Centralbankskuriosa

Ingves 2.0

Micke träffade nyss Mattias Ribbing för en intervju (eller två) till 25 minuter och Future Skills och berättade igår när jag, innan vi somnade, låg och rabblade centralbankskuriosa (jag är så älskvärd just nu) att Ribbing brukar kalla hjärnan för ”teflonhjärna” när det gäller att lära sig något nytt. När vi inte har någon kunskap att relatera den nya informationen till så studsar informationen bara av oss, precis på samma sätt som mat inte fastnar i en teflonpanna. Ett bra sätt att komma förbi det är dock att läsa historia, eftersom det ofta går att koppla till något vi känner igen. Därför tänkte jag dela med mig av lite kuriosa och historia om centralbanker och penningpolitik!!! JAG VET! Jag är också taggad!!

Låt oss kastas tillbaka till Romarrikets tidiga dagar år 753 f. kr.. Man brukar säga att det går att dela in Romartiden i tre delar vad gäller deras monetära system. Mellan 753 – 267 f. kr. handlade man med stora, klumpiga kopparklumpar (ja, snarare klumpar än mynt) som kunde väga upp till 1,6 kg st och var tvungna att vägas vid varje transaktion. Lite senare, mellan ca 267 – 27 f. kr. övergick man till silvermynt och efter Julius Ceasars död övergick Romarriket till guldstandard alltså mellan 27 f. kr. – 476 e. kr. Tidslinjen i sig är intressant men vad som är mer intressant är vad som hände sen! Vid den här tiden skulle 1/10 av alla intäkter betalas i skatt till den kristna kyrkan, detta ledde till att kyrkan efter ett tag ägde mellan 1/3 – 1/2 av allt land och Romarrikets totala förmögenhet. Trots att pengar faktiskt existerade så var endast en liten del av dessa i cirkulation – samtidigt fortsatte kyrkan att bygga sitt pengaberg. I slutet kontrollerade kyrkan tillsammans med totalt 2000 familjer all förmögenhet och resten av Romarrikets befolkning levde i extrem fattigdom.

…Men låt oss istället prata lite om Bank of England och sen om the Feds föregångare.

…Innan jag pratar om Bank of England vill jag förresten nämna vad som hände med Storbritanniens tidigare monetära system. Det är lite för roligt för att lämna därhän. Ni som lyssnar på Outsiders känner till det här, men mellan 1100-talet fram till år 1783 använde britterna något som kallades för ”tally sticks” som pengar. Även om de alltså fanns i cirkulation under hela den här perioden så var det framförallt under deras storhetstid år 1290-1485 som de användes som mest.

Hur som helst, tally sticks var träpinnar som användes som betalmedel. Eftersom tally sticks knappast är vad man kallar ”hard money” utan istället enkla att tillverka gick det ganska enkelt att ”trycka mer pengar” och när det monetära systemet var så sönderinflaterat och köpkraften så låg att pinnarna nästintill var värdelösa så bestämde man sig för att elda upp några av dem. Tyvärr spred sig elden och den dåvarande motsvarigheten till centralbanken brann också ned. Alltså, först blev valutan förstörd på grund av inflation och sen brände man upp alla pengar OCH banken. Helt klart en av mina favorithistorier. För bra för att vara sant.

MEN SEN DÅ? Hur byggde Storbritannien upp sin ekonomi igen och vad lärde man sig av misstaget av att trycka för mycket pengar?

År 1694 grundades Bank of England med bilderna av ett monetärt system som gått upp i rök färskt i minnet. Visst skulle de ha lärt sig av misstaget? Eller? Vid det här laget hade de en guldreserv om 36 000£, tyvärr skulle denna guldreserv bara motsvara 2 procent av de pengar som år 1696 (alltså bara två år efter grundandet av banken) fanns i omlopp. Man hade alltså inte ens lärt sig litegrann. 

Så… Nu befinner vi oss i USA och året är 1791. Framtidens presidenter John Adams, James Madison och Thomas Jefferson motsatte sig det dåtidens motsvarighet till USAs centralbank gjorde i ett brev där Jefferson skrev följande:

”The Central Bank is an institution of the most deadly hostility existing against the principles and form of our Constitution… I believe that the banking institutions are more dangerous to our liberties than standing armies. Already they have raised up a moneyed aristocracy that has set the Government at defiance. The issuing power should be taken from the banks and restored to the people to whom it properly belongs. If the American people ever allow the banks to control the issuance of their currency, first by inflation and then by deflation, the banks and corporations that grow up around them will deprive the people of all property until their children will wake up homeless on the continent their fathers occupied.”

År 1792 kom den så kallade ”panikkraschen” som berodde på att bankerna lånat ut för mycket pengar för billigt och krävde tillbaka utlånat kapital vilket ledde till en finansiell kris. Vilken tur att inga länder sysslar med dumheter som låga eller till och med negativa räntor idag som leder till hög skuldsättning för både stater, företag och privatpersoner då.

/Det var allt från fröken Svahn och hennes memes + centralbankshistoriarant för idag.

3 Comments

  1. När jag kom till ”JAG VET!!!” händå något som aldrig hänt när jag läst en blogg innan. Jag började skratta högt, inne på järnvägsstationen. Underbart inlägg och som alltid intressant. Alltid tacksam för att du bloggar 🙂

Leave a Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.