Det kan vi lära oss av träd som pratar

Åh nej, nu har hon fullständigt spårat ur! Bort med allt filosofiskt trams and get back to the numbers” kommer ni tänka nu, men det är faktiskt sommar (och min blogg) så ni får hålla till godo lite till med hippie-Anna.

Jag skriver just nu på min andra bok (eller tredje om man ska räkna min opublicerade samhällskritiska skönlitterära skildring om stress och arbetsnarkomani som jag är för feg för att publicera) som kommer ut i januari. Micke skrattade åt mig igår när jag satt i soffan och skrev med ett glas sauvignon blanc bredvid mig. Han tyckte att jag såg ut som en kliché och tog en bild:

Jag klandrar honom inte, framförallt inte när man kan skymta mina halvfärdiga tavlor i bakgrunden. Scenen idag är inte så annorlunda mot igår och jag börjar mer och mer hitta in i mitt ”författarlunk”. Jag är, trots min kärlek till siffror och analys, en ganska kreativ själ som från början kommer från musikhållet men som istället rotat mig med skrivande och målande. Jag brukar kalla mig för ”corporate hippe”. Business på dagen och hippie när ingen ser. Du hittar mig med stor sannolikhet med en pensel i ena handen och ett glas champagne i andra om du skulle smyga hem till mig utan min vetskap. Till det konsumerar jag mer än gärna österländsk filosofi och funderar över koncept som ”if nothing is done, nothing is left undone”.

MEN, som rubriken lyder ska vi knappast prata om min konstnärliga sida utan om något annat, som i och för sig är relaterat till boken jag skriver just nu, men jag är för exalterad för att inte dela med mig här och nu.

Visste ni att träd talar med varandra? Jag hör hur det låter, men det finns en viktig poäng som jag ska komma till snart, som inte alls är flummig utan snarare tvärtom. Suzanne Simard genomförde för över 25 år sedan ett experiment (som hon hade svårt att få funding till) där hon upptäckte att träd kommunicerade med varandra i naturen. Med hjälp av plastpåsar och radioaktivt kol kunde hon mäta och följa hur naturen samarbetade och hjälpte varandra i skogen.

Tidigare trodde man att träden konkurrerade med varandra, att de nästan slogs om solens strålar, vattnet i jorden, bäst läge helt enkelt. Att starkast alltid vann. Simards forskning var banbrytande på många sätt. Hon kunde påvisa att det pågick en tvåvägskommunikation mellan träden och att beroende på när en av arterna (i experimentet gällde det granar och tallar) var svagare så skickade den andra arten mer kol genom underjordiska nätverk till den svaga. Hela skogen är alltså en stor organism snarare än en stor skara av arter som konkurrerar med varandra om skogen.

Jag förstår om ni fortfarande är frågetecken och undrar om jag fullständigt har tappat det. Men, så till min poäng. Jag skriver ju en bok om nätverkande. Hur man kan bygga relationer och investera i nätverk. Här tycker jag att det finns mycket att lära från träd som kommunicerar med varandra. Precis som vi tidigare trott att skog frodas och växer genom att träden konkurrerar har vi haft en syn på bolag och människor. Att konkurrens och armbågande är vägen till framgång. Detta är inte sant.

Tim Sanders, tidigare executive på Yahoo! skrev boken ”The likeability factor” och nämner i den att eran av ”mean business” är på väg att ta slut. Vi kan inte längre förvänta oss att framgång bygger på att vi försöker knuffa undan andra. Sanders menar att det beror på två saker:

  1. Vi har valmöjligheter: Om vi har en chef som vi inte respekterar kan vi byta jobb.
  2. Vi lever i ett informationssamhälle: Om ett bolag/person gör något dåligt så kommer detta att komma ut till allmänheten. Titta bara på H&Ms skandaler när det kommer till hållbarhet och att det sen läckte ut att de brände upp delar av lagret. Not good for business.

Han är dock inte den enda som är inne på samma spår. Adam Grant är professor i psykologi och menar att vi mer och mer tenderar att göra affärer med människor vi känner till och tycker om.

Så, vad kan vi lära oss av träden som pratar? Allt handlar om nätverk. Att hjälpa, att bygga varandra. Det är exakt det här jag menar med att investera i sina relationer, vi blir inte starkare för att vi fäller krokben för andra, utan genom att vi stärker, bygger och stöttar – även de som i en förlegad värld borde kallas för konkurrenter.

/A

Leave a Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.