Söderut, behöver en ny hobby och uppdatering

Igår åt höst- och vintermörkret upp mig till den grad att jag insåg att jag inte vill spendera en hel vinter i Sverige. Det hade kunnat stanna vid en tanke men eftersom jag saknar arbetsgivare (fortfarande bästa beslutet någonsin) så bestämde jag mig på fem minuter för att spendera 1-2 månader utomlands från januari och sticka tillbaka till Stockholm när det behövs. Jag har ändå för mycket inspiration för att inte skriva bok nr 3 och förstår inte riktigt varför jag ska stanna i Sverige när jag inte måste! Som det ser ut nu kommer vi också att flytta till New York under några månader till våren, så min vistelse i Sverige blir inte så överväldigande under 2019, haha.

Hur som helst, jag hade faktiskt två (eller tre om man räknar med informationen ovan) tankar med det här inlägget. En lite mindre seriös tanke och en idé om att jag vill uppdatera er kring mina tankar och innehav samt var jag står i frågan om Tesla och H&M (vill inte att någon tror att jag undviker att prata om det efter senaste tidens kursutvecklingar, transparens är alltid bäst).

Igår när jag och Micke skulle spela in kommande avsnitt av Outsiders så kastade jag som vanligt ett öga på hans bokhylla som står inne på hans kontor. Jag la ganska direkt märke till en titel jag inte kände igen men visste direkt att det var en bok som skulle upp på läslistan: The World is Fiat. Ganska snabbt såg jag dock att det inte alls stod ”Fiat” utan ”Flat” och jag insåg sen att jag behöver skaffa mig en ny hobby och lägga ned min penningpolitiska besatthet.

Vem vet, det kanske är just denna bok som förflyttar mitt intresse från centralbanker till en digitaliserad värld och därmed avslutar min era av valutafokus? Det kanske var ödet att hitta den helt enkelt. Jag får läsa och se.


Men för att återgå till anledningen till att ni alla faktiskt gick in och läste inlägget från början: tankar om mina korta positioner i H&M och Tesla. Jag ska dock vara lite tråkig och säga att angående H&M så står jag fast vid att sjunkande vinster och marginaler, problematisk lagersituation och problem med att nå egna försäljningsmål inte gör att jag känner för att kasta mig över bolaget. Det som dock ÄR positivt är att de trots allt verkar få allt bättre koll på sin onlinehandel som under förra kvartalet ökade med 32 procent. Det räcker dock inte för att jag ska ändra min åsikt eller analys. Dessutom kommer de att ha svårt att motivera att de behåller sin utdelning på 9:75 kr när jag inte ens tror att VPA kommer att hamna på de nivåerna.

Det som talar mot mig är dock att ingenting är logiskt i den här aktien. Jag har SÅ svårt att förstå att någon vill betala 20x årsvinsten för ett bolag vars vinst SJUNKER? Framförallt när snittet i branschen är strax under P/E 15 och för hela Stockholmsbörsen ca P/E 16. Faktum kvarstår alltså, H&M ÄR dyrt just nu. Så, ja, jag är fortfarande kort och utökade positionen efter Q3. Jag kanske får ångra det där, men jag kan bara inte greppa att någon på fullt allvar tittar på det där bolaget och anser att det är billigt just nu. Ja, aktiekursen är låg i relation till var den har stått tidigare – MEN DET ÄR INTE SAMMA SAK SOM BILLIGT. Tack. /H&M-rant over

Låt oss förflytta oss till nästa blankningscase just nu – Tesla. Fortfarande kort där också. Jag är inte främmande för att de kan ha fifflat med siffrorna och som jag varit inne på tidigare så har de extrema problem vad gäller marginaler på bilarna de tillverkar och kvalitet för att nämna två parametrar som inte innefattar en VD som verkar hänga mer på Twitter än i fabriken (just den delen respekterar jag dock, tycker att Elon som person verkar fullständigt galen men rätt skön). Jag får dock hålla med Danny Moses som sagt att oavsett vilken syn du har på Tesla så bör alla vara överens om att bolaget är uninvestable – det är helt enkelt för volatilt och osäkert på både upp och nedsida för att vara värt en position om man har någon som helst risk management. Tydligen saknar jag det i det här fallet! 🙂 🙂 🙂

Annars är jag fortfarande bullish guld, softs, Spotify m fl. Som lovat kommer sen ett inlägg i taget för de jordbruksråvaror som jag tittar på!

/A

Uppesittarkväll och tankar om nischbanker och kreditbolag

Finns det något härligare än att hänga med gänget ovan (och Albin) och snacka penningpolitik, centralbankers historia och investeringar? Tror inte det alltså.

Jag blir förresten SÅ glad över att ni verkar gilla mina centralbanksrants. Trodde inte för några år sedan att penningpolitik skulle bli ett så stort intresse för mig. Men centralbanker och jordbruksråvaror verkar vara min hemmaplan, hehe.

Jag tänkte kommentera en bra fråga jag fick igår men som vi inte hann lyfta i programmet!

Först och främst – gillar second level-frågor!

Så, om jag förstår resonemanget bakom frågan så gäller det alltså att om räntan höjs och det leder till att låntagare får svårt att betala sina krediter så leder det alltså till att det finns fler förfallna krediter som bolag som Intrum kan köpa upp. So far so good. Men, med höjd ränta så medför det också ökade kostnader för Intrum, precis som för vanliga banker. En annan sak som är viktig att komma ihåg är också att även om det finns fler krediter att köpa upp så är det inte säkert att dessa blir betalda. Det finns alltid en kreditrisk, framförallt i den här typen av verksamheter.

Funderar förresten på ett inlägg per råvara som jag har i Cygnus. Lite mer ingående istället för softs som grupp. Vad tror ni?

/A

Färdig med bok och frågor till Ingves

Det är en ganska speciell känsla att skicka in sitt sista kapitel till förlaget och känna att man sagt det man ville för den här gången. Det är väl kanske inte helt sant dock, eftersom jag redan börjat skissa på bok nr 3 som jag fått mycket inspiration till under tiden som jag skrev denna (nej, inte om centralbanker, jag lovar).

Nu kan jag i alla fall få lite mer tid till bloggen igen och jag har SÅ mycket material och idéer till inlägg om allt från råvaror, centralbanker och penningpolitik, tankar om analys och makro! Som november ser ut nu är jag fullbokad i princip varje dag. Möten i Oslo, Stockholm, flera föreläsningar och en intervju jag ska göra med en hotellmagnat som jag misstänker att ni kan gissa er till (men mer om det senare). Idag ska jag dock fira mitt färdiga manus med att bjuda Micke på lunch (måste muta med honom till restauranger, annars stannar han hemma) innan jag går till mitt kontor som jag precis signat för(!), kör en avstämning inför ett möte jag har i november (får berätta mer om det senare) och ikväll avslutar jag firandet med knäböj och intervaller (vem är man?).


På tal om centralbanker så såg jag att Ara på EFN ska träffa Stefan Ingves på onsdag och jag lovade att skicka med honom lite frågor som jag tänkte att jag kunde sammanfatta här. Som ni kanske redan förstår så är det både en och två saker jag skulle vilja fråga vår Riksbankschef men det mest centrala kommer här:

  • Hur skulle ni hantera om vi går in i en lågkonjunktur nu? Skulle ni i så fall sänka räntan, låta den ligga kvar på dagens låga nivåer (trots högkonjunktur) eller faktiskt höja enligt tidigare prognoser?
  • Hur motiverar ni lågräntemiljö i en så här stark ekonomi och vad kommer det att få för konsekvenser när vi på riktigt hade behövt sänka räntan för att stimulera ekonomin under en lågkonjunktur?
  • Hur lågt kan ni sänka räntan? Vad anser du är den absolut lägsta nivån räntan kan ligga på och under förutsättningar skulle ni gå så lågt?

/A

Social impact eller bara investerare?

Vänner är livet! 

Jag sitter i soffan och jobbar med boken (som vanligt) och har trots att jag lovat mig själv att ta en paus i skrivandet när denna är släppt ändå börjat skissa på en tredje bok. Den får dock dröja lite (as if). I helgen öppnade jag inte datorn en enda gång. Jag skrev ju när jag var i New York för lite mindre än en månad sen att jag hade träffat Abbey Wemimo, som är grundare av Clean Water For Everyone i Afrika som hittills har försett över 250 000 personer med rent vatten och nu jobbar med ett fintechbolag som heter Esusu som framförallt jobbar med credit scoring och gruppsparande. Ni kan läsa mer om Esusu på Forbes här.

I helgen var i alla fall Abbey här och hälsade på, så vi tog vårt vinnande koncept från NYC (brunch som aldrig tog slut) och jag introducerade honom för några andra vänner här i Stockholm. Man älskar ju när restaurangen kommer ut med sockervadd till efterrätt. Vi pratade affärer, investeringar, bolagsbyggande, infrastruktur för vatten, vänskap och relationer i flera timmar innan vi gick vidare till Nobis som kvällen till ära hade riktigt skön musik och fler vänner anslöt sig allt eftersom.

Jag lovade ju när jag hade varit i New York att jag skulle återkomma angående en diskussion som jag och Abbey hade och jag tänker att det passar bra nu när han precis har varit här hela helgen!

Social impact investor eller bara investor in general? Abbey frågade mig när jag delade med mig om min vision om Cygnus och hur den typen av tillgångsallokering skulle kunna rädda många privatsparare som annars väljer att sälja under recessioner och sen aldrig vågar investera igen om jag ansåg mig vara en ”vanlig investerare” eller en någon som investerade med ett ”större syfte”. Jag blev tyst ett tag och insåg sen att när det kommer till Cygnus så handlar det inte alls om att jag är en investerare. Jag är en entreprenör. Och jag såg en lucka, förstod hur Cygnus som lösning skulle kunna hjälpa andra och ville därför bygga vidare Cyg. Jag har alltså inte (trots att säkert många tror det) någon våt dröm om att bli förvaltare (tvärtom, jag funderar ofta på om jag verkligen kan tänka mig att byta ut min nuvarande frihet mot att sitta inne på ett kontor 12 timmar om dagen), men vill bygga min idé, min produkt – för att jag tror att den kan hjälpa andra.


De senaste två åren har jag verkligen haft turen att träffa och lära känna otroliga människor. Jag är tacksam – varje dag – över hur mitt liv ser ut idag eftersom jag minns vilket helvete det var för bara 9 år sen. 

/A

Torsdag, skakig börs och mer resande

En annan bild från en annan resa

Jag är lite tyst på bloggfronten just nu. Jag avslutar det sista i min kommande bok (känns overkligt) och har mycket annat jobb samtidigt. Jag har dessutom börjat träna mer igen och är tydligen så självdestruktiv att jag bokat in mig på ett spinningpass senare. Jag tänkte dock ändå flika in och säga hej och även kommentera de senaste dagarnas turbulens på börsen och ge er ett boktips.

I lördags kväll bokade jag förresten en spontanresa till Las Vegas, jag skulle ha åkt i måndags men blev i söndags matförgiftad och låg utslagen och fick tyvärr avboka. Jag är dock glad att jag kunde få en hel refund, annars skulle 14 000 kronor ha gått upp i rök… Jag säger ju alltid att jag ska ”stanna hemma ett tag” men det blir sällan så. I November åker jag över till Oslo för att träffa ett VC-bolag som har frågat om jag är intresserad av att bli mentor för deras mentorskapsprogram och förutom en hel del föreläsningar och andra möten under november så åker jag även tillbaka till New York med en vän i början av december igen.


Men för att kanske återgå till det min lilla blogg egentligen ska handla om: BÖRSEN DÖR. Okej, nu är jag dramatisk, och skämtar. Men det är roligt när det händer saker. Igår föll S&P 500 3,3 procent och OMXS30 stängde på -1,8 procent för att fortsätta ned idag. Tokyobörsen tappar även den mer än 4 procent efter onsdagens fall i USA så den här typen av nedgångar vi ser nu kan mycket väl fortsätta.

Svårt att säga om detta är bara är början eller om vi ser fler studsar upp. Jag skrev i alla fall den 19 februari i år att jag väntade mig nivåer om 1670 på OMXS30 (vilket vi såg i slutet av augusti innan vi vände ned igen) eftersom den typen av rekyler är klassiska i slutet av en cykel.

På tal om slutet av cykler, jag läste precis ut boken The Everything Bubble: The Endgame for Central Bank Policy av Graham Summers och uppmanar ALLA att läsa den. Fantastiskt pedagogisk som förklarar vad, hur och varför centralbanker agerar som de gör och vilken typ av konsekvenser det får.

Nu ska jag strax iväg och gästa en podcast!

/A

Min fredag

Jag delar sällan med mig av mina dagar, så jag tänkte att ni kunde få följa med från min torsdag kväll till nu.

Igår mötte jag upp en av mina närmsta vänner för en middag på ganska nyöppnade Art på Döbelnsgatan. Vi avhandlade allt från min resa till New York till relationer, oväntade vänskaper och jobb. Idag har jag bara haft en heldag med Micke, inte planerat alls så desto mysigare. Vi låg i sängen och Micke läste Hussmans market comment och Howard Marks memo medan jag fördjupade mig vidare i centralbankernas röra. Senare mutade jag honom med lunch och sen gick vi hand i hand (M avskyr det egentligen, han tycker att det är OPRAKTISKT) till en juvelerare där jag valde ut diamant för att designa en egen ring. Jag har under över ett år letat efter en speciell ring men inte hittat, så nu bestämde jag mig för att designa en egen!

Sen jag sa upp mig är stunder som dessa det bästa jag vet. Fint ändå. Att dela passionen att avslöja centralbankirers idioti…. 😉

Micke satt bredvid och hejade på med ord som ”Ta en större sten, älskling. Snåla inte!!!” eftersom han inte betalar, haha! Eftersom han uppenbarligen inte tänker fria får jag köpa en ring till mig själv, känns helt klart bättre så. Vi är våra egna, det är lite poängen med vår relation, ingen är beroende av den andra.

Den jag valde till slut syns inte på bilden, utan det blev en baguetteslipning med en ganska rejäl ringskena som smalnar av vid stenen. Det är en julklapp från mig till mig, så jag bad våra vänner på A.P Shaps om att inte stressa, tänkte hämta den i början av december! Längtar!

/A

Det är inte mitt fel att din världsbild är liten

Emellanåt får jag kommentarer som ovan. Att min person skulle vara ”gränslös” för att jag är svår att placera i en enda kategori och att det blir ”för mycket”. Det är inte mitt fel, jag försöker inte efterlikna någon eller något utan gör exakt det jag vill och känner för. Emellanåt möter jag personer med så liten världsbild att de blir upprörda eftersom de har svårt att kategorisera mig och lägger då skulden på mig istället. Men det är inte mitt fel, och det är inte mitt problem att din världsbild är så liten att jag inte får plats i den.

Jag skrev ett inlägg i somras om att paradoxerna är min största fördel. Att jag är klar med att passa in i någon annans mall och att det räcker med att jag bara är. Och nästa gång du vill kalla mig gränslös för att du har svårt att sätta fingret på vem jag är: kom ihåg att det är du som bara har en för liten idé om hur världen faktiskt ser ut då.

…Nu ska jag skriva på min bok, eftersom jag tror att jag är Gösta Tranströmer också!

/A

Thin-slicing och att agera impulsivt

Jag sitter och jobbar med de sista delarna i min andra bok och inser att jag inte alls lever som jag lär. Minns ni att jag häromdagen skrev att jag skulle fundera på om jag skulle sluta tänka så mycket? Jag inser att jag skriver om thin-slicing men är den största grubblaren jag vet och det leder till att jag fattar dåliga beslut för att jag tar hänsyn till för mycket information.

Men, vi börjar från början. Thin-slicing är alltså en term som används inom psykologi och filosofi för att beskriva vår förmåga att fatta bättre beslut baserat på lite information än mycket. Det finns dock andra studier som visar på att vi endast kan gå på magkänsla om vi har tillräckligt mycket erfarenhet och kunskap inom ett visst område MEN, i mitt fall handlar det i många fall om relationer och känslor. Jag överanalyserar, tänker, funderar, blir vaksam och skjuter till slut bort människor som jag egentligen tycker om (och sen ångrar mig i efterhand, genialiskt. Jag vet).

Min analysförmåga är väldigt bra att ha med tanke på att jag jobbar med investeringar och därför behöver ta hänsyn till väldigt mycket information och kunskap. Men, när det kommer till andra situationer i livet behöver jag bli bättre på att tänka mindre. Jag är så rationell att det blir irrationellt.

Det kanske inte är så konstigt trots allt. Min bakgrund har gjort att jag är försiktig, jag har inte råd att fatta fel känslomässiga beslut och därmed har jag satt upp murar som jag sällan eller aldrig flyttar på. Det här leder till att jag i princip aldrig släpper in någon på riktigt, och gör jag det så är jag så rädd att jag ska bli avvisad att jag distanserar mig först. Extremt bra skyddsbarriär, not.

En liten insikt från idag. Ledsen och glad på samma gång.

/A

Perspektiv

Micke brukar reta mig och kalla mig för ledighetskommittén sen jag sa upp mig. Jag jobbar helt klart mer nu, men på ett lite annorlunda sätt – och framförallt inte fast på ett kontor utan där jag känner för det. Som den här veckan i NYC, som har varit fantastisk och lite oväntad på olika sätt. Jag känner mig både lite klarare och inte med vad jag vill och inte vill göra. Vissa av mina vänner skulle säga att jag tänker för mycket, och det kanske är sant, jag måste bara klura lite till på om jag ska fortsätta med det eller inte.

Igår åt jag middag med lite vänner som var i stan och idag åt jag en never ending brunch med Abbey Wemimo som bland annat startat Esusu (läs om det på Forbes här), men även Clean Water For Everyone som förser människor i Afrika med rent vatten. Jag och Abbey diskuterade flera väldigt spännande saker idag som jag skulle vilja dela med mig av, vilket jag kommer att göra i ett eget inlägg. Abbey är en extremt ödmjuk person och det var nästan ”synd” att jag skulle till FN för att gå på prisutdelningen av Hult Prize; vilket var ett spontant påhitt från mina vänner som under middagen igår tyckte att det var en genialisk idé att ta med mig på, haha.

Om du aldrig möter nya människor eller tackar ja till nya situationer så kommer aldrig heller något oväntat att hända. Nätverkande handlar till stor del om att våga leva livet på ett lite annorlunda sätt än dagen innan för att skapa nya möjligheter.

Jag kastade i alla fall in handduken tidigt ikväll efter flera nätter med mycket drinkar och lite sömn. Jag hann säga hej till president Clinton som var på plats men jag bestämde mig för att skippa kvällens middag och ligger istället i sängen och äter lite cashewnötter som jag hittade i minibaren. Livet alltså, så himla bra ändå.

/A

New York state of mind och Inditex vs H&M

Igår åt jag middag med en vän och imorse vaknade jag efter bara några få timmars sömn på grund av jetlag. Tack för det, haha. Jag tog mig dock ner och hämtade en kaffe och WSJ och la mig i ett bubbelbad och läste tidningen för att sopa bort spåren från kvällens ”ett” glas vin. Nu sitter jag på ett café och jobbar undan lite.

Det ser kallt ut på bilden men det är strax över 25 grader här. 

Inditex rapporterade ett resultat efter skatt om 1,41 miljarder euro för första halvåret i deras brutna räkenskapsår (februari – juli). Försäljningen i jämförbara butiker hade ökat med 4 procent under perioden. Om vi ska jämföra det med konkurrenten H&M som väntas ha en negativ försäljningsutveckling om -6 procent enligt analytiker på SEB (yikes!!!) så kan vi återigen konstatera att H&Ms största problem inte är externa, utan organisatoriska. H&Ms nästa rapport kommer 27 september, ska bli spännande att se hur de senaste månaderna har sett ut…

/A