Högre riskaptit efter lång period utan korrektion

Vilken storm det blev igår efter min bikinibild. Det tråkigaste är inte det faktum att man tydligen gick miste om det otroligt nyttiga som stod i blogginlägget utan att jag fick höra att jag förminskar kvinnor när jag lägger all min vakna tid på att arbeta med jämställdhet och på riktigt har varit med och byggt upp ett forum där idag nästan 100 000 kvinnor delar med sig av ekonomiska tips. Min take på hela situationen är dock att jag tänker visa att en stark kvinna (enligt min definition) inte viker sig för andras åsikter när det inte stämmer överens med min egen idé om vad som är rätt eller fel.

Dagens kontor i Colombo

Nu släpper vi det och fokuserar på viktigare saker. 

Jag har tidigare skrivit om risk och framförallt fenomenet med att ju längre tid som gått sedan en korrektion – desto högre riskaptit. Det betyder alltså att vi är mer benägna att ta högre risk när marknaden de facto är mer riskfylld. I min och Linnéas bok som släpps i april så har jag ägnat ett kapitel åt just risk, där jag behandlar problematiken kring myten om att relationen mellan risk/avkastning skulle vara linjär. Igår läste jag den här artikeln på ZeroHedge där de skriver två saker:

  1. S&P (amerikanska aktieindex) passerar snart rekord i antal dagar utan korrektion på minst 5 procent. Tidigare rekordet på 409 dagar är från år 1959.
  2. Samtidigt slår vi även rekord i riskaptit. Investerare har aldrig tidigare varit så benägna att ta hög risk på börsen som nu.

Källa: BofA Merrill Lynch US Equity & Quant Strategy, S&P

Vad betyder egentligen det här? En väldigt enkel förklaring är att vi lätt glömmer. Ju längre tid som börsen fortsätter upp, desto mer glömmer vi bort det faktum att den inte bara kan, utan kommer att, gå ner igen. Dessutom ökar sannolikheten för att börsen ska gå ner ju längre tid som gått sen den hade en korrektion senast. Vi talar ofta om psykologin under en börskrasch, att vi underskattar hur vi reagerar rent psykologiskt. Det som faktiskt händer när vi ser en korrektion är att investerare säljer på grund av rädsla. Efter en korrektion ser vi alltid en lägre riskaptit än tidigare.

Det är inte endast S&P som slår rekord i antal dagar utan en korrektion om minst 5 procent. Även MSCI World Index är just nu inne på en rekordlång streak utan en korrektion på > 5 procent.

Som investerare är det därför extra viktigt i ett läge som detta, att söka sig till andra tillgångsslag som har lägre värdering i relation till sig själva. Alltså leta efter något som har större uppsida än nedsida, och just nu är inte det aktier. Hitta därför en balans i din portfölj genom att bestämma dig för hur stor risk du är villig att ta. Frågor du behöver ställa dig är:

  1. Om börsen går ner 50 procent; är du beredd att ta risken att din portfölj också gör det?
    1. Om ja – anpassa din portfölj efter en exponering mot 100 procent aktier. T ex globala indexfonder som du månadssparar i.
    2. Om nej – hur diversifierar du din portfölj för att skapa en hedge mot nedgång?

Det jag skriver ovan handlar väldigt mycket enligt både Ray Dalios devis att ”förvänta sig det oväntade” och Howard Marks idé om att du måste skapa en process och strategi för varje möjligt utfall, inte enbart det som är mest sannolikt.

Hur har du anpassat din portfölj inför en möjlig nedgång?

/A

‘Ett bakslag för feminismen’

Jag skrev ett blogginlägg tidigare idag om att jag befinner mig i Sri Lanka, satt vid poolen med boken ‘Dao of Capital‘ av Mark Spitznagel och knäppte en bild just precis då för att kunna använda till blogginlägget. Eftersom jag skrev ett inlägg (som ironiskt nog heter ‘Ärligt, naket och jag’) om att bloggen kommer att ta uttryck mer i form av mig och inte enbart finans så valde jag att fota miljöbild med mig i bikini i bild och inte bara googla fram en bild på bokomslaget.

Innan jag fortsätter inlägget så vill jag bara säga att det är så extremt sorgligt att jag ska behöva skriva det här från början. Att jag ska behöva lägga tid på att förklara varför jag i mina egna kanaler ska få publicera bilder på mig själv och min kropp.

Här är en annan bild som jag tog efter att tråden på Facebook spårade ur. Varsågoda, kropp i bikini och bok. Vilken dålig feminist jag är som exponerar mig på det här sättet och inte bara gömmer min stackars kvinnokropp från andras blickar.

Här har vi dock en riktig kvinnokämpe som säger att JAG förminskar kvinnor innan hon förminskar mig genom att säga att jag är för ung för att förstå bättre. Sen rekommenderar hon mig att byta bild för att sluta nedvärdera både mig och andra kvinnor.

En annan kommentar jag fick var att problemet i sig inte var det faktum ATT det var en kropp på bilden utan att den var för nära idealet. Det var synd, skrev hon, att jag inte var en M, L eller XL, för då hade jag varit en förebild, som om jag inte tillhörde idealet vågade visa upp min kropp på bild.

”För att det du gör är ett baksteg för feminismen”

Det faktum att jag är så pass bekväm med min kropp att jag vågar lägga ut en bild på den i mina kanaler är ett baksteg för feminismen? Menar hon allvar? Ett baksteg för feminismen är att som kvinna få ta emot kommentarer som rör min kropp, att få höra att det är fel på den eller att få höra att felet är att det inte är fel på kroppen.

Vad gäller vad ”jag ska representera” som personen skriver i en kommentar ovan, och att detta ska vara att vara stark, ta ansvar för mig själv och min ekonomi tydligen inte går hand i hand med att visa upp en kropp i en bikini är för mig lika paradoxalt som ogenomtänkt. För det första är det väl inte upp till andra att bestämma ”vem jag är” eller ens ”vad min profil ska representera”? Jag fick sedan tipset av samma person att plocka ned bilden för att sluta förminska kvinnor. ATT ta bort bilden HADE varit förminskande och det faktum att jag i sådana fall hade gjort något som inte var för min egen skull hade varit att bli ett offer för ett samhälle som inte tillåter kvinnors kroppar att synas.

Det här är förresten min sambo Micke Syding. Han finansbloggar också och jag lovar att om ni googlar på ”Mikael Syding” så kommer det fram desto fler bilder på honom med inoljad överkropp än om ni söker på ”Anna Svahn”.

Jag kommer ALDRIG att sluta att vara jag för att det inte passar andra och jag hoppas inte att någon, ingen kvinna och ingen man, någonsin anpassar sig efter andra på bekostnad av sig själv.

Utlovar fler bikinibilder från semestern, om jag känner för det.

Med vänlig hälsning,

En dålig feminist.

Du måste älska att förlora pengar

Ingen har väl missat att jag just nu läser boken ‘Dao of Capital‘ av Mark Spitznagel. Det känns som att jag nämner den i varje blogginlägg men det går nog inte att tjata ut den. Jag har spenderat förmiddagen (klockan är 14:40 här och 10:20 i Sverige) vid poolen med boken och ett anteckningsblock, frenetiskt antecknat insikter jag vill ta med mig från boken.

En av Spitznagels första lärdomar som obligationstrader i Chicago var att man måste lära sig att älska att förlora pengar. För vem som helst som handlar kan det vid första anblick verka som en extremt dålig strategi att snarare drivas av förluster än av vinster, men efter att jag har utvecklat resonemanget så kommer ni förstå precis vad han menar.

Anytime you can take a loss, do it.

Som jag skrev i ett blogginlägg för några dagar sedan så handlar det framförallt om att bristen på analys i längden kan leda till att man behåller positioner för att man inte vill ta en förlust på grund av en bristfällig analys. Det Spitznagel tog med sig från Chicago Board of Trade var att om du älskar att ta förluster så kommer du att göra det, alltså ta små förluster, och således minimera dessa i faktiskt kapital. Om du inte lär dig att älska att förlora pengar – så kommer du att sluta att förlora pengar, för att du inte tar de förluster som krävs – och istället sitta kvar med positioner som till slut blir surdegar som du vägrar att realisera.

Det här gäller ju framförallt riktigt kortsiktig handel och går kanske inte att översätta direkt för långsiktiga investeringar. Däremot vill jag ändå koppla det till att man som investerare måste vara så pass noga med sin analys att när något oväntat händer, så ska det finnas en plan för hur det bör hanteras. Med det menar jag att om du köper en aktie på lång sikt på grund av faktor X och Y, och det senare sker en fundamental förändring i bolaget som även denna på lång sikt kan påverka de faktorer på vilka du köpt bolaget negativt så måste du ha en strategi för om du ska behålla din position, stänga den eller till och med fylla på.

En annan otroligt viktig takeaway på temat är att du aldrig ska låta ditt GAV avgöra om du behåller en position eller inte. Med det menar jag att du inte ska behålla en aktie FÖR att den gått med förlust snarare än vinst för att du inte vill realisera förlusten. Du bör varje dag, vecka, månad eller år beroende på hur ofta du ser över dina investeringar, se på dina innehav med nyktra ögon och ställt dig frågan ”Hade jag köpt aktien idag till den här värderingen i det här läget?”. Om svaret är nej har bolaget inget i din portfölj att göra. Detta gäller åt båda håll och sätter stora krav på dig som investerare att sätta ett mål/plan för vad du ska göra med dina innehav om de antingen når en värdering under det pris du gått in på eller om den kanske stiger snabbare och mer än förväntat utan anledning.

/A

‘Lärande om investeringar’, processer och Sri Lanka

När vi kom fram till Sri Lanka igår så skulle det bara dröja till passkontrollen innan vi fick smaka på den lankesiska kulturen. Vi hade blivit varnade av vår vän som bor här att allt går väldigt mycket långsammare i Sri Lanka och att det inte är ett ställe för de som har bråttom eller blir stressade snabbt. Passkontrollen i sig tog extremt lång tid och det berodde på att personerna som genomförde den gjorde den i slow motion. Jag skojar alltså inte när jag säger att de ansträngde sig för att röra sig långsamt. Tycker ändå att det får sätta standarden för våra dagar här, alltså helt och hållet stressfritt.

Vi spenderade första solnedgången med varsin drink, filosoferande över livet innan vi delade på en flaska champagne och sen rörde oss mot Tao som var kvällens middagsdestination.

På planet läste jag ut boken ‘How an economy grows and why it crashes’ av Peter Schiff. En bok jag tycker att alla borde läsa, fantastisk, pedagogisk och framförallt rolig. Finns bland annat på adlibris här (ej adlink). Jag började direkt med boken ‘Dao of Capital‘ av Mark Spitznagel och wow, det är så mycket visdom på varje sida att jag emellanåt lägger ner boken för att reflektera över det jag just läst. T ex detta:

Acting for the long term generally entails an immediate commitment, based on an immediate view of the available opportunity set, and waiting an extended period of time for the result – often without due consideration to or differentiation between intertemporal opportunities that may emerge during that extended period of time. Moreover, saying that one is acting long term is very often rationalization used to justify something that is currently not working out as planned.

Det är SÅ vanligt att investerare gör en analys, fattar ett beslut och investerar i något där utfallet inte blir som man tänkt sig. Istället för att erkänna för sig själv att man hade fel och då gå vidare så blir det viktigare att ”ha rätt” i sin analys och beslut att man hellre behåller bolaget i sin portfölj och kallar det för ”långsiktigt”. H&M är faktiskt ett extremt bra exempel på detta. Många har sagt på 250, 225, 200, 180 etc att det är NU det vänder, gång på gång har de bevisats ha fel men de väljer då att avfärda det faktum att det visst kan och kommer att bli sämre innan det eventuellt blir bättre igen.

En profil som jag dock verkligen vill ge en eloge, just när det kommer till H&M, är Lundaluppen som hållit fast vid sin analys men nu erkänner att han haft fel. En bra investerare har inte alltid rätt men är duktig på att erkänna fel och sen 1) korrigera för att sen 2) lära sig av misstaget.

‘Lärande om investeringar’ är en process (något även Spitznagel gång på gång återkommer till i Dao of Capital) och vi måste acceptera att vi aldrig blir färdiga investerare, vi får bara mer och mer erfarenhet av tidigare misstag, det är sen vad vi väljer att göra med dessa som spelar roll.

/A

Ärligt, naket och jag

Det händer en hel del år 2018 för mig. När jag gästade ’25 minuter’ så fick jag frågan om vad som var mitt stora ”mål” eller min högsta ”dröm” med livet. Svaret var lika enkelt som självklart – jag vill bara vara lycklig och ser till att göra mer av det som gör mig glad.

Jag gjorde en poll på Twitter idag där jag helt enkelt frågade om jag skulle hålla mig till finans eller om mina läsare vill veta mer om mig. Av totalt 24h är det i skrivande stund 14h kvar av omröstningen och en majoritet av 51 procent vill att jag håller mig till finans.

MEN, eftersom jag ‘bara vill vara lycklig’ och således gör som jag vill så tänker jag följa Petruskos råd att det är bättre att mina läsare sållar än att jag gör det. Största fokus på bloggen kommer fortfarande att ligga på finans och investeringar men det kommer att finnas mer hjärta och själ bakom andra inlägg (inte så ofta, vad vet jag) där ni får lära känna en helt annan sida av Anna Svahn än finanstjejen. 2018 kommer nämligen vara året då ni får se delar av den kreativa versionen av mig själv. Det är nämligen så att jag förutom siffror och finans är en person med en kreativ sida som är starkare än den affärsorienterade.

Som ni kanske förstår är en stor del av mig just att inte ha tålamod. Det genomsyrar min person på ett plan som gör att jag alltid tar ut all glädje i förskott. Det absolut värsta som kan hända är att jag har varit glad i onödan, och eftersom mitt stora mål med livet är att vara lycklig så tycker jag att det är rationellt.

Jag sitter i skrivande stund på ett plan på väg mot Sri Lanka för att spendera tio dagar med min stora kärlek och en vän som trots att vi egentligen ganska nyss lärt känna varandra har kommit att bli en otroligt stor och viktig del av mitt liv. Jag har just nu låten ”Dawn Of Thaws” med Balmorhea i lurarna och det är helt ärligt den enda låten jag lyssnat på sen i förmiddags.

Det som kommer att ske med bloggen är att jag någon gång i veckan öppnar upp och skriver mer om mina tankar, filosofi, visar upp det jag målar eller skapar i form av text – för jag lägger en hel del tid på just det kreativa. Det känns först lite obehagligt men sen landar jag i att jag inte bryr mig. Jag vill bara vara lycklig och just ”skapandet” är en så pass stor del av det så jag ser ingen poäng med att undangömma det för er som så snällt går in och läser här varje dag, vecka och månad. Dessutom kommer jag under det här året att spendera en eller flera månader i Frankrike för bokskrivande, målande och återigen ta upp musiken och det känns inte mer än rätt att involvera även er i den kanske lite udda kombinationen av kreativt flummig med en pensel i ena handen samtidigt som jag tar ett affärsmöte per telefon.

Jag ser 2018 och de ändringar jag gjort som en investering i mig själv och därför platsar det på bloggen. Inte för att det hade gjort något om ni inte hade varit av samma åsikt. Det här är jag och så får det bli.

Häng med. 2018 är mitt år. Och ditt också för den delen.

/A

Sri Lanka

Vi kom ju hem från New York för cirka tre veckor sen. Jag reser gärna så mycket jag hinner och gillar att jobba från ”semestern”. Jag ska lämna in ett sista utkast för min och Linnéas bok vid årsskiftet och därefter ska jag skriva färdigt min andra som också släpps under 2018. Därför blir det inte så mycket resande utöver jobbet förrän till sommaren – MEN, först en sväng till Sri Lanka i början av januari.

Ingen av oss har varit där tidigare och för ett par månader sen flyttade en vän dit, så vi passar på att åka dit! Tanken är att verkligen bara ladda upp inför våren som kommer att bli påtagligt stressig för min del, det händer mycket med jobb etc just nu och jag släpper ju dessutom två böcker under 2018. Fullt upp med andra ord. Vi kommer att spendera den mesta av tiden i Colombo men även planerat att besöka Unawatuna, Marissa, Turtle Bay och ett barnhem för föräldralösa elefanter!

/A