Paradoxerna är min största fördel

En av mina största ”sorger” sen jag var ganska liten och det som medfört att mitt självförtroende inte varit så starkt på något plan har handlat om att jag inte är jättebra på något. Jag tror att jag har nämnt det här i Outsiders också. Jag har extremt lätt för att lära mig och blir ganska snabbt lite bättre än snittet, men aldrig i närheten så duktig som proffsen. Det har inte spelat någon roll om det har varit den kreativa eller den mer inrutade delen. Detta har också gjort att jag aldrig riktigt att känt att jag passar in i kategoriserade grupper. Jag är inte bara estet och jag är inte bara akademiker.

Vi växer upp i skolmiljöer där vi får lära oss vad som är rätt och fel. Vi blir placerade i fack och indoktrineras in i en värld där allt och alla måste ha en etikett. Men vem är egentligen jag? Om jag inte hittar en kategori som stämmer in? Tidigare har jag försökt undertrycka delar av mig själv, eftersom de inte stämmer in med resten av bilden. Om jag vill jobba med finans kan jag inte enligt den bild som målas upp samtidigt få måla nakenkonst eller skriva romaner med tvivelaktig handling. Är jag feminist så måste jag försvara kvinnor till varje pris och aldrig få stå på männens sida. Och vadå sida, förresten? Måste jag välja hela tiden, kan jag inte bara få vara jag?

…Sen läste jag Tao Te Ching som jag fick av en vän och började sakta men säkert hitta hem. Idag har jag legat vid en solbädd och läst Adam Grants ”Originals” för andra gången och ser nyanser som jag hade svårt att ta till mig tidigare. Att paradoxerna inte ska vara min stora sorg utan egentligen är min största fördel.

Grant skriver bland annat att det är individer som inte har störst kunskap eller expertis inom ett ämne som skapar nya produkter genom nya perspektiv. Det kan till exempel vara förklaringen till att jag kunde se och bygga  Cygnus. Han visar också statistik som förklarar att entreprenörer OCH forskare som gör något estetiskt vid sidan (musik, konst, skådespeleri etc) lyckas bättre.

Jag är så himla färdig med att försöka sätta en etikett på mig själv eller ens försöka passa in i någon annans mallar. Jag är, det räcker.

/A

7 Comments

  1. Anna, hatten av. Detta är ett av dina bästa inlägg. Fortsätt vara du, dela dina tankar, göra ditt fantastiska jobb och var jättenöjd med det 🙂

  2. Var bara dig själv. Det är alla andras problem att de behöver ett fack att placera dig i. Det är betydligt bättre att vara unik än att vara som alla andra. Så stå på dig och gör det som gör dig lycklig och skit i vad alla nej-sägare och tråkmånsar tycker.

    Grym blogg för övrigt!

    Keep it up!

  3. Intressant. Med åren har jag lärt mig att nästan alla av mina svagheter är mina styrkor och tvärtom. Om något i min personlighet är en svaghet eller styrka beror på sammanhang och hur de används. Håller med om att om man kan för mycket om ett ämne kan det vara svårt att tänka utanför boxen eller förnya sig när tiderna förändras. Vissa akademiker följer kartan mer än verkligheten, t.ex. de som försvarat effektiva marknadshypotesen in absurdum trots all behavioral finance och att världens mest framgångsrika placerare förnekar att marknaderna alltid är så rationella.

  4. Jag känner igen mig så mycket! När jag gick i högstadiet trodde jag till och med att jag var tvungen att välja mellan smart och snygg, eller smart och omtyckt.
    Har också börjat inse att mina ”svagheter” är mina styrkor och just att jag inte går för djupt in på något gör mig väldigt allmänbildad inom det mesta.
    Tack för en bra blogg!

  5. Intressant inlägg med mycket igenkänning. Just nu läser jag den här boken och tycker att den ger mig en hel del. Den innehåller ett intressant test som tar en del tid att genomföra och många konkreta exempel. Jag har inte tröskat igenom hela så jag kan inte ge någon riktig helhetsbild, men tänkte på den när jag läste ditt inlägg.
    https://www.adlibris.com/se/bok/the-gifted-adult-a-revolutionary-guide-for-liberating-everyday-geniustm-9780345434920?gclid=Cj0KCQjwquTbBRCSARIsADzW88xIZDOSwERgoFx0GeZ1fpOCdxgH-fZydIdy1ljih4s3oTi8torz_bwaAuniEALw_wcB
    Bästa hälsningar Susanne

  6. Otroligt bra skrivet! Jag känner så igen mig i det där. Du är inspirerar fler människor än vad du tror. Till och med de som försöker trycka ner dig blir fascinerad av din talang och det är väl därför de beter sig som de gör för att de inte kan acceptera det. Fortsätt stå på dig och låt ingen trycka ner dig!

Leave a Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.