutom just hennes och Socialdemokraternas.

Under förra mandatperioden var det väldigt tydligt att den ekonomiska politiken som jag lade fram minskade klyftorna väldigt tydligt. Den hade en väldigt fin fördelningsprofil

Framförallt lyfter Magdalena Andersson alltså börsens positiva utveckling under samma period som en bov i dramat eftersom det har lett till ökade kapitalinkomster. Jag är med så långt. Deras politik var det minsann inga fel på, som ni ser i citatet ovan. Den hade enligt utsago en väldigt fin fördelningsprofil. Jag har inget intresse av att ge mig in i en politisk diskussion per se just nu, så vi släpper det och fokuserar på att hitta en syndabock istället.

Men det är inte börsen som är boven i dramat. Jag fick kommentarer på Twitter om att Magdalena Andersson visst hade rätt i att klyftorna ökat på grund av börsen, men det är inte hela sanningen. Man måste tänka ett steg längre. Det är lite som att tala om för mig att Ingves har sänkt räntan för att vi ska nå inflationsmålet men inte ens fråga sig själv VARFÖR vi har ett inflationsmål… Så, frågan vi ska ställa oss här är inte huruvida det är börsens fel eller inte. Utan vad uppgången beror på.

Ledtråd: Penningpolitik.

Hänger ni med? Det handlar alltså inte om att jag menar att börsens uppgång inte skulle ha lett till högre kapitalinkomster. Det handlar om att jag tycker att man attackerar ett symptom på ett problem snarare än problemet i sig.

Alltså – det är inte börsens fel att klyftorna ökat. Det beror främst på centralbankernas pengatryckande och bristfällig penningpolitik som lett till att priset på tillgångar pressats upp. Om man nu på riktigt vill angripa problemet i frågan och inte bara ett av symptomen (som stigande tillgångspriser bör anses vara) så borde man kritisera de senaste årens låga räntor. Det är inte bra att pengar är gratis. Låga räntor leder till hög skuldsättning och det är DET som skapar större klyftor. Inte att priset på tillgångar ökar.

Förstår ni vart jag är på väg? Vem tror ni bär skulden och vems fel borde Magdalena Andersson egentligen säga att det är?

Ledtråd: Stefan Ingves.

/A

2 Comments

  1. alltså, jag är själv ganska rödblå politiskt men detta var ju bara korkat..tror inte gemene man/hon/hen förstår riktigt. Jag kan ge det ett försök:

    Jag investerar i investmentbolaget Investor år 1, år 3 har aktien stigit till med 56,288
    (källa 2019-05-13 https://www.avanza.se/aktier/om-aktien.html/5246/investor-a#) Gemene gnällinvånare investerar inte ett skit.

    Det här leder då till att jag vinner över gnällinvånaren och klyftan ökar således till min fördel. Gnällinvånaren har dock inte drabbats negativt av min vinst, medans jag får en positivt skjuts uppåt. Gnällis kan fortfarande köpa sin mat, betala sin hyra osv.

    Inte hela sanningen, men något att beakta innan det skylls hejvilt på ”börsen” eller annat för ökade klyftor. Vi har alla mer pengar och bättre ställt än förr, men dom som investerar regelbundet bidrar till att öka klyftorna. Dom rikare blir rikare för att dom investerar mer och spenderar mindre, procentuellt sätt.
    Alla får inte lika mycket ur godispåsen men det behöver inte betyda att allt är så jävla orättvist.

Leave a Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.