Lördag, Outsiders, börsveckan och Gardasjön

På mitt möte i torsdags eftermiddag sa jag att jag hade känt mig lite trött den senaste veckan och när jag kom hem runt 16 skulle jag bara ta en kort paus i soffan men vaknade först vid 20 igen. Happ… Var i alla fall som en ny människa igår igen och har hunnit beta av både några möten och endel jobb innan helgen.

Idag har jag ätit lunch med bolaget som jag går in som styrelseordförande i. Väldigt bra team och jag gick därifrån med ny energi, väldigt härligt! Imorse kan jag också ha beklagat mig över att inte ha någon inbokad resa förrän i maj så efter morgonpromenaden med hundarna bokade jag en resa till Gardasjön den 18-23 april med Micke. Jag passade på att boka en svit med utsikt över sjön från sovrumsbalkongen, hehe. Får tillfälle att använda mina nya sandaler från Jimmy Choo när vi är på plats. Tanken med dagarna i Italien är egentligen bara att jobba, men med lite härligare utsikt än från kontoret i Stockholm. Får också tillfälle att marinera mig i bröd som dryper av olivolja, pasta och rödpang. Livet!

Just det, nytt avsnitt av Outsiders ute. Vi snackar risk, diversifiering och definitionen av värde. Lyssna här.


Börsveckan bjöd på små björnar som har tassat runt på marknaden. Min portfölj som består av större delen softs och guld med en touch av en kort H&M-position, ett par procent Bitcoin som jag köpte alldeles för tidigt (aj) men som nu ska få ligga orörda i portföljen cirka for ever, en position i Xact Bear och en mindre del aktier. Dessutom ligger en post i Brummer Multi-Strategy 2XL under behandling och syns väl i portföljen om ett par veckor. Min portfölj är alltså som gjord för dagens börsklimat och jag är nöjd med mitt flat-resultat jämfört med OMXS30 som är ned nästan 4 procent på en vecka. Vem bryr sig om absolutavkastning, man vill ju BARA slå index, eller?

Använder både Avanza och Nordnet, här från Avanza.

OMXS30 en vecka

Jag blir inte förvånad om vi under nästa vecka får se en rekyl upp till strax under 1600 igen. Vi får se vad som händer med handelskrig och ståltullar, what a time to be alive at börsen.


Slänger med två bilder från Torri del benaco som vi åker till om ca 3,5 vecka också:

Resor är ändå livet, tycker jag.

/A

Sustainable Tour med Nordnet 2018

Igår avslutades alltså Feminvests hållbarhetsturné med Nordnet. Vi besökte Malmö, Göteborg och Stockholm på tre dagar och det har varit superroligt men jag skulle ljuga om jag sa att jag inte var ganska trött när jag kom hem igår på kvällen. I måndags slog det mig att jag faktiskt roddat hela turnén helt själv, vilket alltså innebär att jag projektlett, genomfört, planerat etc hela turnén i alla städer själv och sen väl på plats agerat moderator, kontaktperson för våra partners som var med, fotograferat och försökt hinna med att prata med så många medlemmar på plats som möjligt. Jag får nog tacka min tidigare erfarenhet som event manager för att jag kunde organisera allt utan att känna mig stressad någonstans på vägen.

Annars har det också varit en känslomässigt omvälvande vecka. Jag var väldigt utelämnande i det inlägg jag publicerade i söndags kväll och har på grund av det känt mig lite naken och ensam i veckan. Jag har egentligen aldrig pratat om det tidigare och en stor del av anledning till det har varit att skammen jag burit med mig efter övergreppen har varit för stor. Jag har verkligen lärt mig att jag inte är värd mer än så och att berätta om det öppet är som att erkänna att allt är mitt fel. Jag tror att mitt sätt att alltid försöka prestera oavsett om det gäller jobb, skriva böcker, bloggen, investeringar etc så kommer min press på mig själv ifrån det tidigare förhållandet. Det har varit så otroligt viktigt för mig att på något sätt försöka överbevisa, få bekräftelse på att jag i alla fall duger. Veckan som gått har fått mig att reflektera mycket över hur jag agerar och fungerar som person och vad som kan härledas tillbaka till mitt sjuttonåriga jag. Just nu är jag ganska distanserad till erfarenheten i sig, jag tittar på den utifrån ett tredje-personsperspektiv mycket för att jag inte orkar/kan återuppleva det som hände. Jaja, sidospår. Är det bra/dåligt att jag pratar om det i bloggen förresten eller ska jag hålla det helt utanför?

Idag jobbar jag i alla fall hemifrån, ska sätta mig och gå igenom alla anteckningar från veckan och skriva artiklar från turnén. Vi hörs lite senare!

/A

Barcelona i bilder

Tack för alla snälla ord efter mitt inlägg igår. Jag var nervös när jag publicerade det för att jag tycker att det kändes som om jag erkände hur dålig jag är. Förstår ni hur djupt inpräntat det är? När jag berättade för Micke om min bakgrund var min nästa impuls att jag ville göra slut, för varför skulle han vilja vara med mig när jag precis berättat att jag var så värdelös att någon till och med tyckte att jag förtjänade att bli misshandlad. Jag förstår samtidigt att det inte är så, men det är något otroligt svårt och komplext att gå igenom och ännu svårare att bearbeta.

Hur som helst. Jag har precis packat om min resväska. Imorgon bär det av till Malmö för första delen av vår hållbarhetsturné och på onsdag åker jag till Göteborg innan vi avslutar i Stockholm på torsdag! Innan jag ger mig ut på turné med Nordnet tänkte jag dock att vi skulle kolla tillbaka på min helg i Barcelona med Andra och Ishtar.

Första kvällen käkade vi middag på ett ställe som heter Maná 75 precis vid Hotel W. Vi hade spenderat första dagen med att shoppa, dricka cava och få håret fixat inför kvällen. Andra dagen spenderades på samma sätt men då avslutade jag och Ishtar natten på ett undergroundställe innan vi på vägen hem hittade en man med en cykel täckt i dioder och lampor som vi fick låna. Innan dess hängde vi en stund på ett ställe som heter Carpe Diem där bartendern var trevlig nog att bjuda oss på jordgubbar och hallon.

Tack Barcelona. I’ll be back. Men först kör vi en vända Malmö-Göteborg och om några veckor bär det av några dagar till Alicante för jetsurfing och bokskrivande. Är så glad att det här är mitt liv.

/A

Barcelona och trasig bakgrund

Alltså vilken helt fantastisk, magisk, rolig, knäpp och galen helg jag har haft i Barcelona. Jag gillar att vara spontan och tror överlag att livet i sig blir roligare om man hela tiden bryter av sin vardag och utmanar sin homeostas och just därför sa jag JA direkt när Andra frågade om jag ville hänga med till Barcelona och hänga med Ishtar en helg.

Vi har haft väldigt mycket samtal om entreprenörskap, att stötta varandra istället för att konkurrera och mycket annat. Vi kommer alla tre från bakgrunder där vi haft mycket utmaningar. Jag har tidigare valt att inte dela med mig för att jag är rädd att bli misstrodd eller att fokus ska förflyttas från mitt arbete till min bakgrund men inser efter att ha pratat med nära vänner att om jag pratar om det jag gick igenom så kanske jag kan hjälpa någon annan och det är väl exakt det jag vill försöka åstadkomma med det här inlägget.

Jag vet att många har en bild av vem ”Anna Svahn” är och det är för att jag noga valt ut vilka delar jag delat med mig av. Det har varit befriande att få vara en person utan problem, eller i alla fall framställa mig på det sättet. Verkligheten ligger väldigt långt därifrån.

Innan jag fortsätter vill jag be min familj om förlåtelse. Förlåt för att jag aldrig berättade. Förlåt för att det kommer fram först nu.

När jag var sjutton år gammal blev jag slagen i en dåvarande relation. Inte en eller två gånger utan systematiskt. Jag blev nedbruten och fick likt Pavlos hundar lära mig hur värdelös, ful och dålig jag var. Jag orkar inte gå in på detaljer för det här är något som jag fortfarande bearbetar men jag bär fortfarande med mig fysiska ärr från brännmärken som varje dag påminner mig om de månader jag var fast i förhållandet som jag i efterhand tror hade kunnat ha ihjäl mig om jag inte hade tagit mig därifrån.

Jag har och har haft en väldigt skev självbild och började till exempel gråta för ett par år sen när jag blev kallad vacker för att jag ”förstod” att det var ett hån och tyckte att personen som sa det var fruktansvärt elak som skämtade på min bekostnad. För jag visste ju att jag var ful och värdelös. Jag har varit en kameleont som bara varit en spegel av min omgivning, velat vara omtyckt till varje pris, för annars visste jag att jag skulle bli slagen. Passa in eller dö. Jag har som ett resultat av de här erfarenheterna brottats med ätstörningar, ångest och haft otroligt svårt att lita på människor. Utåt sett har jag verkat glad, lycklig, bekymmerslös. I verkligheten har jag emellanåt legat dagar i sträck i fosterställning. Men bara om ingen såg.

När jag var nitton år gammal och precis tagit studenten flyttade jag till Malmö. Jag ville ha en nystart, nya vänner, ett nytt liv och skapade mig exakt det. Idag är jag varje dag otroligt tacksam över vad jag byggt upp från absolut noll. Jag lever i en relation med någon som vill se mig växa istället för att krympa. Har vänner som älskar och stöttar mig för precis den jag är.

Jag börjar sakta men säkert att hitta hem i mig själv och har till skillnad mot vad många kanske tror en väldigt ödmjuk inställning till livet. Jag har det senaste året varit nästan overkligt lycklig och tacksam men minns att det inte alltid varit så. Jag kommer däremot aldrig tillåta att någon trampar på mig igen och tar i ärlighetens namn inte åt mig det minsta när någon har åsikter om mig. Det absolut viktigaste jag har lärt mig är att jag, mina värderingar, mina tankar, mitt liv, är mycket mer värt än andras åsikter om mig.

Låt aldrig någon annan bestämma ditt värde och gör dig av med giftiga relationer som skadar dig. Du är vacker, fantastisk och kan med rätt verktyg och mindset ta dig precis vart du vill.

/A

Milstolpe, lunch hos Nordea, spontanitet och ytligt behov

Det var en ganska speciell känsla att skicka in det korrigerade manuset till förlaget imorse. Nu ska boken alltså till tryck och sen ut i handeln. Det går att bevaka den hos alla onlinebutiker som säljer böcker och sen kommer den att finnas hos de flesta fysiska bokhandlare men även i vissa ICA-butiker. Att ge ut min första bok är verkligen en milstolpe. Ända sedan jag var liten (därav bilden ovan) har skrivandet varit ett stort intresse, blev därför väldigt glad över mottagandet av första kapitlet i ”Svart Svahn” som jag la ut förra helgen när det hade gått ett och ett halvt år sedan jag och Micke träffades.

Idag käkade jag och Micke lunch med Nordeas head of investor relations, Rodney Alfvén på deras kontor. Jag hade eventuellt missuppfattat mötet för jag trodde att vi skulle ses över en snabb lunch men när vi kom dit blev vi serverade tvårätters tillagat av deras kock, hehe. Jag hatar inte mitt jobb kan jag avslöja. Vi spenderade en timme med att diskutera banksektorns pressade marginaler och vad som händer om räntan höjs, om vi kommer att se en tydligare reglering kring kryptovaluta (svårt för företag vars affärsidé innefattar krypto att få öppna bankkonto idag pga rädsla för penningtvätt etc) och nätverk som konkurrensfördel idag.

Sorry om kär: men jag tycker att Micke var extra fin idag. 

Nu under kvällen har jag precis bokat en väldigt spontan weekend till Barcelona. Jag åker nästa fredag och är supertaggad. Andra frågade igår (väldigt spontant) om inte jag ville hänga med nu i helgen men vi hittade inga flyg, därav nästa helg. Det ska bli SÅ skönt att komma bort bara ett par dagar, dricka sangria, bolla företagande och förhoppningsvis se lite sol också.

Efter att jag kom hem från kontoret ikväll valde jag att stänga ner precis allt jobb för första gången på länge. I skrivande stund sitter jag i soffan med en liten, varm hund tätt intill, lyssnar på senaste avsnittet av Macro Voices och sneglar på en lite mer ytlig present till mig själv samtidigt. När boken väl är ute i handeln tänkte jag nämligen unna mig ett par diamantörhängen. Jag fick ett pavéhjärta med diamanter som hänger runt halsen i julklapp av Micke. Jag använder inte så mycket smycken utan gillar små tidlösa detaljer som jag aldrig tar av mig. Diamanthalsbandet och min ring är exempel på sådana och nu är jag ute efter örhängen. Jag är dock inte en person som tycker att shopping är så roligt, men tycker att stora milstolpar är värt att fira.

Såhär glad idag!

Nu ska vi sticka iväg och se Marvels nya ”Black Panther”. Älskar bio!

/A

Kunder, konsumenter och konsumister

Jag har ett litet tag letat efter en ring. Jag bär inte så mycket smycken och vill ha ett par tidlösa, fina smycken som jag aldrig behöver ta av mig. Jag fick ett halsband med pavéhjärta med diamanter av Micke i julklapp (ironin i att han tycker att diamanter är värdelösa och att världen är inlurad i en diamantbubbla, hehe) och nu köpte jag en ring med safirer här nere i Sri Lanka. Just safirer, rubiner och till viss del diamanter är mycket billigare här nere, så jag fick ett pris som motsvarade en tiondel mot om jag hade köpt ringen i Sverige.

Många grattade oss till ”förlovningen”, men tyvärr var det ingen som friade utan bara min plånbok som blev lite tunnare.

På tal om att köpa saker så tänkte jag utveckla det jag skrev i mitt blogginlägg om olika sektorer och branscher att titta på i en tillväxtmarknad. Där skrev jag att när våra bostäder stiger i pris upplever vi att vi har mer pengar även om vi inte hade tänkt sälja bostaden. Detta leder till mer konsumtion för pengar som vi inte har och det skapas till slut en kreditbubbla.

Men låt oss börja med begreppen ”kunder”, ”konsumenter” och ”konsumister”. Det sistnämnda ordet använder vi oss av hemma men vi tror att vi hämtat det från Alexander Bard, jag tänker i alla fall inte ta någon cred för ordet. När man läser marknadsföring så delar man upp ”kunder” och ”konsumenter”. Enkelt förklarat innebär ”kunder” den grupp som köper produkten och ”konsumenter” den grupp som använder produkten. För att lyckas med sin marknadsföring så måste man alltså nå både kunder och konsumenter. Eftersom grupperna kan skilja sig åt (”kunden” kan vara segmentet småbarnsföräldrar och ”konsumenten” deras barn) är det viktigt att hitta en balans i sin kommunikation för att nå båda.

Konsumister” däremot är en grupp människor som lever för att konsumera – alltså handla för handlandets skull. Känner du igen fenomenet att handla kläder eller prylar så fort du fått lön eller sista veckan innan den 25:e varje månad tycka att det sinar på kontot? Att vara en konsumist handlar om att handla utan att vare sig tänka på konsekvenser eller planera sina köp.

Vårt samhälle och vår ekonomi är dessvärre uppbyggd på den senare kategorin. Vi blir indoktrinerade i att konsumtion är lika med lycka. Första boken jag läste i år var ”How An Economy Grows And Why It Crashes” av Peter Schiff. Den går steg för steg igenom, precis som titeln avslöjar, hur en ekonomi byggs upp och vilka faktorer som senare gör att ekonomin kraschar. Jag kommer att skriva ett blogginlägg om just det, och med hjälp av Peter Schiff, gå igenom steg för steg (också kopplat till vilka sektorer man kan titta på i en tillväxtmarknad) hur det går till när en ekonomi växer och hur vår konsumtion utan eftertanke (möjliggjort av politiker som premierar belåning framför sparande och investeringar) till slut leder till att ekonomin likt 2007-2008 faktiskt fallerar.

Är du, eller har någon gång varit, fast i ”konsumistfällan”?

/A

Negombo

Vi tog en taxi ungefär en timme från Colombo idag. Vandrade runt på stranden (jag sprang raka vägen ner i havet med klänning på) och spenderade sedan flera timmar på ett litet café där vi drack färskpressad juice och blev förföljda av en väldigt liten kattunge med väldigt stora tassar som fick sån separationsångest när vi gick att den hängde efter och sen klättrade upp på mina ben och la sig i mitt knä (<3). Djur är livet alltså. Sent på eftermiddagen började det regna och vi spenderade solnedgången inne i en restaurang med utsikt över havet med bellinis och smårätter innan vi tog en taxi tillbaka till Colombo för att nu, i skrivande stund, ha utsikt över staden som sista bilden, dricka iskall öl och emellanåt hoppa ned i den varma poolen. Livet alltså, den buffé av lycka du bjuder på.

/A

Tankar om sanningar och verkligheten.

Imorse vaknade jag ganska tidigt men bestämde mig för att jag var trött och somnade om i två timmar till. Semester. Resan hit handlar såväl om att vara ledig som reflektion och jag gillade därför verkligen citatet på väggen på det lilla café i en gränd som vi besökt ett par gånger under dagarna vi varit här.

Jag tänker inte helt osökt på min ”bikiniskandal” även om det verkligen egentligen inte rör mig i ryggen. Någon kommenterade att jag behövde försöka se mig själv ur ett större sammanhang och därmed reflektera över vilken makt jag har med tanke på reaktionerna på inlägget med min kropp i bikini. Jag håller dock inte med. Makten ligger inte alls hos mig. Makten ligger hos de (i det här fallet) kvinnor som i det här fallet tog sig rättigheter att berätta för mig att bilden var fel för att det var en kvinnokropp i en bikini. Makten ligger hos de människor som tar sig friheten att bestämma över andra individer, som tycker att de vet bättre än någon annan. Makten låg aldrig hos mig. Jag fick den fråntagen från mig (kanske bör mynta womensplaining) av andra kvinnor som där och då bestämde vem jag var och hur min profil bör se ut.

Du ska föreställa en stark kvinna som tar ansvar för sin ekonomi.

Kan man som kvinna, som tar ansvar för sin ekonomi – och dessutom hjälper andra – inte få bära bikini? Måste andra alltid ta sig rätten att peka med hela handen så fort något sker som inte är helt inom ramarna för deras världsbild? Måste andra kategorisera mig? Om en ansvarstagande kvinna inte får synas i bikini, betyder det då om man vänder på det, att en kvinna som postar bilder på sig själv i bikini, inte får ta ansvar, göra karriär, bli framgångsrik?

Genom att först skapa fack och sedan kategorisera andra människor enligt dessa så fråntar vi deras rätt att vara just det, sig själva. Eftersom alla har en egen verklighet och en egen uppfattning av världen så innebär det att det inte finns en absolut sanning. Vad som är upp för mig är ned för dig. Om du kräver att andra ska förstå din sanning så måste du också respektera andra människor.

Men om du nu är så fyrkantig att allt måste placeras i olika mappar så får du helt enkelt skapa en egen mapp för mig. Du kan kalla den ”fuck you”.

/A

Spaning från Sri Lanka

Ingen resa är fulländad utan en riktig lynchspaning, eller hur? Här i Colombo håller de just nu på att bygga en konstgjord ö, projektet kallas ”Colombo Financial Centre” och är precis som det låter ett projekt för att bygga ett nytt finanscenter i Colombo.

Just nu ser projektet ut ungefär så här. Som en hög med sand.

Den här ön väntas ge över 83 000 jobb i olika sektorer när den står färdig (då har vi inte ens räknat med de arbetstillfällen som skapas i samband med byggandet). Jag tänkte därför att vi ganska enkelt förklarat och kortfattat kunde kolla på i vilken ordning man kan titta på två olika sektorer i ett land under tillväxt.

Det första som krävs för att kunna bygga något är monetära medel, alltså pengar. Därför är den första sektorn som är intressant för ett land under tillväxt just banker. Banker krävs i alla länder, inte minst för lån till privatpersoner och företag för att de ska kunna bygga bostäder, kontor, butiker etc.

När företag via banker då har tillgång till lån möjliggör det investeringar i byggprojekt, vilket innebär att om man utifrån, som investerare, tittar på en tillväxtmarknad som helhet ser att banksektorn vid det här laget är dyr så kan nästa sektor i ledet att titta på vara just byggsektorn. Viktigt att tänka på här är dock att det inte är säkert att det är just lokala byggföretag som vinner upphandling för projekt som ovan utan att man om man ser att byggföretag fortfarande har en relativt låg multipel bör titta efter vilka företag som faktiskt är anlitade. Köp alltså inte alla lokala byggföretag och hoppas att det är de som får bygga i slutändan.

Colombo Port City

Efter bank- och byggsektor kommer även såklart alldagligvaror och senare sällanköpsvaror- och tjänster. För det är nämligen så att när en ekonomi rullar och människor upplever att de har tillgångar (ja, upplever, för även om vi bor i en bostad som vi inte tänkt sälja och priset på bostaden stiger så tenderar vi att konsumera mer, bl a på lånade pengar som vi inte hade haft tillgång till om bostadspriset inte ökat, för att vi känner oss rikare) så ökar efterfrågan på just sällanköpsvaror- och tjänster.

Det här är inte ett facit för HUR man ska analysera ett lands ekonomi men just banksektorn är i princip alltid rätt att börja titta på om man är nyfiken. Sen får man inte glömma att värderingar ser olika ut i olika länder, så en bank som med västerländska mått hade sett dyr ut kan lika gärna vara ett kap i en annan del av världen.

Med det sagt spelar det inte så stor roll hur bra min spaning är för även om jag hade hittat typ en ETF med exponering mot den lankesiska byggsektorn så hade jag förmodligen ändå inte kunnat köpa den nu efter MiFID II. Jag får helt enkelt bevaka marknaden och låtsas vara lite bitter om jag har rätt i min semesteranalys!

/A

Monsun i Colombo

Det är ganska mycket smog i Colombo vilket gör att sikten är ganska dålig. Därför tyckte vi att det var helt fantastiskt när himlen sprack upp och vi kunde se havet från takterrassen… Det höll i cirka fem minuter innan himlen öppnade sig och regnet öste ned över oss på terrassen. Väldigt mysigt!

Annars gör vi inte så mycket. Jag har ju skrivit klart ena boken (min och Linnéas) och skickat in till förlaget. Sen varvar jag nästa bokprojekt (deadline i maj) med läsande och sen en hel del snack om livsfilosofi, mening och syfte med livet, jaget och mer därtill.

Jag har också bränt mig, jättemycket. Micke skrattade när jag la mig i solen igår. Inte för att jag klagar alltså, jag lever alltid med mina konsekvenser. Idag har jag däremot flera lager spf 50 och har hållt mig i skuggan! Efter de hittills ganska få dagarna här är vi i alla fall mer säkra än någonsin på att Sverige kanske inte är landet vi vill spendera majoriteten av året i. Vi har redan lagt upp en plan och jag kommer berätta mer längre fram om att vi redan senare i år kommer att ”provbo” i Frankrike under några månader.

/A