Barcelona och trasig bakgrund

Alltså vilken helt fantastisk, magisk, rolig, knäpp och galen helg jag har haft i Barcelona. Jag gillar att vara spontan och tror överlag att livet i sig blir roligare om man hela tiden bryter av sin vardag och utmanar sin homeostas och just därför sa jag JA direkt när Andra frågade om jag ville hänga med till Barcelona och hänga med Ishtar en helg.

Vi har haft väldigt mycket samtal om entreprenörskap, att stötta varandra istället för att konkurrera och mycket annat. Vi kommer alla tre från bakgrunder där vi haft mycket utmaningar. Jag har tidigare valt att inte dela med mig för att jag är rädd att bli misstrodd eller att fokus ska förflyttas från mitt arbete till min bakgrund men inser efter att ha pratat med nära vänner att om jag pratar om det jag gick igenom så kanske jag kan hjälpa någon annan och det är väl exakt det jag vill försöka åstadkomma med det här inlägget.

Jag vet att många har en bild av vem ”Anna Svahn” är och det är för att jag noga valt ut vilka delar jag delat med mig av. Det har varit befriande att få vara en person utan problem, eller i alla fall framställa mig på det sättet. Verkligheten ligger väldigt långt därifrån.

Innan jag fortsätter vill jag be min familj om förlåtelse. Förlåt för att jag aldrig berättade. Förlåt för att det kommer fram först nu.

När jag var sjutton år gammal blev jag slagen i en dåvarande relation. Inte en eller två gånger utan systematiskt. Jag blev nedbruten och fick likt Pavlos hundar lära mig hur värdelös, ful och dålig jag var. Jag orkar inte gå in på detaljer för det här är något som jag fortfarande bearbetar men jag bär fortfarande med mig fysiska ärr från brännmärken som varje dag påminner mig om de månader jag var fast i förhållandet som jag i efterhand tror hade kunnat ha ihjäl mig om jag inte hade tagit mig därifrån.

Jag har och har haft en väldigt skev självbild och började till exempel gråta för ett par år sen när jag blev kallad vacker för att jag ”förstod” att det var ett hån och tyckte att personen som sa det var fruktansvärt elak som skämtade på min bekostnad. För jag visste ju att jag var ful och värdelös. Jag har varit en kameleont som bara varit en spegel av min omgivning, velat vara omtyckt till varje pris, för annars visste jag att jag skulle bli slagen. Passa in eller dö. Jag har som ett resultat av de här erfarenheterna brottats med ätstörningar, ångest och haft otroligt svårt att lita på människor. Utåt sett har jag verkat glad, lycklig, bekymmerslös. I verkligheten har jag emellanåt legat dagar i sträck i fosterställning. Men bara om ingen såg.

När jag var nitton år gammal och precis tagit studenten flyttade jag till Malmö. Jag ville ha en nystart, nya vänner, ett nytt liv och skapade mig exakt det. Idag är jag varje dag otroligt tacksam över vad jag byggt upp från absolut noll. Jag lever i en relation med någon som vill se mig växa istället för att krympa. Har vänner som älskar och stöttar mig för precis den jag är.

Jag börjar sakta men säkert att hitta hem i mig själv och har till skillnad mot vad många kanske tror en väldigt ödmjuk inställning till livet. Jag har det senaste året varit nästan overkligt lycklig och tacksam men minns att det inte alltid varit så. Jag kommer däremot aldrig tillåta att någon trampar på mig igen och tar i ärlighetens namn inte åt mig det minsta när någon har åsikter om mig. Det absolut viktigaste jag har lärt mig är att jag, mina värderingar, mina tankar, mitt liv, är mycket mer värt än andras åsikter om mig.

Låt aldrig någon annan bestämma ditt värde och gör dig av med giftiga relationer som skadar dig. Du är vacker, fantastisk och kan med rätt verktyg och mindset ta dig precis vart du vill.

/A

17 Comments

  1. Hej Anna

    Känner igen mig i det du berättar. Destruktiva relationer är förödande för självkänslan. Levde själv med en kvinna som isolerade mig allt mer från både vänner och familj. Tillslut var vi en bubbla där hennes vilja var lag och jag gjorde mitt bästa för att följa den.

    I efterhand förstår jag inte hur det kunde gå så långt? Någonstans trodde jag hon skulle förändras. Men tvärtom blev hon bara värre. Tyvärr fick vi barn tillsammans (underbara barn men HON är hur jag än gör en del av mitt liv livet ut..) och ännu snart två år sedan vi delade på oss fortsätter hon psyka och trycka hon ner mig genom sms och mejl med mera.

    Sedan vi delat på oss har jag förstått att hennes sätt inte varit ok eller normalt. Men när man lever i det blir man förblindad. Jag vill inte gå djupare in på vad hon gjort mot mig men hon skadade mig både fysiskt och psykiskt.

    Ännu så lång tid efter vi separerade börjar min kropp skaka av oro när hon går igång mot mig. Likväl vet jag att hon inte kan göra något mer mot mig. Men det sitter djupt. Alla år av misshandel.

    Jag är glad att du tog dig ur ditt destruktiva förhållande och att du hittat tillbaka till dig själv och kärleken. Tack för din berättelse Anna. Och all lycka med dina spännande projekt.

    Mvh,

    Atlas Investo

    atlasinvesto.blogg.se

    1. Tack för att du berättar, jag vet själv hur otroligt jobbigt det har varit att leva med skammen efteråt. Jag är alltid rädd för att berätta för att jag tycker att det är som att erkänna hur dålig jag är och tror tyvärr fortfarande att de flesta ogillar mig om de inte känner mig.

      Jag tycker också att det är viktigt att berätta att destruktiva relationer inte alltid är mannens fel. Jag förstår att det ofta är så, men för mig som gått igenom det blir det nästan ännu viktigare att inte dra alla män över en kant och tycker därför att det är bra att höra din historia, även om jag blir väldigt ledsen för din skull.

      Tack för allt stöd!

      /Anna

  2. ‪Anna, jag blir arg att någon har utsatt dig för så taskiga saker! ? Jag fattar inte hur man kan göra så mot en annan människa! ?? Och du verkar hur mysig som helst.‬ Helst skulle jag vilja ge dig en kram och berömma dig för att du lyckades ta dig bort från det destruktiva förhållandet! Det var superbra gjort!! ❤️

  3. Fantastisk av dig att berätta om detta! Det kan säkert hjälpa många och skapa mer öppenhet kring frågan om våld i nära relationer.
    Tack!

  4. Tack för att du delar med dig av din historia.
    Det känns hoppfullt att det går att ta sig vidare.
    Själv har jag nyligen lämnat ett långt förhållande med psykisk misshandel och början till fysisk misshandel. Jag försöker nu bygga upp mitt liv, mig själv och min situation. Det är tufft, livet snurrar ju på utan att ta hänsyn till att jag behöver ”andas”. De allra flesta dagar går det bra men många helger kommer jag inte ur sängen.
    Det är en tuff resa men man tar sig igenom det.

    M v h
    S

  5. Tack Anna för att du delar detta. Viktigt att påminna människor om att alla har saker de kämpar med. Även de människor vi beundrar.

  6. tack för att du delar! Det finns så mycket bra att ta med från din historia (även om det låter sjukt att säga så eftersom att man inte önskar någon en destruktiv relation). Men du visar verkligen att det går att vända fruktansvärt negativa situationer. Fantastiskt också att se att du är mänsklig vilket det ibland kan vara svårt att förstå när man bara följer personer genom media. Så tack för ditt mod, tror att det betyder mycket för många!

  7. Hej Anna
    Jag känner igen mig precis det du berättat. Jag var tillsammans med en man som ljög om allt i sitt liv. Jag var då 16 år när jag träffade honom, egentligen så är man ett barn. Det visade sig att han var 16 år äldre än jag.
    Han stal min ungdom. Jag var mer eller mindre inlåst. Han hotade mig verbalt och kontrollerade allt jag gjorde. Dessutom var jag tvungen att ta hand om honom på alla sätt som en mamma. Sköta hushåll och ekonomi. Jag dog glömde bort att leva. Efter 4 år tillsammans med honom så vaknade jag.
    Det tog många år och några förhållanden innan jag kunde gå vidare. Jag har också varit från en spontan nyfiken till tystlåten avvaktande.
    Nu är jag 55 år och lever särbo med en man som älskar mig för den jag är och jag kan prata med honom om allt.
    Jag är en lycklig och stark kvinna som står med bägge fötterna på jorden.
    Livet blir bättre och bättre.
    Hälsningar Marianne

Leave a Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.