Överraskning

Micke hade fått mig att lova att inte överraska honom med tårta på vår fredagsfrukost. Däremot hade hans vänner inte lovat att inte dyka upp med en tårta på deras aw. Så jag gömde mig i köket på restaurang Napolyon på Grev Turegatan när Micke kom in på restaurangen och kom efter en liten stund upp med tårta och champagne.

/A

Vad är hållbara investeringar?

Idag släpptes årets första avsnitt av Feminvest Direkt. Jag har ju tidigare hintat om Feminvest Sustainable och nu kan jag avslöja att det alltså är ett partnerskap vi ingått tillsammans med bolaget Arabesque. Maria Mähl, nordenansvarig för lansering av Arabesques produkter var även med mig i EFN Börslunch och i veckans avsnitt av Feminvest Direkt diskuterar vi vad hållbarhet egentligen är och varför man som investerare bör göra en lika sofistikerad hållbarhetsanalys som man gör en finansiell analys.

Någon kommenterade på Twitter angående min H&M-analys att den andra gästen, alltså Maria, blängde surt på mig för att jag var efterbliven och bara svamlade om H&M men hon låter hälsa att det är hennes ”resting bitch face” men att hon jobbar på det, eller kanske försöker sluta jobba på det. Hon tycker alltså inte att jag svamlar särskilt mycket och som ni kan se på bilden ovan (klicka för att komma till Feminvest Direkt) så gillar vi att jobba ihop.

/A

Årets första event

Igår samlades 60 kvinnor från Feminvests nätverk för årets första event tillsammans med Analys Group! Jag blir alltid så överväldigad av att träffa andra kvinnor som likt mig själv tycker att investeringar är lika kul som jag. Någon hade sett mig på Börslunch och tyckte att det var härligt med någon som inte hade precis samma åsikter som alla andra. På tal om H&M förresten så ska det bli spännande med rapporten den 31 januari. Jag tror att de kommer att avslöja något om deras ”hemliga” projekt där de ska sälja märkeskläder billigare online och att detta tillsammans med att kursen just nu är så hårt pressad kommer att dra ett lättnadsrally om de också bestämmer sig för att behålla utdelningen (även om jag tycker att det hade varit ett stort misstag). På sikt tror jag som sagt dock fortfarande på nedgång men som jag skrivit många gånger innan – under nedgång ser vi rekyler.

Nog om det. Efter förra årets magsår har jag lärt mig att balansera livet lite bättre mellan jobb och annat, så ikväll ska jag ut och käka middag med en tjejkompis på Volt, en dold liten stjärnkrog här i Stockholm. Ser fram emot vin, filosofiska tankar och bra mat. Balans balans!

/A

Negombo

Vi tog en taxi ungefär en timme från Colombo idag. Vandrade runt på stranden (jag sprang raka vägen ner i havet med klänning på) och spenderade sedan flera timmar på ett litet café där vi drack färskpressad juice och blev förföljda av en väldigt liten kattunge med väldigt stora tassar som fick sån separationsångest när vi gick att den hängde efter och sen klättrade upp på mina ben och la sig i mitt knä (<3). Djur är livet alltså. Sent på eftermiddagen började det regna och vi spenderade solnedgången inne i en restaurang med utsikt över havet med bellinis och smårätter innan vi tog en taxi tillbaka till Colombo för att nu, i skrivande stund, ha utsikt över staden som sista bilden, dricka iskall öl och emellanåt hoppa ned i den varma poolen. Livet alltså, den buffé av lycka du bjuder på.

/A

‘Ett bakslag för feminismen’

Jag skrev ett blogginlägg tidigare idag om att jag befinner mig i Sri Lanka, satt vid poolen med boken ‘Dao of Capital‘ av Mark Spitznagel och knäppte en bild just precis då för att kunna använda till blogginlägget. Eftersom jag skrev ett inlägg (som ironiskt nog heter ‘Ärligt, naket och jag’) om att bloggen kommer att ta uttryck mer i form av mig och inte enbart finans så valde jag att fota miljöbild med mig i bikini i bild och inte bara googla fram en bild på bokomslaget.

Innan jag fortsätter inlägget så vill jag bara säga att det är så extremt sorgligt att jag ska behöva skriva det här från början. Att jag ska behöva lägga tid på att förklara varför jag i mina egna kanaler ska få publicera bilder på mig själv och min kropp.

Här är en annan bild som jag tog efter att tråden på Facebook spårade ur. Varsågoda, kropp i bikini och bok. Vilken dålig feminist jag är som exponerar mig på det här sättet och inte bara gömmer min stackars kvinnokropp från andras blickar.

Här har vi dock en riktig kvinnokämpe som säger att JAG förminskar kvinnor innan hon förminskar mig genom att säga att jag är för ung för att förstå bättre. Sen rekommenderar hon mig att byta bild för att sluta nedvärdera både mig och andra kvinnor.

En annan kommentar jag fick var att problemet i sig inte var det faktum ATT det var en kropp på bilden utan att den var för nära idealet. Det var synd, skrev hon, att jag inte var en M, L eller XL, för då hade jag varit en förebild, som om jag inte tillhörde idealet vågade visa upp min kropp på bild.

”För att det du gör är ett baksteg för feminismen”

Det faktum att jag är så pass bekväm med min kropp att jag vågar lägga ut en bild på den i mina kanaler är ett baksteg för feminismen? Menar hon allvar? Ett baksteg för feminismen är att som kvinna få ta emot kommentarer som rör min kropp, att få höra att det är fel på den eller att få höra att felet är att det inte är fel på kroppen.

Vad gäller vad ”jag ska representera” som personen skriver i en kommentar ovan, och att detta ska vara att vara stark, ta ansvar för mig själv och min ekonomi tydligen inte går hand i hand med att visa upp en kropp i en bikini är för mig lika paradoxalt som ogenomtänkt. För det första är det väl inte upp till andra att bestämma ”vem jag är” eller ens ”vad min profil ska representera”? Jag fick sedan tipset av samma person att plocka ned bilden för att sluta förminska kvinnor. ATT ta bort bilden HADE varit förminskande och det faktum att jag i sådana fall hade gjort något som inte var för min egen skull hade varit att bli ett offer för ett samhälle som inte tillåter kvinnors kroppar att synas.

Det här är förresten min sambo Micke Syding. Han finansbloggar också och jag lovar att om ni googlar på ”Mikael Syding” så kommer det fram desto fler bilder på honom med inoljad överkropp än om ni söker på ”Anna Svahn”.

Jag kommer ALDRIG att sluta att vara jag för att det inte passar andra och jag hoppas inte att någon, ingen kvinna och ingen man, någonsin anpassar sig efter andra på bekostnad av sig själv.

Utlovar fler bikinibilder från semestern, om jag känner för det.

Med vänlig hälsning,

En dålig feminist.

Ärligt, naket och jag

Det händer en hel del år 2018 för mig. När jag gästade ’25 minuter’ så fick jag frågan om vad som var mitt stora ”mål” eller min högsta ”dröm” med livet. Svaret var lika enkelt som självklart – jag vill bara vara lycklig och ser till att göra mer av det som gör mig glad.

Jag gjorde en poll på Twitter idag där jag helt enkelt frågade om jag skulle hålla mig till finans eller om mina läsare vill veta mer om mig. Av totalt 24h är det i skrivande stund 14h kvar av omröstningen och en majoritet av 51 procent vill att jag håller mig till finans.

MEN, eftersom jag ‘bara vill vara lycklig’ och således gör som jag vill så tänker jag följa Petruskos råd att det är bättre att mina läsare sållar än att jag gör det. Största fokus på bloggen kommer fortfarande att ligga på finans och investeringar men det kommer att finnas mer hjärta och själ bakom andra inlägg (inte så ofta, vad vet jag) där ni får lära känna en helt annan sida av Anna Svahn än finanstjejen. 2018 kommer nämligen vara året då ni får se delar av den kreativa versionen av mig själv. Det är nämligen så att jag förutom siffror och finans är en person med en kreativ sida som är starkare än den affärsorienterade.

Som ni kanske förstår är en stor del av mig just att inte ha tålamod. Det genomsyrar min person på ett plan som gör att jag alltid tar ut all glädje i förskott. Det absolut värsta som kan hända är att jag har varit glad i onödan, och eftersom mitt stora mål med livet är att vara lycklig så tycker jag att det är rationellt.

Jag sitter i skrivande stund på ett plan på väg mot Sri Lanka för att spendera tio dagar med min stora kärlek och en vän som trots att vi egentligen ganska nyss lärt känna varandra har kommit att bli en otroligt stor och viktig del av mitt liv. Jag har just nu låten ”Dawn Of Thaws” med Balmorhea i lurarna och det är helt ärligt den enda låten jag lyssnat på sen i förmiddags.

Det som kommer att ske med bloggen är att jag någon gång i veckan öppnar upp och skriver mer om mina tankar, filosofi, visar upp det jag målar eller skapar i form av text – för jag lägger en hel del tid på just det kreativa. Det känns först lite obehagligt men sen landar jag i att jag inte bryr mig. Jag vill bara vara lycklig och just ”skapandet” är en så pass stor del av det så jag ser ingen poäng med att undangömma det för er som så snällt går in och läser här varje dag, vecka och månad. Dessutom kommer jag under det här året att spendera en eller flera månader i Frankrike för bokskrivande, målande och återigen ta upp musiken och det känns inte mer än rätt att involvera även er i den kanske lite udda kombinationen av kreativt flummig med en pensel i ena handen samtidigt som jag tar ett affärsmöte per telefon.

Jag ser 2018 och de ändringar jag gjort som en investering i mig själv och därför platsar det på bloggen. Inte för att det hade gjort något om ni inte hade varit av samma åsikt. Det här är jag och så får det bli.

Häng med. 2018 är mitt år. Och ditt också för den delen.

/A

Inte mitt nyårslöfte

Jag var ju med i det avsnitt av ‘25 minuter‘ som släpptes i måndags och pratade om personlig utveckling, lärande etc. Jag sa då att ett mål med 2018 var att fortsätta ungefär som nu men hitta mer tid till träning. Det slog mig på eftermiddagspromenaden med Capex (min hund) att jag genom åren haft de märkligaste nyårslöften man kan tänka sig och tänkte att det skulle passa bra som ett blogginlägg. För att förklara varför jag haft konstiga mål och löften tidigare behöver ni dock en väldigt kort bakgrund till varför jag idag är en helt annan person än för bara några år sen. Om jag skulle sammanfatta den utveckling jag gjort på ett personligt plan de senaste två åren så skulle jag framförallt vilja säga att jag hittat hem mer och mer i mig själv.

För sju-åtta år sen gick jag igenom en ganska tuff grej privat som har påverkat mig mer än vad jag har velat erkänna själv fram tills nu. Jag tänker inte just nu gå in på vad som hände utan det är en historia som bara Micke och ett par av mina närmsta vänner känner till. Oavsett vad så har det förutom flera fysiska ärr även lämnat spår i min personlighet. Fram tills för två år sen formade jag min person efter den jag var med vilket har resulterat i att jag vaknade upp för ett par år sen i ren och skär panik med vetskapen att jag bara var en spegel av min omgivning. Jag fick börja om från början helt enkelt. Min bakgrund har också gjort att jag varit ganska ”kall” som person och haft väldigt svårt att visa andra känslor än tillgjorda leenden på bild eller i sällskap av andra, för att passa in. Min största rädsla var att inte bli omtyckt, jag hade likt Pavlovs hundar fått lära mig i en relation att om jag inte ”gjorde rätt” så fick det konsekvenser – och det är dessa konsekvenser som idag fortfarande syns i form av ärr på kroppen. Eftersom jag lärt mig att för att överleva behövde jag ”göra rätt” enligt min dåvarande pojkvän så slutade jag helt enkelt att vara någon annan än den jag förväntades vara av mitt sällskap. Det här har senare lett till extremt dålig självkänsla och långa perioder av ångest.

Flera år efter att min inte så härliga tonårsrelation hade tagit slut hade jag flyttat till Malmö. Flytten dit handlade verkligen om att börja om på riktigt och var en flykt från den stad och hemort som gjort mig ont som yngre. Utan vänner men med en självbild om att jag inte dög skaffade jag snabbt nya vänner och blev en ”Anna” som anpassades efter deras förväntningar på mig. Jag hade till exempel alltid saknat att ha ett stort tjejgäng och upplevde att jag ”missade” något. Jag minns att jag vid ett nyår bestämde mig för att under det kommande året ”lära mig att tycka att smink var roligare så att jag kunde hitta någon form av tillhörighet i ett tjejgäng”. Ni hör ju, hehe. Både generaliserande och konstigt prioriterat.

Idag är jag en helt annan person omgiven av vänner som jag vet finns där ovillkorligt och vi kan prata om intressanta saker som litteratur, ekonomi, finans, investeringar, lärande – you name it. Jag har helt enkelt hittat hem i olika relationer bara genom att vara jag och insett att mitt personliga värde är mycket viktigare än vad andra tycker om mig.

Mitt nyårslöfte för 2018 är inte att sminka mig mer eller vara mer på ett sätt som faller andra i smaken. Tvärtom har jag snarare fått mersmak för styrkan i mig själv och att alltid gå min egen väg och aldrig igen låta någon trampa på mig. Därför är det mitt löfte till mig själv, att helt enkelt bara vara mer av mig själv – på riktigt.

Passar på att lägga upp en klyschig bild från Brooklyn Bridge. Om en vecka är vi i Sri Lanka!

Vad ska du bli bättre på nästa år?

/A

Garderobsinvestering

Jag och Micke fick ett ryck på julafton innan vi skulle möta upp ett par vänner på kvällen för ett par glas bubbel på Grand Hôtel på kvällen. Ingen av oss (kanske jag mer än Micke om man ska vara helt rättvis) är så förtjusta i själva konsumtionen men vill däremot klä oss så att det passar de sammanhang vi rör oss i – framförallt eftersom både jag och Micke syns och hörs en del i finansmedia av olika slag. Vi insåg i alla fall att bådas garderober var fulla men av mest slitna och gamla kläder som kändes mer som en gymnastiksal från 70-talet än som kostymer i bra skick. Jag gillar inte att ha för mycket saker och kläder för att det snarare ger mig beslutsångest än valmöjligheter så vi rensade helt enkelt ut våra garderober för att igår promenera in på NK för att fylla på med basprylar igen. En kostym, kjol, lite blusar, en klänning och en kappa från Tiger och Hugo Boss samt lite basplagg från Filippa K senare har jag en arbetsgarderob som fungerar för 2018 – dessutom slipper jag shoppa ett tag framöver. Jag tänkte därför att första halvan av 2018 börjar med ett köpstopp.

Min tanke när jag köper kläder är att allt ska gå att matcha med allt. Jag har därför byggt upp en kapselgarderob istället för att köpa enstaka outfits – det blir både billigare och enklare i längden. Eftersom jag inte är så intresserad av kläder/utseende överlag så är det enklast för mig att varje söndag hänga fram kläder för kommande arbetsvecka istället för att stå och välja på morgonen, jag vill som jag skrivit tidigare slösa så lite som möjligt med min tid på morgonen eftersom min BPT (biological prime time) är mellan 06-10.

Ett axplock från min garderobsinvestering.

När det kommer till just kläder så tycker i alla fall jag att det är viktigast att det som finns i din garderob fyller en funktion. Hur många gånger har man inte köpt ETT plagg för att det var fint/annorlunda/speciellt eller på REA och sen använt det max en eller två gånger? Jag klär mig i princip uteslutande i vitt, svart, marinblått och jordnära färger som beige och grått – därför har jag lärt mig att sluta köpa kläder i andra färger ”bara för att”.

Min plan nu är som sagt att inte köpa något förrän tidigast H2 2018, helst efter det också. Hur planerar ni när ni köper kläder?

/A

Jag gästar podden ’25 minuter’

Jag har verkligen behövt varenda ledig dag jag haft kring jul. Fram till igår var jag fortfarande så trött att jag när jag försökte sätta mig och skriva inte fick fram mer än enstaka ord. Var lite orolig att det skulle fortsätta kännas så även när klockan ringde imorse men jag känner mig istället mer inspirerad än på länge.

I måndags släpptes senaste avsnittet av podden ”25 minuter” där jag är med och pratar om personlig utveckling, hur jag har byggt upp nätverk, vad jag gör för att effektivisera mitt lärande och också om min och Linnéas kommande bok ”Investeringsguiden”. I podden delar jag bland annat med mig av min syn på relationer där jag förklarar att om man vill att nya saker ska ske i livet så måste man även träffa nya människor.

Klicka på bilden ovan för att komma till podden via Soundcloud eller sök i era podcastappar på ”25 minuter”.

/A

BPT och upplägg av dagen

Jag blev inspirerad av Mickes inlägg om att planera sin tid efter när man är som mest effektiv inom respektive område (träning/jobb etc). Jag skulle inte vilja kalla mitt liv för rutinmässigt utan mer att jag fallit in i en rytm som fungerar för mig.

BPT, eller biological prime time, avser alltså den tiden på dygnet då du arbetar bäst. I mitt fall är det extremt tydligt att jag är som mest effektiv på morgonen vilket gör att jag planerar resten av min dag utifrån det.

Jag vill börja med att säga att det faktum att jag är en morgonmänniska och därmed går upp tidigt för att jobba inte betyder att jag sover färre timmar. Min sömn är extremt viktig för mig och visste ni att man faktiskt blir dummare av att sova mindre? Inget att rekommendera med andra ord.

Jag vaknar varje morgon klockan 06:00, tar ut Capex (min lilla hund) på en promenad med en podcast i lurarna (på måndagar 25 minuter, annars gårdagens EFN Börslunch om jag inte såg avsnittet live). När jag kommer in kl 06:20 sätter jag på vatten för kaffe samtidigt som jag sminkar mig, kl 06:30 börjar jag jobba till dagens första kopp kaffe. Timmarna fram till framförallt kl 09:00 är heliga för mig. Det är knäpptyst runt omkring mig förutom ett par hundar som tassar runt i lägenheten (mysfaktor). Vid den här tiden skriver jag antingen på någon av mina böcker eller ett blogginlägg. När klockan är 08:55 går jag till kontoret som ligger 200 meter hemifrån. Jag är relativt osocial direkt när jag kommer in, eftersom jag vill fortsätta ta till vara på mitt dygns bästa arbetstimmar så får mina kollegor bara ett knappt godmorgon innan jag försvinner in bakom mina Bose QuietComfort igen.

Det är timmarna efter kl 10:00 som jag hade kunnat optimera ytterligare. Fram till kl 11:00 är jag fortfarande väldigt produktiv men kanske bara 75 % av mitt max som ligger tidigt på morgonen. Här skulle jag egentligen gå och träna för att sen komma tillbaka till kontoret när de andra är på lunch för att komma in i ytterligare ett jobbflow, men det är såklart svårt att få till en sån lösning även om jag verkligen bestämmer över min tid själv.

Efter lunch brukar jag lägga ett par timmar på mailen, det kräver inte riktigt lika mycket tankeverksamhet som ”skapande”. Efter 14 eller 15 kan jag få ett kortare ryck igen där jag lägger mer fokus på planering av bolagen eller det som ska ”skapas” kommande dagar/veckor. Här jobbar jag mycket med att schemalägga perioder framöver.

När jag går hem strax efter 17:00 brukar jag och Micke laga middag tillsammans. Den här timmen är viktig på många sätt. Både jag och Micke vill gärna lägga mycket tid på vårt skrivande/jobb vilket gör att den tiden vi ”umgås” lägger vi verkligen fullt fokus på varandra. Efter middagen brukar vi komma överens om en tid att ta ut hundarna för sista gången under dagen (ca 19:30-20:30). Då har vi ytterligare en timme där vi pratar, bollar idéer, delar med oss av vad vi läst/lyssnat/lärt oss under dagen innan vi på kvällen brukar varva ner med en kopp te, ibland framför en serie och ibland bara till våra egna diskussionsämnen. Vi går och lägger oss runt 22 varje kväll och jag brukar somna på cirka två sekunder för att sedan vakna kl 06:00 morgonen efter.

När jag stänger ner jobb för kvällen (mellan 19:30-20:00 beroende på när vi tar ut hundarna) så känner jag mig ofta helt uttömd i huvudet. Som om jag stimulerat hjärnan till max. Jag tror att det är därför jag har så lätt att somna på kvällarna också, för att jag ser till att inte lämna någon energi över till annat än just det – återhämtning.

Ibland får jag frågan om vad jag hade gjort om jag var ledig mer men svaret är enkelt: precis det jag gör nu. Det är ju historisk ledighet som gjort att jag börjat skriva böcker, investera, driva nätverk och nu får jag jobba med det på heltid, lyxigt va? 

Hur lägger ni upp era dagar?

/A