Jag inser att jag skriver om thin-slicing men är den största grubblaren jag vet och det leder till att jag fattar dåliga beslut för att jag tar hänsyn till för mycket information. Men, vi börjar från början. Thin-slicing är alltså en term som används inom psykologi och filosofi för att beskriva vår förmåga att fatta bättre beslut baserat på lite information än mycket. Det finns dock andra studier som visar på att vi endast kan gå på magkänsla om vi har tillräckligt mycket erfarenhet och kunskap inom ett visst område MEN, i mitt fall handlar det i många fall om relationer och känslor.
Jag överanalyserar, tänker, funderar, blir vaksam och skjuter till slut bort människor som jag egentligen tycker om (och sen ångrar mig i efterhand, genialiskt. Jag vet). Min analysförmåga är väldigt bra att ha med tanke på att jag jobbar med investeringar och därför behöver ta hänsyn till väldigt mycket information och kunskap.
Men, när det kommer till andra situationer i livet behöver jag bli bättre på att tänka mindre. Jag är så rationell att det blir irrationellt. Det kanske inte är så konstigt trots allt. Min bakgrund har gjort att jag är försiktig, jag har inte råd att fatta fel känslomässiga beslut och därmed har jag satt upp murar som jag sällan eller aldrig flyttar på. Det här leder till att jag i princip aldrig släpper in någon på riktigt, och gör jag det så är jag så rädd att jag ska bli avvisad att jag distanserar mig först. Extremt bra skyddsbarriär, not. En liten insikt från idag. Ledsen och glad på samma gång