Perspektiv

Micke brukar reta mig och kalla mig för ledighetskommittén sen jag sa upp mig. Jag jobbar helt klart mer nu, men på ett lite annorlunda sätt – och framförallt inte fast på ett kontor utan där jag känner för det. Som den här veckan i NYC, som har varit fantastisk och lite oväntad på olika sätt. Jag känner mig både lite klarare och inte med vad jag vill och inte vill göra. Vissa av mina vänner skulle säga att jag tänker för mycket, och det kanske är sant, jag måste bara klura lite till på om jag ska fortsätta med det eller inte.

Igår åt jag middag med lite vänner som var i stan och idag åt jag en never ending brunch med Abbey Wemimo som bland annat startat Esusu (läs om det på Forbes här), men även Clean Water For Everyone som förser människor i Afrika med rent vatten. Jag och Abbey diskuterade flera väldigt spännande saker idag som jag skulle vilja dela med mig av, vilket jag kommer att göra i ett eget inlägg. Abbey är en extremt ödmjuk person och det var nästan ”synd” att jag skulle till FN för att gå på prisutdelningen av Hult Prize; vilket var ett spontant påhitt från mina vänner som under middagen igår tyckte att det var en genialisk idé att ta med mig på, haha.

Om du aldrig möter nya människor eller tackar ja till nya situationer så kommer aldrig heller något oväntat att hända. Nätverkande handlar till stor del om att våga leva livet på ett lite annorlunda sätt än dagen innan för att skapa nya möjligheter.

Jag kastade i alla fall in handduken tidigt ikväll efter flera nätter med mycket drinkar och lite sömn. Jag hann säga hej till president Clinton som var på plats men jag bestämde mig för att skippa kvällens middag och ligger istället i sängen och äter lite cashewnötter som jag hittade i minibaren. Livet alltså, så himla bra ändå.

/A

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.