Fredag på NOI och Bank

Känner mig lite extra tacksam över fina vänner idag. Åt middag med Camilla och Vendela igår (co-founders av Qalora Capital som kopplar samman start ups med investerare). Vi lyckades nog avhandla allt mellan att våga ta mer plats till relationer, resor och att bada med grisar i Bahamas under middagen. Efteråt stack vi till Bank Hotel och köpte den mycket instagramvänliga chokladgrisen.

NU ska jag skriva klart mitt inlägg om Spotifys Q3-rapport och ikväll ska vi se A Star Is Born. Såg precis trailern och kunde inte sluta gråta, så vi får se hur det går ikväll, haha.

/A

Outsiders 37: Centralbanksspecial pt 2

I avsnitt 37 av Outsiders fortsätter jag och Micke att diskutera centralbanker och deras arbete. Vi pratar bland annat om bail in och bail out, jag undrar varför centralbanker vars enda syfte är att skapa stabil penningpolitik behöver ha både program som ska medföra ”minskad systemrisk” i banksystemet OCH krisprogram för banker och institutioner som det dessutom är folket som får betala för.

/A

Att skriva en bok – steg för steg

Eftersom jag precis skrivit färdigt min andra(!) bok som kommer ut i början av januari så fick jag en fråga om inte jag kunde skriva ett inlägg om hur processen ser ut när det kommer till just bokskrivande. Jag förstår att det är olika för alla men jag tänkte dela med mig av hur jag har gått till väga för att skriva tre (räknar in Svart Svahn som jag inte vågar ge ut) böcker på ett år.

Svart Svahn var den första boken jag skrev, eller det där är sanning med modifikation, det var den första boken jag faktiskt skrev klart. Tanken var inte alls att skriva en hel bok utan jag var bortrest och saknade Micke och skrev därför ett kapitel som skönlitterärt beskrev hur vi träffades första gången och skickade till honom (brukar skriva brev till M när jag är bortrest, så detta var en variant av det). Efter det var det svårt att sluta och två månader senare var första utkastet av Svart Svahn klart och jag tryckte upp en begränsad upplaga för att ge bort till nära vänner och familj.

Investeringsguiden skrev jag tillsammans med Linnéa, vi saknade en bok att rekommendera våra nätverk som ville lära sig grunden. I de andra böckerna trängdes floskler som ”låt pengarna växa när du sover” utan faktisk praktisk handledning och det fanns inte heller någon nybörjarlitteratur som ens snuddade vid andra tillgångsslag än aktier eller fonder. Eftersom vi dels visste exakt vad vi ville förmedla och redan hade mycket av materialet så gick även arbetet med denna snabbt och vi var klara på ungefär två månader här också.

Här var vi i Sri Lanka när jag skrev färdigt Investeringsguiden

Nätverka är min andra (tredje) bok som kommer ut nu i januari. Här har processen sett något annorlunda ut och jag skulle vilja sammanfatta mina känslor under skrivandet så här:

I första steget hade jag en idé och ett koncept som jag ville förmedla men saknade egentligt innehåll. Eftersom jag vet att jag inte slutför saker utan deadline (självinsikt hos fröken Svahn) så propsade jag på att lägga deadline bara några ynka månader efter att Investeringsguiden var klar eftersom det skulle innebära att jag var inne i rätt ”författarmode”. Det är ett misstag jag inte kommer att göra en gång till… 🙂

Drog till Italien för att skriva bok men drack mest prosecco

Ganska snart insåg jag att jag faktiskt inte alls visste vad jag ville förmedla, på vilket sätt eller ens varför. Jag var SÅ trött efter en hektisk vår, hade försökt säga upp mig från jobbet för att kunna fokusera helhjärtat på skrivandet men blev gång på gång ombedd att stanna kvar så under perioden jag borde lagt mest tid på boken jobbade jag mer än någonsin med annat. När sommaren kom och jag på riktigt lämnade Feminvest så var det som om luften gick ur mig och jag satt varje dag framför datorn och stirrade på skärmen tills jag gav upp och bestämde mig för att låta inspirationen komma tillbaka av sig själv istället för att tvinga fram den. När vi åkte till Grekland bara en månad innan deadline var jag ganska säker på att jag inte skulle hinna klart men väl där lossnade det och jag hittade tillbaka till glädjen med skrivandet.

Från solbädden i Grekland där jag låg och sörplade vin och skrev bok om dagarna

Jag älskar att skriva, men jag skulle ljuga om jag sa att processen är smärtfri. Däremot har jag lärt mig extremt mycket och ser väldigt mycket fram emot arbetet med tredje boken men kommer att ge mig själv mer tid med den, det är en bok som behöver växa fram och materialet som ska samlas in kommer att ta mycket tid. Mitt bästa tips för att lyckas med skrivandet är dock att vara noga med set och setting. Jag skriver bäst när jag reser eftersom det ger mig nya idéer och perspektiv som jag hade missat på hemmaplan, men alla är olika. Eftersom jag kommer att spendera större delen av 2019 utomlands så tror jag att jag kommer att göra flera pivots och slutligen lyckas förmedla något helt annat än det som var tanken från början!

Inte helt olikt känslorna kring att starta och driva bolag!

/A

Söderut, behöver en ny hobby och uppdatering

Igår åt höst- och vintermörkret upp mig till den grad att jag insåg att jag inte vill spendera en hel vinter i Sverige. Det hade kunnat stanna vid en tanke men eftersom jag saknar arbetsgivare (fortfarande bästa beslutet någonsin) så bestämde jag mig på fem minuter för att spendera 1-2 månader utomlands från januari och sticka tillbaka till Stockholm när det behövs. Jag har ändå för mycket inspiration för att inte skriva bok nr 3 och förstår inte riktigt varför jag ska stanna i Sverige när jag inte måste! Som det ser ut nu kommer vi också att flytta till New York under några månader till våren, så min vistelse i Sverige blir inte så överväldigande under 2019, haha.

Hur som helst, jag hade faktiskt två (eller tre om man räknar med informationen ovan) tankar med det här inlägget. En lite mindre seriös tanke och en idé om att jag vill uppdatera er kring mina tankar och innehav samt var jag står i frågan om Tesla och H&M (vill inte att någon tror att jag undviker att prata om det efter senaste tidens kursutvecklingar, transparens är alltid bäst).

Igår när jag och Micke skulle spela in kommande avsnitt av Outsiders så kastade jag som vanligt ett öga på hans bokhylla som står inne på hans kontor. Jag la ganska direkt märke till en titel jag inte kände igen men visste direkt att det var en bok som skulle upp på läslistan: The World is Fiat. Ganska snabbt såg jag dock att det inte alls stod ”Fiat” utan ”Flat” och jag insåg sen att jag behöver skaffa mig en ny hobby och lägga ned min penningpolitiska besatthet.

Vem vet, det kanske är just denna bok som förflyttar mitt intresse från centralbanker till en digitaliserad värld och därmed avslutar min era av valutafokus? Det kanske var ödet att hitta den helt enkelt. Jag får läsa och se.


Men för att återgå till anledningen till att ni alla faktiskt gick in och läste inlägget från början: tankar om mina korta positioner i H&M och Tesla. Jag ska dock vara lite tråkig och säga att angående H&M så står jag fast vid att sjunkande vinster och marginaler, problematisk lagersituation och problem med att nå egna försäljningsmål inte gör att jag känner för att kasta mig över bolaget. Det som dock ÄR positivt är att de trots allt verkar få allt bättre koll på sin onlinehandel som under förra kvartalet ökade med 32 procent. Det räcker dock inte för att jag ska ändra min åsikt eller analys. Dessutom kommer de att ha svårt att motivera att de behåller sin utdelning på 9:75 kr när jag inte ens tror att VPA kommer att hamna på de nivåerna.

Det som talar mot mig är dock att ingenting är logiskt i den här aktien. Jag har SÅ svårt att förstå att någon vill betala 20x årsvinsten för ett bolag vars vinst SJUNKER? Framförallt när snittet i branschen är strax under P/E 15 och för hela Stockholmsbörsen ca P/E 16. Faktum kvarstår alltså, H&M ÄR dyrt just nu. Så, ja, jag är fortfarande kort och utökade positionen efter Q3. Jag kanske får ångra det där, men jag kan bara inte greppa att någon på fullt allvar tittar på det där bolaget och anser att det är billigt just nu. Ja, aktiekursen är låg i relation till var den har stått tidigare – MEN DET ÄR INTE SAMMA SAK SOM BILLIGT. Tack. /H&M-rant over

Låt oss förflytta oss till nästa blankningscase just nu – Tesla. Fortfarande kort där också. Jag är inte främmande för att de kan ha fifflat med siffrorna och som jag varit inne på tidigare så har de extrema problem vad gäller marginaler på bilarna de tillverkar och kvalitet för att nämna två parametrar som inte innefattar en VD som verkar hänga mer på Twitter än i fabriken (just den delen respekterar jag dock, tycker att Elon som person verkar fullständigt galen men rätt skön). Jag får dock hålla med Danny Moses som sagt att oavsett vilken syn du har på Tesla så bör alla vara överens om att bolaget är uninvestable – det är helt enkelt för volatilt och osäkert på både upp och nedsida för att vara värt en position om man har någon som helst risk management. Tydligen saknar jag det i det här fallet! 🙂 🙂 🙂

Annars är jag fortfarande bullish guld, softs, Spotify m fl. Som lovat kommer sen ett inlägg i taget för de jordbruksråvaror som jag tittar på!

/A

Centralbankskuriosa

Ingves 2.0

Micke träffade nyss Mattias Ribbing för en intervju (eller två) till 25 minuter och Future Skills och berättade igår när jag, innan vi somnade, låg och rabblade centralbankskuriosa (jag är så älskvärd just nu) att Ribbing brukar kalla hjärnan för ”teflonhjärna” när det gäller att lära sig något nytt. När vi inte har någon kunskap att relatera den nya informationen till så studsar informationen bara av oss, precis på samma sätt som mat inte fastnar i en teflonpanna. Ett bra sätt att komma förbi det är dock att läsa historia, eftersom det ofta går att koppla till något vi känner igen. Därför tänkte jag dela med mig av lite kuriosa och historia om centralbanker och penningpolitik!!! JAG VET! Jag är också taggad!!

Låt oss kastas tillbaka till Romarrikets tidiga dagar år 753 f. kr.. Man brukar säga att det går att dela in Romartiden i tre delar vad gäller deras monetära system. Mellan 753 – 267 f. kr. handlade man med stora, klumpiga kopparklumpar (ja, snarare klumpar än mynt) som kunde väga upp till 1,6 kg st och var tvungna att vägas vid varje transaktion. Lite senare, mellan ca 267 – 27 f. kr. övergick man till silvermynt och efter Julius Ceasars död övergick Romarriket till guldstandard alltså mellan 27 f. kr. – 476 e. kr. Tidslinjen i sig är intressant men vad som är mer intressant är vad som hände sen! Vid den här tiden skulle 1/10 av alla intäkter betalas i skatt till den kristna kyrkan, detta ledde till att kyrkan efter ett tag ägde mellan 1/3 – 1/2 av allt land och Romarrikets totala förmögenhet. Trots att pengar faktiskt existerade så var endast en liten del av dessa i cirkulation – samtidigt fortsatte kyrkan att bygga sitt pengaberg. I slutet kontrollerade kyrkan tillsammans med totalt 2000 familjer all förmögenhet och resten av Romarrikets befolkning levde i extrem fattigdom.

…Men låt oss istället prata lite om Bank of England och sen om the Feds föregångare.

…Innan jag pratar om Bank of England vill jag förresten nämna vad som hände med Storbritanniens tidigare monetära system. Det är lite för roligt för att lämna därhän. Ni som lyssnar på Outsiders känner till det här, men mellan 1100-talet fram till år 1783 använde britterna något som kallades för ”tally sticks” som pengar. Även om de alltså fanns i cirkulation under hela den här perioden så var det framförallt under deras storhetstid år 1290-1485 som de användes som mest.

Hur som helst, tally sticks var träpinnar som användes som betalmedel. Eftersom tally sticks knappast är vad man kallar ”hard money” utan istället enkla att tillverka gick det ganska enkelt att ”trycka mer pengar” och när det monetära systemet var så sönderinflaterat och köpkraften så låg att pinnarna nästintill var värdelösa så bestämde man sig för att elda upp några av dem. Tyvärr spred sig elden och den dåvarande motsvarigheten till centralbanken brann också ned. Alltså, först blev valutan förstörd på grund av inflation och sen brände man upp alla pengar OCH banken. Helt klart en av mina favorithistorier. För bra för att vara sant.

MEN SEN DÅ? Hur byggde Storbritannien upp sin ekonomi igen och vad lärde man sig av misstaget av att trycka för mycket pengar?

År 1694 grundades Bank of England med bilderna av ett monetärt system som gått upp i rök färskt i minnet. Visst skulle de ha lärt sig av misstaget? Eller? Vid det här laget hade de en guldreserv om 36 000£, tyvärr skulle denna guldreserv bara motsvara 2 procent av de pengar som år 1696 (alltså bara två år efter grundandet av banken) fanns i omlopp. Man hade alltså inte ens lärt sig litegrann. 

Så… Nu befinner vi oss i USA och året är 1791. Framtidens presidenter John Adams, James Madison och Thomas Jefferson motsatte sig det dåtidens motsvarighet till USAs centralbank gjorde i ett brev där Jefferson skrev följande:

”The Central Bank is an institution of the most deadly hostility existing against the principles and form of our Constitution… I believe that the banking institutions are more dangerous to our liberties than standing armies. Already they have raised up a moneyed aristocracy that has set the Government at defiance. The issuing power should be taken from the banks and restored to the people to whom it properly belongs. If the American people ever allow the banks to control the issuance of their currency, first by inflation and then by deflation, the banks and corporations that grow up around them will deprive the people of all property until their children will wake up homeless on the continent their fathers occupied.”

År 1792 kom den så kallade ”panikkraschen” som berodde på att bankerna lånat ut för mycket pengar för billigt och krävde tillbaka utlånat kapital vilket ledde till en finansiell kris. Vilken tur att inga länder sysslar med dumheter som låga eller till och med negativa räntor idag som leder till hög skuldsättning för både stater, företag och privatpersoner då.

/Det var allt från fröken Svahn och hennes memes + centralbankshistoriarant för idag.

Outsiders 36: Centralbanksspecial

Fredag innebär nytt avsnitt av Outsiders, denna vecka fullproppat med kuriosa, historia och en hel del tankar kring penningpolitik. Vad är en centralbank och varför blev grundaren till det som sen skulle bli Sveriges Riksbank dömd till döden och hur kommer det sig att centralbankerna idag gör exakt samma sak i modern tid (misstag alltså, inte dödsstraff). Dessutom pratar jag om QE och vi diskuterar om det inte vore bättre om centralbanker istället fungerade som en marknadsplats för andra banker där de kan förhandla om räntan.

/A

Köper du verkligen dippen nu?

Hej hej bloggen från kontoret! Älskar att sitta här, får mycket gjort och tycker att det är rätt skönt att komma hemifrån på dagarna. Spontanade en väska när vi var ute med hundarna i veckan, har klämt på denna ett tag och bestämde mig för att slå till.

Hur som helst, det var inte väskor och kontor jag tänkte prata om just nu – utan om min senaste krönika för Vontobel där jag skriver om att köpa dippen nu eller inte.

Att ”köpa dippen” eller ”aktier på rea” är uttryck som är populära att slänga sig med, men jag menar att det faktiskt gäller att vara försiktig. Det senaste årets volatilitet där OMXS30 rört sig mellan nivåer mellan strax under 1500 till att för några veckor sedan toppa på en nivå om 1676 skulle kunna vara ett tecken på att vi inte ser fler toppar på ett bra tag. Många av oss ser säkert fram emot en korrektion för att kunna köpa kvalitetsbolag till ett bättre pris än idag, men om vi ska vara helt ärliga så är det faktiskt inte riktigt än.

Jag skriver både om likheterna mellan IT-bubblan och nu samt att vara försiktig med att försöka dölja en dålig investeringsstrategi bakom att kalla det för att vara långsiktig. Vi pratar ju ofta om att ”aktier stiger på sikt” och det är sant när vi talar om hela marknader, men inte lika säkert när det gäller enskilda bolag!

Ni hittar krönikan här!

/A

Uppesittarkväll och tankar om nischbanker och kreditbolag

Finns det något härligare än att hänga med gänget ovan (och Albin) och snacka penningpolitik, centralbankers historia och investeringar? Tror inte det alltså.

Jag blir förresten SÅ glad över att ni verkar gilla mina centralbanksrants. Trodde inte för några år sedan att penningpolitik skulle bli ett så stort intresse för mig. Men centralbanker och jordbruksråvaror verkar vara min hemmaplan, hehe.

Jag tänkte kommentera en bra fråga jag fick igår men som vi inte hann lyfta i programmet!

Först och främst – gillar second level-frågor!

Så, om jag förstår resonemanget bakom frågan så gäller det alltså att om räntan höjs och det leder till att låntagare får svårt att betala sina krediter så leder det alltså till att det finns fler förfallna krediter som bolag som Intrum kan köpa upp. So far so good. Men, med höjd ränta så medför det också ökade kostnader för Intrum, precis som för vanliga banker. En annan sak som är viktig att komma ihåg är också att även om det finns fler krediter att köpa upp så är det inte säkert att dessa blir betalda. Det finns alltid en kreditrisk, framförallt i den här typen av verksamheter.

Funderar förresten på ett inlägg per råvara som jag har i Cygnus. Lite mer ingående istället för softs som grupp. Vad tror ni?

/A

Färdig med bok och frågor till Ingves

Det är en ganska speciell känsla att skicka in sitt sista kapitel till förlaget och känna att man sagt det man ville för den här gången. Det är väl kanske inte helt sant dock, eftersom jag redan börjat skissa på bok nr 3 som jag fått mycket inspiration till under tiden som jag skrev denna (nej, inte om centralbanker, jag lovar).

Nu kan jag i alla fall få lite mer tid till bloggen igen och jag har SÅ mycket material och idéer till inlägg om allt från råvaror, centralbanker och penningpolitik, tankar om analys och makro! Som november ser ut nu är jag fullbokad i princip varje dag. Möten i Oslo, Stockholm, flera föreläsningar och en intervju jag ska göra med en hotellmagnat som jag misstänker att ni kan gissa er till (men mer om det senare). Idag ska jag dock fira mitt färdiga manus med att bjuda Micke på lunch (måste muta med honom till restauranger, annars stannar han hemma) innan jag går till mitt kontor som jag precis signat för(!), kör en avstämning inför ett möte jag har i november (får berätta mer om det senare) och ikväll avslutar jag firandet med knäböj och intervaller (vem är man?).


På tal om centralbanker så såg jag att Ara på EFN ska träffa Stefan Ingves på onsdag och jag lovade att skicka med honom lite frågor som jag tänkte att jag kunde sammanfatta här. Som ni kanske redan förstår så är det både en och två saker jag skulle vilja fråga vår Riksbankschef men det mest centrala kommer här:

  • Hur skulle ni hantera om vi går in i en lågkonjunktur nu? Skulle ni i så fall sänka räntan, låta den ligga kvar på dagens låga nivåer (trots högkonjunktur) eller faktiskt höja enligt tidigare prognoser?
  • Hur motiverar ni lågräntemiljö i en så här stark ekonomi och vad kommer det att få för konsekvenser när vi på riktigt hade behövt sänka räntan för att stimulera ekonomin under en lågkonjunktur?
  • Hur lågt kan ni sänka räntan? Vad anser du är den absolut lägsta nivån räntan kan ligga på och under förutsättningar skulle ni gå så lågt?

/A

Outsiders 35: Vad är pengar?

FREDAG betyder nytt avsnitt av Outsiders! Den här veckan snackar vi om pengar (som om vi aldrig annars gör det). Jag briljerar med kuriosa och jag och Micke pratar om pengars historia, vad skillnaden mellan pengar och valuta och vad är hard and easy money? Dessutom pratar vi om war on cash och förklarar vad begreppet ”carry tax” är!

Vi finns där poddar finns, på Spotify eller via länken ovan!

…Nästa vecka kör vi centralbanksspecial. Can’t wait!

/A