ANNA SVAHN

Meny Stäng

Kategori: Spaning (sida 1 av 4)

Jämförbara marknader och mobile payments

Kul sak: jag ljög för min frisör (inte varit hos frisören på två år hehe) när hon frågade varför mitt hår var snett. Jag sa att jag inte hade någon aning när jag egentligen visste att det måste berott på att jag bett Micke klippa mina toppar emellanåt senaste året. Hon fick i alla fall kapa typ en decimeter för att rädda upp mitt sneda svall, haha. Oh well. 

Jag tänkte precis säga att jag tagit ledigt i helgen igen men inser att stänga ned jobb kl 23 en lördag kanske inte riktigt platsar under kategorin ”ledig”, men vad vet jag. Igår promenerade vi i alla fall bort till julmarknaden i Gamla Stan, mötte upp Camilla och åt en spontanmiddag på ett franskt litet ställe.

Jag tänkte dock varken fokusera på mitt hår eller restaurangtips utan istället prata lite om vikten av att titta på jämförbara marknader när du analyserar nya produkter och tjänster. Idag kommer jag framförallt att fokusera på mobile payments och prata om varför USA är mycket långsammare än Kina med att adaptera detta smidiga fenomen.

Först och främst är det viktigt att komma ihåg att innan Kina gick över till mobilbetalningar så skedde de flesta transaktioner med cash. Förutom att det här ledde till att många människor stod utanför det finansiella systemet så var det också opraktiskt att t ex vid resor behöva ta med hela väskor med kontanter eller att alltid betala hyra med lösa pengar. Skillnaden mellan USA och Kina som potentiell mottaglig marknad för den här typen av tjänster är att i Kina så var det ett faktiskt problem som skulle lösas medan i USA så används redan t ex kreditkortslösningar och man upplever alltså inte att det finns ett problem att lösa och således blir det svårare att övertala amerikanerna att gå över till mobilbetalningar från att använda kort.

Vi är alltid mer mottagliga för förändring om det finns en anledning att ändra vårt beteende. Om inte, så är människan, som ni vet, ganska ovilliga till förändring.

Vad kan vi egentligen lära oss från det här exemplet? Se alltid till att marknader har jämförbara förutsättningar och utgångslägen när du funderar på om en produkt som är populär i en specifik geografisk region kommer att bli det även i en annan. Vad gäller just den här typen av mobile payments så är jag, och många bolag som arbetar med lösningar, ganska övertygade om att det kommer även hit i större utsträckning än nu, men kanske i ett något annat format som gör att vi upplever att den nya tjänsten faktiskt löser ett problem.

Dr Pippa Malmgren sa i intervjun som Future Skills (klick!) gjorde med henne att hon tror att med framtidens finansiella system så kommer vi t ex inte ens att behöva deklarera själva. Eftersom alla transaktioner kommer att vara spårbara så kommer det helt sköta sig självt. Å ena sidan är det en positiv effekt av den typen av datasamling vi håller på med idag, men å andra sidan får man fråga ”at what cost”. Dr Malmgren berättade bland annat att informationen som samlas in idag i vissa fall används för att ta reda på när par är nära att skilja sig och då dra ned den part med lägre inkomsts kreditgräns – vilket leder till mer säkerhet för banken – men mindre ekonomiskt utrymme för den som behöver det just då.

…Det var ett sidospår. Lyssna på intervjun dock, den var helt fantastisk!

/A

Del 2: The Everything Bubble: The Endgame for Central Bank Policy

Om ni tyckte att QE var riktigt sjukt i förra inlägget om centralbanker så får ni hålla i er, eller i alla fall se till att ni sitter ner när ni läser det här inlägget, för det kommer att bli mycket värre.

Foto Christian Gustavsson

Jag sitter i sängen och jobbar, lyssnar på musik och är helt mör i kroppen sen träningen tidigare idag. Jag har precis börjat läsa Eric Townsends bok Beyond Blockchain (inte ute i butik än, jag och Micke fick final draft av honom personligen, LYX) och kommer att recensera den sen också. Hittills är den väldigt mycket mer nyanserad än all annan skräcklitteratur jag läser om centralbanker, hehe. Fick i alla fall ett önskemål om att fortsätta mina centralbanksrants (<3) så här kommer del 2 av mina tankar efter att ha läst The Everything Bubble: The Endgame for Central Bank Policy.


Har du hört talas om begreppet ”war on cash”?

Låt oss ta det från början – vi skiljer på hard money och easy money. Hard money avser alltså pengar som backas av något, till exempel guld, eftersom det gör att det inte går att trycka hur mycket pengar som helst. Vi pratade om detta i avsnitt 35 av Outsiders där vi diskuterade hur det kommer sig att man historiskt har valt guld som reserv istället för till exempel koppar. Easy money å andra sidan backas inte av något (alltså Fiat) och vi kan således trycka hur mycket pengar vi vill – vilket leder till minskad köpkraft och inflation – utan att vi behöver ta hänsyn till någon som helst reserv.


Litet kuriosasidospår: år 1696, två år efter att Bank of England grundades, hade de tryckt så mycket pengar att deras guldreserv om £36 000 bara motsvarade 2 procent av pengarna som cirkulerade i landet. Det var av ungefär samma anledning som Johan Palmstruch, som grundade Stockholm Banco som sedan blev Sveriges Riksbank år 1668, blev dömd till döden på grund av misskötsel av bank – alltså för att han tryckte mer pengar än vad banken kunde backa upp med guld.


Den totala förmögenheten i USAs finansiella system uppgår till ungefär 117 trillion USD. Av dessa är endast cirka 1,5 trillion USD, eller cirka 1 procent, fysiska pengar som sedlar och mynt. Att det ser ut så här är inte en slump, utan avsiktligt.

Källa

Minns ni att the Fed startades år 1913 för att undvika framtida kriser som den år 1907? Krisen 1907 berodde på att banker gav ut så mycket lån att de inte hade kapital nog att klara sig om en signifikant andel av dessa lån inte kunde återbetalas.

Så vad är då ”war on cash”? War on cash är centralbankernas sätt att se till att vi ska undvika att hålla i pengar och därigenom öka konsumtion för att ekonomin ska fortsätta snurra. NIRP, eller Negative Interest Rate Policy, kan komma att leda till att de bankkonton där vi har våra pengar också kommer att ha minusränta vilket leder till att vi får betala ränta för att ha pengarna på banken. Lägg till det på att centralbankerna även har ett inflationsmål, vilket gör att pengarna tappar ännu mer i värde om de inte används. NIRP kommer att maskeras som ett sätt för the FED att undvika en ekonomisk kollaps, men det som händer är att vi kommer att tvingas flytta pengar från bankkontot in i risktillgångar som aktier eller obligationer bara för att inte förlora pengar. Alltså, the Fed vill göra det till en riktigt dålig affär för dig att bara sitta på dina pengar.

Utöver NIRP har vi även ZIRP, eller Zero Interest Rates Policy, som precis som NIRP är ett sätt att tvinga ut pengar från banken till andra tillgångar. Både NIRP och ZIRP är egentligen metoder för att stimulera tröga ekonomier, till exempel vid en lågkonjunktur, men faktum är att mellan 2008-2015, alltså SJU ÅR, var ZIRP ett faktum i USA, trots att ekonomin under flera av dessa år gått väldigt starkt.

Men, det är inte bara minus- eller nollränta vi ska passa oss för utan det finns ytterligare ett (flera) sätt att ”bekämpa” att människor håller i sina pengar snarare än att konsumera eller investera, och det är ett förslag som när jag läste om det första gången så blev jag övertygad om att det var antingen ett dåligt skämt eller en konspirationsteori. Jag talar givetvis om carry tax.

Carry tax är alltså ett förslag som ska möjliggöra beskattning av fysiska pengar. Det här innebär att om du tar ut fysiska sedlar från banken (inte nog med att vi ska betala för att ha pengarna på banken, det kommer att kosta ännu mer att försöka hoarda pengarna i fysisk form som säkerhet eftersom de på sikt kommer att förfalla värdelösa) så kommer dessa att stämplas och när du sedan använder dem, kanske en vecka, månad eller ett år senare så kommer de att vara värda mindre eftersom du ska skatta för den TIDEN som du burit på de fysiska pengarna. Låter det sjukt? Ja, det är exakt vad det är.

Ni är ju flera som vill att jag refererar till Ben Bernanke eller dylikt så I give you Marvin Goodfriend, professor i ekonomi och tidigare verksam inom the Fed. Detta är mannen som ligger bakom förslaget om carry tax från år 2000 och detta vill han göra med era pengar:

Källa

”Men inte kan väl herr Goodfriend, en välvillig professor i ekonomi, tycka att detta är en bra idé för att vi ska sluta hålla cash? Han VET nog vad han gör, han har ju jobbat för the FED!!!”

Pfft. Så här skriver han senare i sin lilla rapport:

Alltså, frågan som jag fortfarande ställer mig: är centralbankirer onda eller inkompetenta? 

Jag vet inte.

/A

Centralbanker, ekonomisk tillväxt och arbitrage

Jag läser just nu ”The Everything Bubble: The Endgame For Central Bank Policy” av Graham Summers och har svårt att lägga ner min kindle på kvällarna. Den är SÅ bra.  Ja, mitt intresse för centralbanker och penningpolitik kanske ses som udda, men jag tänker inte skämmas för det, så det så!

Anyway, egentligen borde jag förbereda inför min medverkan i Di TV imorgon med anledning av H&Ms Q3-rapport tidigt på morgonen men jag ville bara kika in här och snacka lite om hur man bör sätta reporäntan (haha, ödmjukt). Summers beskriver det så bra när han förklarar varför räntan bör ligga i linje med ett lands ekonomiska tillväxt. Är räntan lägre än tillväxten så ger centralbanken i princip bort gratis pengar eftersom det skapar ett ypperligt arbitragetillfälle.

Om tillväxten faller så kan vi sänka räntan och tvärtom. Om svensk ekonomi visar på god tillväxt bör alltså räntan ligga i linje med det, men istället ser vi en stark tillväxt och minusränta. Jag kanske inte en gång till behöver gå närmre in på varför jag tycker att minusränta är ett problem utan ville bara tipsa er om boken.

…Innan jag återgår till jobb (eller annat jobb, bloggen räknas tydligen som arbete) så vill jag också ta upp att det är riktigt, riktigt sjukt att genom att trycka massa pengar göra det mindre riskfyllt att placera sina pengar i statsobligationer än att ha kapitalet i cash. Pengatryckande gör alltså krediter säkrare än att vara likvid på grund av inflation och lägre köpkraft. Om ni inte förstår udden av hur illa det är så kan vi ta det en gång till: du tar mindre risk om du lånar ut dina pengar (till staten) än om du behåller dem själv. 

Vi tvingas alltså att ta risker med vårt kapital för att det inte ska förefalla helt värdelöst.

Vilken sjuk värld man lever i alltså.

/A

Min sjukliga fascination behöver få ett slut

…Jag talar givetvis om den om Riksbanken. För mig är den här övertron till Ingves och RB extremt märklig, vi har inga problem med att misstro andra politiker men just Riksbanken verkar vara helig. ”Rör inte min riksbankschef”…

Sanningen är den att inte ens Riksbanken själva lyckas följa SINA EGNA PROGNOSER. Förlåt, men det är lite som om jag skulle skapa världens bästa recept för att baka en kladdkaka men ändå under tiden som jag bakar strunta i att ha i kakao. Det är faktiskt precis lika dumt.

Så, vad kommer min rant handla om idag? Jag la upp ovan på Twitter och fick en kommentar som jag sen svarade på och som jag känner behövde tillägnas ett eget blogginlägg.

Riksbanken har ju uppnått sitt syfte. Hur arbetsmarknad och företagande sett ut med en annan räntepolitik vet vi inte. Du spottar ut dig påståenden som om du vet likt många andra.

Snark. Jag svarade följande (och har utvecklat något på bloggen eftersom jag får använda mer än 240 tecken här):

  1. Jag vet inte hur mycket du kan om nationalekonomi men om du tittar på bilden så ser du att inte ens Riksbanken följer sina egna prognoser. Om inte det är häpnadsväckande så säg. Dessutom: uppnått syfte? Bostadsbubbla och svag valuta? Ja, grattis.
  2. I studien ”A report card for unconventional monetary policy” nyligen utgiven av Deutsche Bank framkom det att kortsiktig stimuli av ekonomi är dåligt. I 8 av 10 fall med minusränta har utfallet för länderna blivit negativt, med Sverige i botten. Om du vill hävda att en svag valuta är bra för export så har du inte tänkt hela vägen, kortsiktigt ja, på längre sikt dåligt eftersom företag blir lata när vi till slut bara konkurrerar om pris. Till slut väljer länderna som importerar från Sverige att köpa varor/tjänster på annat håll vilket leder till oerhört negativa konsekvenser för ett land som Sverige som är extremt beroende av export.
  3. Det är oerhört märkligt att fästa sån extrem tilltro till RB för att de har en viss position. Vi har inte samma förtroende för politiker, så varför för just dessa politiker? Handlar det egentligen om man inte förstår vad de faktiskt gör och därmed antar att de helt enkelt gör rätt saker?
  4. Hur kan jag inte var kritisk mot RB när räntepolitiken vi har idag inte fungerar eftersom problemet ligger i att konsumtionen är låg. Vid låg konsumtion + låga räntor köper vi istället bostäder vilket har lett till en bostadsbubbla som stänger ute många från bostadsmarknaden samtidigt som de som faktiskt kan köpa gör det till ockerpriser och lånar mycket mer än vad som är rimligt. Är det det här du menar att Riksbanken har lyckats med? Att dagens räntepolitik har uppnått sitt syfte? Eller vet du bara inte vad du pratar om?

Om Riksbanken har uppnått sitt syfte eller ej tycker jag är relativt ointressant. För om detta var syftet så bör hela gänget avgå, helt ärligt. För det vi bevittnar just nu är misshandel av svensk ekonomi.

Så, nu ska jag vara ungefär så här tyst om Riksbanken resten av kvällen.

/A

Jag älskar bubbel, men inte bubblor

Riksbankschef Anna Svahn? Lovar att inte äta upp era ylletröjor.

Min huvudvärk men även min största fascination just nu är inflation. Jag kan spendera timmar med att diskutera, läsa, bli arg och förundrad över hur märkligt det är att så många har sånt extremt förtroende för Riksbanken. Emellanåt får jag höra att jag har konstiga intressen, och det kanske är sant, och just nu tycker jag synd om alla jag känner (tur att Micke tycker att det är lika kul som jag, kul par) som får lyssna på mina rants om räntor, inflation och råvaror. Angående klänningen på bilden var jag glad när jag upptäckte att priset i SEK inte var justerat efter stark USD, hehe.

Ni vet ju att ni inte bör lägga era pengar på ett sparkonto utan ränta för att pengarna då äts upp av inflation (min klädmalsliknelse blir bara bättre och bättre)? När Riksbanken vars jobb är att skapa och bibehålla prisstabilitet mäter inflation så har de valt att bortse från priser på bostäder. Det här är superconvenient eftersom de då kan låtsas som att de ligger nära sitt mål om att göra SEKen 2 procent mer värdelös per år när det i själva verket ser helt annorlunda ut.

Bostadsbubbla? Du kan va en bubbla. Det är köparens marknad. Räntan är låg. Svensk ekonomi mår JÄTTEBRA. 

Ok, skoja bara. Sverige högst upp på ”bubble score” och bland de lägsta räntorna. Jag undrar om det finns något sammanband?

Jag bestämde mig för att läsa Riksbankens egna rapport där de beskriver hur de mäter inflation och vad de gör för att hålla sig till sitt mål. Ni som inte heller har något bättre för er kan läsa den här. Priserna på fastigheter räknas inte in när vi mäter inflation utan det som mäts är hushållens levnadskostnader, och där ingår bland annat räntekostnader för vårt boende. Logiskt borde ju alltså räntekostnaderna stiga i takt med att vi köper dyrare bostäder – MEN – det här har Riksbanken löst (och skriver om det öppet och stolt i rapporten, som om deras idioti i själva verket är en bra sak för svenskarnas ekonomi) genom att i takt med att fastighetspriser blir dyrare bara sänka räntan. Då syns inte den ökade levnadskostnaden när de mäter inflation och de kan fortsätta klappa varandra på axeln samtidigt som svenskarna skuldsätter sig till nya rekordnivåer.

Låt det här sjunka in. Riksbanken ljuger alltså i princip och vaggar in oss i en falsk trygghet där vi tror att ekonomin går jättebra och får oss att tro att vi kan fortsätta låna mer pengar. Så när Riksbankens egentliga syfte är att skapa och bibehålla prisstabilitet så gör de själva motsatsen men putsar till siffrorna i rapporten.  Lite som Elon Musk och Solar City.

Men, vi kan inte hålla på att sänka räntan i all oändlighet. Och ju längre vi väntar med att återgå till mer normala räntor så kommer fler och fler att belåna sig, vilket bara bygger på vår sjuka kreditbubbla. Vad tror ni händer med hushåll som redan har en tight budget när räntan höjs?

Fabian Franzén, ett av genierna bakom podcasten Market Makers har målat upp ett möjligt utfall. Jag får lite ont i magen av att tänka på att vissa kommer att vara skuldsatta för livet i ett boende som kanske är värt hälften av vad de köpte det för samtidigt som räntorna höjs.

Så nej, svensk ekonomi mår inte jättebra och att säga något som ”räntan är låg, svensk ekonomi går bra” gör mig rent ut sagt förbannad. Det är så fruktansvärt vårdslöst att jag inte vet var jag ska ta vägen. Att räntan är så låg som den är nu samtidigt som vi flaggar för räntehöjningar betyder att vår levnadskostnad med stor sannolikhet kommer att bli MYCKET högre i form av räntekostnader för vårt boende. Det är inte bra. Det är efterblivet.

Blä. I’m out.

/A

Det är inte bra att pengar är gratis

Nu är jag helt blåslagen, så det är kanske tur att vi åker vidare idag.

Hej från Grekland! Igår körde vi jetboards för sista gången den här resan och Alex med familj och brädor är nu på väg till en återförsäljare i Frankrike! Vi ska dock till Göteborg och fabriken senare i augusti och sen kommer vi att köra i Stockholm också innan sommaren är helt slut.

Jag vet inte vad ni brukar ligga och fundera över innan ni somnar, men i mitt huvud snurrar bland annat detta.

På ett kanske lite annat tema (eller samma, om man skulle säga att ränteläget gör att någon lånar pengar för att köpa en av våra brädor som de kanske inte annars hade haft råd med) så tänkte jag egentligen prata om dagens ränteläge och varför det är katastrof. Snälla, bespara mig ”Ingves vet nog vad han gör”, för jag har absolut (i alla fall någon form av) respekt för honom och RB men att påstå att negativ ränta skulle vara det bästa eller ens enda alternativet är ren och skär lögn.

”Vi måste ha minusränta för att nå inflationsmålet!” Okej, ja, det stämmer. Men låt oss ta ett steg tillbaka. Inflationsmål. Vet du vad inflation är? DET FÖRSTÖR PENGARS VÄRDE. Ingves och RB har alltså satt ett mål om att SEKen ska bli lite mer värdelös varje år. Tänk dig att du har en 100-kronorssedel och att du varje år får klippa av 2 procent av sedeln. I början märker du inte mycket, men till slut står du där med en halv sedel och undrar var värdet tog vägen. Det är alltså DET Riksbanken har som mål. Lite som en mal som äter lite i taget av din finaste ylletröja, för det är ju bra för både garderob och plånbok. Oh well, det är ju i alla fall bra för malen (Riksbanken).

Stefan ”the moth” Ingves

”De har nog räknat på det här och kommit fram till att minusränta är det som är bäst efter situationen” Ja, jo. De har kommit fram till att de vill att vi ska konsumera mer och hur löser man det om genomsnittssvensken egentligen inte har råd? Man gör pengar gratis!! Krävs inget genidrag för att räkna ut det.

…Det är förresten samma Riksbank som tyckte att 500 procents ränta var det bästa alternativet år 1992. Men vad vet jag, de hade nog räknat på det där och kommit fram till att det också var bästa alternativet. Vilket fantastiskt stort förtroende man får för en myndighet som pendlar mellan minusränta och 500 procent. Känns superstabilt. 🙂

Någon tyckte att jag var arrogant som ansåg att jag ”visste bättre än nationalekonomer på Riksbanken” men så är det inte. Visste du att inte ens hela Riksbanken är överens om att vi bör ha minusränta? Det är alltså inte ens konsensus bland alla ledamöter.

”Deflation är inte heller bra!” Okej, att pengar ökar i värde är dåligt. För det har vi trott sen 1936 när John Maynard Keynes släppte boken The General Theory of Employment, Interest and Money och han menade att det är bättre med lite inflation och samtidigt stöttade Tysklands hyperinflation eftersom det var ett bra sätt för dem att slippa betala för att stötta upp landets skadestånd efter första världskriget. Keynes teorier fick fäste igen efter finanskrisen 2007-2008. Så till alla er som skriver att ”Ingves gör det som är bäst för situationen just nu” menar egentligen att Ingves har slut på idéer och har backat bandet till år 1936 och hämtar inspiration från Keynes och hans sätt att ”slippa betala”.

…Let me break it to you – vi slipper inte betala. Just nu är det dock väldigt billigt. Pengar är gratis och vi lånar för att konsumera idag och (kanske) betala imorgon. För personer som mig, min sambo och några av våra vänner som inte lånar till vare sig bostad, semester eller konsumtion spelar det ingen roll. Men för resten av Sverige. Vad händer när räntan går till det mer ”normala” 3-5 procent och hushåll som egentligen budgeterat för att ha råd med 1 procent inte kan bo kvar?

Min kritik riktar sig alltså mot instabiliteten som minusränta medför. De som faktiskt egentligen inte har råd blir inburade i krediter och skulder och när räntan höjs är det personerna som från början hade svårt att köpa utan krediter som får problem när de ska betala tillbaka sina lån.

”Men med höga bostadspriser måste räntan vara låg för att alla ska ha råd att låna pengar!” – Ja, men vad är hönan och vad är ägget? Blev bostäder (i synnerhet i t ex storstockholm) dyra för att det var billigt att låna pengar från början eller för att alla var rika på grund av högkonjunktur? Ledtråd: det var inte för att så himla många hade blivit rika, men däremot kände sig rika.

Riksbankens uppgift är att skapa och bibehålla ett stabilt penningvärde. Med inflation förstör de valutan och med minusränta stimulerar de ekonomin kortsiktigt och skapar kreditbubblor långsiktigt. För oss som ändå har råd spelar det ingen roll, så lämna allt ”du är ett kapitalistiskt svin” åt sidan. För det här handlar inte om mig. För min del spelar det egentligen ingen roll om räntan höjs. Däremot spelar det roll för dem som kanske har det svårt att ta sig in på en glödhet bostadsmarknad, där amorteringskrav och skyhöga priser (som är ett resultat av låga räntor) har gjort det svårt att köpa en lägenhet i närheten av jobb eller skola.

Men vad vet jag? Jag kan inget om nationalekonomi.

PS. John Hussman, Ph D, som förutom en doktorsexamen i ekonomi också är en framgångsrik fondförvaltare, tycker att minusränta är efterblivet.

/A

Tankar om belåning och regler vid tillgångsallokering

Ber om ursäkt för avsaknaden av finansinlägg den här sommaren, men lagom till mitten av maj var det som om någon bara stängde av min energikran och jag har varit så löjligt trött att jag har fått prioritera vad jag lägger min energi på. Hittills har det dock inneburit att jag mest tränat, pratat med vänner och målat en hel del (bland det skönaste jag vet när jag försöker att tänka på annat). Bokskrivandet har gått riktigt segt, mina tankar är någon helt annanstans och träningen och målandet har fått bli min tillflyktsort.

Jag känner mig inte alls nere, bara trött och tänker mer än vanligt. Det är helt okej att vara sån här ibland. Jag håller ofta ett högt tempo men jag har gjort vissa förändringar i livet och min teori är att jag helt plötsligt fick lite tid för reflektion och då insåg hur trött jag var. Först idag, efter att ha famlat lite i mörkret under några veckor, känner jag mig som mig själv och har ägnat dagen åt skrivande, förberedelse inför ett uppdrag i Båstad senare i veckan och ett riktigt bra pass på gymmet.

Min lärdom från de här ganska tunga veckorna tätt inpå en tuff deadline med bok är att helt enkelt bara släppa det om det känns som enda utvägen. Som kontrollfreak har det varit otroligt jobbigt, men man uppskattar sin vanliga energi desto mer när den är tillbaka.


Jag låg och tänkte på kreditbubblor i helgen och det slog mig att vi inte bara befinner oss långt in i en högkonjunktur, har rekordhög belåning och arbetslösheten är nere på nivåer om 6,7 procent (vilket kan jämföras med 6,1 procent precis innan finanskrisen), utan vi svenskar mår dessutom rekorddåligt. Psykisk ohälsa har aldrig varit så utbrett som idag. Vad tror ni händer om man adderar låg arbetslöshet (alltså ytterligare få personer som kan sättas i sysselsättning) med ohälsa och stora krediter?

Låg arbetslöshet är ett tecken på att det är dags att sälja dina aktier

Jag vet att de flesta förknippar låg arbetslöshet med god ekonomi, men det betyder, om man tänker lite second level, också att ytterligare få personer kan sättas i sysselsättning. Alltså kan tillväxten gå trögare. Lägg på förmodade höjda räntor, hög belåning samt det faktum att människor i allt större grad faktiskt mår sämre och sämre. Som bäddat för katastrof med andra ord.


När jag började bygga min tillgångsallokering så ville jag hitta kontracykliska tillgångar och såklart även ha guld i portföljen som man brukar säga är immunt mot inflation. Någon påpekade på Twitter att det var bättre att ha kassa istället för guld för att slippa exponera sig alls, men personen i fråga har ju då missat att man i det fallet faktiskt är exponerad mot valutan i sig. Vid hög inflation i aktuell valuta kommer du alltså att ha förlorat pengar på att välja kassa framför någon annan tillgång.

Jag skrev en krönika för Vontobel om hur man kan tänka när man bygger den här typen av portföljstrategi, vilka regler man ska ha och hur man rent praktiskt går till väga. Vi kommer också att ta upp det i kommande avsnitt av Outsiders! Läs krönikan här eller klicka på bilden nedan!

/A

Från Almedalen: innovation och teknologi framför olja

Jag landade i Visby strax efter 21 i söndags och kom till vår lägenhet som ligger ett stenkast från Almedalen vid 22:30. Jag och Mona satte oss i fönstret, kikade på utsikten och pratade om livet tills Ishtar anslöt. Bra gäng som jag bor med här, som en sleep over med sina tjejkompisar när man var 12 men att vi alla springer mellan paneldebatter och möten.

Igår morse gick jag och Mona upp vid 06:30 för att ta en promenad runt muren. Få saker gör mig så lycklig som att promenera vid havet med en fin vän. Efteråt medverkade jag vid en paneldebatt för We Don’t Have Time med bland annat Telias Hållbarhetschef Magnus Lindwall där vi diskuterade hur man kan arbeta med hållbarhet från ett investerarperspektiv och från bolagets sida, jag ville egentligen bara dela med mig av mina tankar därifrån.


Innovation och teknologi framför olja och att prata resultat framför mjuka värden vid investeringar. Jag får ofta frågan varför jag utesluter olja i min tillgångsallokering och jag skulle kunna trycka på alla hållbarhetsparametrar och det är såklart intressant input, men framförallt vill jag att vi skiftar fokus till resultat.

Jag brukar kritisera hur finansbranschen har valt att prata om hållbara investeringar. Det har lagts väldigt mycket fokus på att enbart diskutera aspekter som miljö – vilket såklart är viktigast, men det har gjort att just sustainable investing har kopplats samman med lägre resultat. Att man alltså får välja mellan miljö och pengar. Det här har i sin tur lett till att många investerare väljer att inte investera hållbart, eller i alla fall hellre investerar för att maximera den potentiella riskjusterade avkastningen.

Sustainable investing appears to have a positive effect, if any, on returns.

Jag menar att om vi istället lagt fokus på resultat så kan vi attrahera fler investerare, få fler att inse att ett av stegen mot ett bättre resultat går genom hållbarhet. Flera studier (bl a denna) pekar nämligen på att det finns en stark korrelation mellan hållbara investeringar och hög riskjusterad avkastning. Det borde alltså ligga i allas vinstintresse att flytta till exempel till pensionssparande till hållbara fonder.

Jag förstår att det är enkelt för mig som jobbar i branschen att förstå och därmed också lägga om mitt sparande, men det lägger ju också ett ännu större ansvar på bankerna att faktiskt gå ut och utbilda sina kunder i hur man gör för att maximera sin möjlighet till så hög riskjusterad avkastning som möjligt.

Men för att återgå till ämnet om att jag har uteslutit olja från min tillgångsallokeringsstrategi. Jag byggde modellen för att hitta ett sätt att långsiktigt kunna allokera mellan olika tillgångsslag. Just när det kommer till olja så är jag helt övertygad om den innovation och teknologisk utveckling som vi ser idag kommer att leda till att efterfrågan på olja sjunker långt innan tillgången försvinner. Det är alltså helt ekonomiskt oförsvarbart att inkludera olja som tillgång i min modell, och då har vi inte ens börjat titta på hållbarhetsfaktorer.

/A

H&M under förväntan

…Här skulle jag kunna skriva något raljerande om ”vad var det jag sa?” eller att H&M kanske kom in under analytikers förväntan men i linje med mina – men det fyller ingen funktion och är oerhört trist.

Jag blir faktiskt lite ledsen när jag ser resultaten och Karl-Johan Perssons ord i halvårsrapporten. Det är samma ord och löften hela tiden;

Vi ser att utvecklingen går i rätt riktning även om det fortfarande finns många utmaningar och hårt arbete återstår.

Jag tycker att det kanske är dags att dra en gräns för hur mycket man får lova sina aktieägare samtidigt som man fortsätter leverera dåliga resultat. Jag vill inte att det ska gå dåligt för H&M, jag vill bara inte att småsparare och relativt nya investerare ska köpa H&M för att de lärt sig att det är en ”riskfri” placering (framförallt på dessa nivåer) och sen förlora pengar och därmed inte våga investera mer.

Jag kommer att kommentera rapporten i kvällens Closing Bell med Dagens Industri, men här kommer en sammanfattning:

  • Lägre bruttomarginaler än förra året men något över analytikernas förväntan
  • Varulagret ökade med 11 procent
  • Resultatet skönk

Jag är fortsatt kort H&M och tror dessvärre inte att vi kommer att se tillräckligt mycket förbättring för modejätten för att det skulle vända just nu.

/A

Låg arbetslöshet och låga räntor blir en atombomb

Jag har inte börjat jobba för Di, men jag hänger mer i deras kanal än i mina egna, hehe. Imorse gästade jag studion för att först kommentera H&Ms försäljningssiffror live och sedan vara med i Di Börsmorgon för att fortsätta diskutera H&M, mediamarknaden, handelsbarometern och inte minst prata om hur jag skulle investera en miljon (någon som blir förvånad över att svaret blev softs?). Klicka på bilden ovan för att komma till avsnittet!


Ni är ju trötta på min andra favoritgraf på råvaror/aktier så här får ni en annan rolig graf:

Arbetslöshet mot S&P 500. Låg arbetslöshet är bra, eller hur. 😉

Ett av de vanligaste argumenten för att ekonomin i ett land går bra och att det inte är någon fara i sikte är att arbetslösheten är låg. Om vi tittar på grafen ovan så skulle jag vilja säga följande:

…Ja, grafen är for real. Ta in det först så kan du fortsätta läsa sen.

Så, man kanske inte ska använda låg arbetslöshet som ett argument för att köpa aktier. Jag tänker att man kan tänka lite tvärtom. Vi kan konstatera att arbetslösheten sjunker i takt med konjunkturen. Högkonjunktur = låg arbetslöshet. Men att göra den typen av ytlig analys är att vara en first level thinker. Nedan får ni se en ekvation som jag tror att de flesta skulle påstå är helt korrekt:

Högkonjunktur + låg arbetslöshet = bra ekonomi –> Köp aktier 

FEL. FEL. FEL. Tänk åt andra hållet och få ett helt annat utfall. När kapital investeras (alltså när vi köper aktier) så leder det till en bättre ekonomi eftersom fler människor kan anställas. Detta leder till att vi hamnar i en högkonjunktur. Ju längre in i en högkonjunktur vi befinner oss, desto senare i cykeln, desto högre risk. Här kan vi addera låga räntor som gjort att det blivit i princip gratis att låna pengar och människor som har arbete (korrelerat till låg arbetslöshet alltså) upplever att de har gott om pengar och lånar därför pengar ”gratis”. ”Gratis” pengar, alltså lån som har låg ränta JUST NU leder till att vi tenderar att spendera och konsumera mer och investera mindre. Alltså tar kapitalet som vi skulle investera slut vilket leder till att bolag i behov av pengar men som inte får lån (riskkapital) inte har möjlighet att anställa fler och stagnerar eller får i vissa fall stänga ned.

Vid slutet av en högkonjunktur brukar vi vilja höja räntorna (eftersom ekonomin ändå går SÅ himla bra) vilket leder till att de som har lånat mycket pengar får svårt att betala tillbaka. Med kreditbubblor och låg betalningsmöjlighet ser ekonomin svajigare ut och vi kan hamna i en situation a la 2007-2008 (och vi vet alla hur det gick, och vet du inte det kan du ägna den här helgen åt att kika på filmen ”The Big Short”). Så, jag tänker att vi skriver om ekvationen lite:

Investerat kapital –> bra ekonomi –> låg arbetslöshet –> högkonjunktur –> högre belåning = SÄLJ (eller köp annat, typ tillgångar som är billigare *hint*)

Nu tänkte jag att vi istället kan kolla på en annan graf, igen. Hehe.

Ni trodde väl inte på fullt allvar att ni skulle få gå in på min blogg utan att få se den här? Jag tänkte att jag lämnar det här. Aktier är asdyra, råvaror är inte.

Ekonomin går jättebra.

/A

© 2019 ANNA SVAHN. Alla rättigheter reserverade.

Tema av Anders Norén.