Mouche by Syding och Svahn

Inlägget nedan är inte ett samarbete. Jag har alltså investerat med riktiga pengar i bolaget och inte genom att sälja annonsplats i mina kanaler. 


Jag älskar att mixa business and pleasure. När jag träffade Johanna som driver By Mouche för över ett år sen blev jag helt tagen av både henne och deras affärsmodell. Vi var på plats för en fotografering igår och jag tänkte visa lite bilder men först berätta om den ganska speciella retailmodell som jag fastnade för med Mouche.

By Mouche är ett retailkoncept. Nu kanske många höjer på ögonbrynen eftersom jag pratat endel om retail- och butiksdöd men tänk om jag skulle berätta att det fanns ett koncept som varken tog några risker med lager eller bara ägnade sig åt en enskild affärsverksamhet?

Mouche har en lägenhet, ett showroom, ”The Apartment”, som kan vara det vackraste hem jag varit i. För det är just det, inrett som ett hem. Med matsal, sovrum, en fantastisk balkong mot Vasaparken, walk in-closet, magiskt kök och badrum. All inredning är handplockad från diverse marknader runt om i Europa men ägs inte av Mouche utan ställs ut via The Apartment för försäljning, på detta får Mouche ett påslag. Som om de köpt möblerna själva för vidareförsäljning men slipper lagerrisken. Förra året när vi var där köpte vi till exempel ett fantastiskt skrivbord som nu står på Mickes kontor. Det är inte bara jag som blivit hänförd över The Apartment, utan Italienska Vogue har uppmärksammat Mouche och kallat det en plats man måste besöka om man är i Sverige.

All konst på väggarna kommer från gallerier från vilka Mouche har exklusiv rätt till försäljning i Norden och även färgen på väggarna bakom är till salu. Kök och alla produkter i badrummet är också ditplacerade av partners för att säljas vidare genom Mouche.

Förutom det så kan man också hyra lägenheten. Antingen som privatperson eller som företag. Exempel på kunder är till exempel NA-KD, KappAhl, Stendahls, Metro, BON och Wall Vision som hyr lägenheten för fotografering, middagar, privata tillställningar etc.

Mouche är alltså inte bara ett vanligt retailkoncept. Det är en affärsmodell som dragit nytta av varje kvadratmillimeter för att maximera intäkter. Ett synergistiskt koncept, med andra ord. Jag är otroligt stolt över att vara en del av Mouche, både som ambassadör och som investerare.


Låt oss ta en titt på några av bilderna från igår.

Nyvakna(?) och Micke bär sin Captain America(pyjamas?) och jag en dröm i silke från Lou in Love. Den hade gärna fått flytta in i min garderob, finns här. Lakanen hittar ni här. 

Morgonkaffet på balkongen, såklart. Muggarna är också till salu om man besöker The Apartment, men ej via hemsidan. Bättre bild på silkesdrömmen från Lou in Love också. Jag behöver en sån i mitt liv tror jag.

Tipstipstips till alla hjältinnor där ute. Den här T-shirten från Dagmar är ett så ballt statementplagg. Jag matchade till jeanskjol, casual och snyggt.

Jag älskar den här bilden. Jag bär en klänning från Tiger of Sweden och smycken som jag ville plocka med hem allihopa från Felice Dahl.

Jag får visa mer i ett senare inlägg. Kanske klyschigt, men jag är så tacksam över mitt liv. Det har varit en jobbig resa men nu är jag hemma.

/A

Opera, Geena Davis och en söndag

Jag sitter och jobbar undan så mycket som möjligt inför att jag åker till Köpenhamn över dagen imorgon. Jag har blivit inbjuden av BMW för att medverka vid Womenomics under dagen och ska på kvällen äta middag tillsammans med Geena Davis för att diskutera jämställdhet i branschen. Jag får berätta mer om dagen senare i veckan. På onsdag har Feminvest ett event i Stockholm och på torsdag morgon åker jag till Göteborg för att träffa lite kunder. På lördagen ska vi ta lite nya pressbilder hos Mouche och sen åker vi hem på kvällen. På söndag har jag bokat in tennis med en vän och sen börjar karusellen om igen.

Överexponerad bild på ett överexponerat par

I lördags kom mina föräldrar till stan för att gå på opera. Vi såg Rosenkavaljeren och Micke satt under 4 h och 25 min och funderade på hur han kunde hämnas på mig efter att ha lyssnat på Strauss fars, hehe.

Kan vi prata lite om min söndag? Vi spenderade halva dagen i sängen, drack kaffe, lyssnade på klassisk musik (och Micke satte på Tchaikovskys piano concert no 1 som är 22 min och inte alls bra men han låg där och log i 22 min och tyckte att det var en bra hämnd för Rosenkavaljeren kvällen innan, haha). På eftermiddagen tog vi med en filt och hundarna och la oss i tegnérlunden i några timmar i solen. Småpratade, halvsov och gick sen hem och käkade middag till en gammal serie.

Jag har ju tidigare berättat om min bakgrund vilket gör att jag värderar bra relationer idag. Vi är väldigt duktiga på att inte ta varandra för givet. Ibland frågar folk mig hur det är att leva med Micke (och de syftar då på hans miljoners miljoner antar jag) och mitt enda svar är att jag får en sak som jag tror att få relationer har ”råd” med. Micke ger mig all sin tid och fokus. Han brukar säga att han är färdig med sin karriär och att vi nu ska fokusera på mig. Fint att ha det så.

/A

Ut på tur

Igår packade jag och Micke ned jordgubbar och köpte med oss sallad från Holy Greens och promenerade sen på Strandvägen mot en väns båt som vi skulle hänga på under dagen. Det skulle ”bara” vara runt 20 grader men vädret var på sitt bästa humör och vi hängde ute på vattnet i båten hela dagen sen!

Tur att jag inte är modebloggare, då hade en sån här bild på håret aldrig varit acceptabelt. Nu kan jag istället skriva #sparadkrona eftersom jag inte behövde gå och få det fönat på salong. Win.

Jag vet inte hur ni föredrar att spendera sommarens första dagar men med en kaffe och ens egna bok på en rivierabåt i Stockholms kanaler kan jag tala om är ganska fint.

Här höll tre av oss på att trilla ned i vattnet. Hade blivit en bra bild!

Båten heter alltså ”Niet Normaal” vilket jag tycker är ganska kul. När mitt sällskap skulle iväg och köpa kaffe blev jag ansvarig för att den här bjässen på sju ton inte stötte emot kanten och fick märken. Jag gjorde det med bravur.

Det var min lördag! Nu sitter jag och skriver på ett inlägg som jag kallar för ”TINA is no more” som handlar om att det visst finns alternativ till aktier – som dessutom är mycket bättre.

Simma lugnt!

/A

Statsminister for a day

En drottning på hennes tron, eller Sveriges första kvinnliga statsminister?

Idag besökte jag Riksdagen för att smaka lite på hur det kan vara att vara politiker. Skämt å sido, den här bloggen (och Feminvest) är helt opolitisk men det betyder inte att jag inte har vissa hjärtefrågor som jag vill framföra. Ett exempel är kostnaden för sparande kontra subventioner för lånande men det vi diskuterade idag var något helt annat. Föga förvånande handlade samtalet idag om kvinnor i styrelser och på ledande positioner. En av de viktigaste frågorna när det kommer till frågan om jämställdhet tycker jag är att sluta beskylla varandra. Om vi vill se fler kvinnor i toppen så ska vi sluta sparka uppåt på män. Vi kan bli jämställda först när alla faktiskt vill det, och då kan vi inte hålla på att lägga fokus och energi på att vara arga på varandra. Det finns alldeles för mycket arbete att göra för att tiden ska räcka till att bråka.

Vi har lite planer för framtiden när det gäller jämställdhet och jag tror att det kan bli riktigt bra.

Annars sitter jag just nu i soffan hemma och pillar med vad som kommer att bli Feminvest 2.0. Jag tror att utbildning är framtidens sätt att nå rätt målgrupp och då gör man samtidigt samhällsnytta. Därför filar jag nu på ett koncept för en utbildningsplattform inom olika områden kring ekonomi som jag tror kan vara väldigt uppskattad. Det kommer dröja lite för det är mycket jobb men resultatet kommer att bli SÅ bra.

/A

Ang bildtexten, så att ingen tror att jag menar allvar: jag är alltså helt ointresserad av att gå in i politiken och vi skämtade bara om bilden efter att den togs om att det såg ut som att jag satt på en tron.

Lördag och borttappad klänning

Igår bestämde vi oss för att inte bestämma oss för något i förhand, hehe. Istället gick vi från restaurang till restaurang, åt förrätt på ett ställe och varmrätt på ett annat. Klänningen på bilden har en ganska kul historia. Jag köpte den (alldeles för dyr men blev kär i snittet) när vi var i New York på Saks Fifth Avenue. Direkt efteråt satte vi oss på en takbar, delade en flaska pinot grigio och tog sen tunnelbanan, bytte efter några stationer och åkte vidare igen. Ungefär då upptäcker jag att jag glömt påsen med klänningen, förmodligen på takbaren. Utan batteri på telefonerna kunde vi inte använda oss av GPS så vi fick förlita oss på våra vinhjärnor (som dömt att misslyckas) men lyckades ändå ta oss till takterrassen. Där bara skakade de på huvudet och sa att de inte hittat någon påse, vilket inte var så konstigt menade Micke, för det kunde lika gärna ha stått ”Tiffany’s” på påsen och jag fick börja vänja mig vid tanken på att åtskilliga tusenlappar tappats bort och ätits upp av det stora äpplet. MEN, då helt plötsligt ser jag den, påsen, ståendet precis där vi suttit och jag kunde ta med den till hotellet igen. Slutet gott, allting gott, med andra ord.

Halsbandet på bilden har ni sett förr, för det har jag inte tagit av mig sedan kvällen innan julafton när jag fick det av Micke. Ett perfekt litet pavéhjärta med diamanter. Jag använder inte så mycket smycken mer än en ring och halsbandet och tycker att det är helt perfekt. Kul sidestory är att Micke tror att diamanter är vår tids största bubbla och att han egentligen menar att de är värdelösa. Jag får dock glittra ikapp lite med stenarna ändå.

/A

En balkong i solnedgången

Jag ber om ursäkt för bombningen av semesterbilder från Italien men detta är ju ändå en blogg där jag skriver om investeringar och resor. Igår tog vi en promenad i den lilla byn och gick bland annat upp i fortet som ligger här. Utsikten var minst sagt magnifik och det fanns även en liten undangömd citrusträdgård som gjorde vår redan drömlika tillvaro ännu härligare.

Jag är ju här för att skriva på min andra bok. Något jag gör allra bäst i nya miljöer. Så efter vår lilla upptäcktsfärd satte vi oss på ett café vid torget och jobbade i några timmar med utsikt över sjön och bergen på andra sidan. När magen började skrika efter pasta och prosecco var det bara att ge efter och vi flyttade oss några bord till en liten restaurang intill det café där vi just spenderat flera timmar. Vardagen är härlig här.

Igår hade vi bokat bord på en restaurang med en terrass ut mot hamnen, men innan vi bytte om och gick dit satte vi oss en stund på vår svits balkong och bara njöt av utsikten. Vyerna här är obeskrivligt vackra, det kommer liksom inte riktigt fram på bild.

Ett par minuter i sju gick vi runt hörnet till restaurangen och satt sen där prick hela kvällen, jag åt bland annat ananasravioli med chokladmousse. Japp, ni läste rätt. Magiskt.

/A

Torri Del Benaco

Innan vi parkerade oss på taket för att dricka prosecco till lunch spelade vi in veckans avsnitt av Outsiders direkt från hotellsängen. Micke hade som sagt glömt ladda över veckans avsnitt och för en sekund såg det ut som att det inte skulle bli något avsnitt alls denna vecka – sen slog det mig, självutnämnd drottning av krishantering och lösningsorienterad som få andra (true story, ältar aldrig problem, löser bara) så lyckades vi få ihop ett avsnitt om blankningar och kort om Tesla. Ni kan lyssna på det via er podcastapp eller på Soundcloud här.

Jag har fått en bokidé för bok nummer tre också. Jag skriver ju på min andra här som handlar om nätverk och att bygga nätverksrelationer men fick en briljant idé för en uppföljare till Investeringsguiden. Det känns förresten helt overkligt att hålla sin egen bok i handen, hur hände ens det? Vilket team jag och Linnéa är alltså. Galet.

Just nu har vi precis käkat lunch med utsikt över gardasjön och ska återgå till författande och jobb. Vi gick förbi ett slott där vi hittade en magisk citrusträdgård också som jag kan visa i ett annat inlägg.

/A

Edizione Italiano och magiska vyer

Jag hade nosat rätt på ett litet smultronställe till gårdagens middag men ingen av oss hade förväntat oss det vi möttes av när vi kom fram. Alltså, WOW. Vi startade med varsitt glas prosecco i restaurangens trädgård till en utsikt som gjorde att det knöt sig i bröstet. Vi bara satt där tysta och konstaterade att detta kan vara en av de vackraste platserna på jorden. Tack livet för den middagen.

Jag tänkte skriva något om finans här men lägger det i ett eget inlägg så låter jag detta bara handla om hur fantastisk den här lilla byn är. Mer Torri Del Benaco åt folket.

/A

Blankningar och att fästa sig vid bolag

Vi befinner oss i en liten håll-käften-vacker-by som ligger utmed Gardasjön i Italien och heter Torri Del Benaco. När vi kom hit insåg Micke att han 1) hade glömt ladda över vårt senaste podcastavsnitt till vår klippare och 2) förmodligen raderat det så i några sekunder verkade det som att vi kanske inte skulle kunna släppa något avsnitt imorgon men fröken här har alltid en reservidé så vi spelade in ett spontanavsnitt imorse om blankningar som släpps imorgon.

Angående blankningar. När vi kom fram till Milano igår så satte vi oss utanför stationen och då pekade Micke på en skyskrapa som tillhörde en bank som han blankade under Futuristiden. Tydligen hade de legat långa också. MEN, det för mig lite in på det jag tänkte skriva kort om idag och som vi också lyfter i avsnittet som släpps imorgon – att investeringar/blankningar inte handlar om att känna något för ett bolag utan att bara räkna på sannolikheter.

Att ligga kort ett bolag betyder inte att man tycker att det är ett dåligt företag. Man ligger kort ett bolag för att man tror att sannolikheten för en nedsida är större än en uppsida. Det här betyder egentligen bara att man försöker maximera sitt resultat med de verktyg man har – framförallt om man kanske bara bevakar ett fåtal bolag.

Min poäng är att investeringar enbart handlar om att räkna på sannolikhet för upp- eller nedsida. Inte att fästa sig vid ett bolag och hålla kvar no matter what. Då har du som investerare misslyckats.

Frånkoppla dig från känslor och se nyktert på dina innehav.

/A