Inte mitt nyårslöfte

Jag var ju med i det avsnitt av ‘25 minuter‘ som släpptes i måndags och pratade om personlig utveckling, lärande etc. Jag sa då att ett mål med 2018 var att fortsätta ungefär som nu men hitta mer tid till träning. Det slog mig på eftermiddagspromenaden med Capex (min hund) att jag genom åren haft de märkligaste nyårslöften man kan tänka sig och tänkte att det skulle passa bra som ett blogginlägg. För att förklara varför jag haft konstiga mål och löften tidigare behöver ni dock en väldigt kort bakgrund till varför jag idag är en helt annan person än för bara några år sen. Om jag skulle sammanfatta den utveckling jag gjort på ett personligt plan de senaste två åren så skulle jag framförallt vilja säga att jag hittat hem mer och mer i mig själv.

För sju-åtta år sen gick jag igenom en ganska tuff grej privat som har påverkat mig mer än vad jag har velat erkänna själv fram tills nu. Jag tänker inte just nu gå in på vad som hände utan det är en historia som bara Micke och ett par av mina närmsta vänner känner till. Oavsett vad så har det förutom flera fysiska ärr även lämnat spår i min personlighet. Fram tills för två år sen formade jag min person efter den jag var med vilket har resulterat i att jag vaknade upp för ett par år sen i ren och skär panik med vetskapen att jag bara var en spegel av min omgivning. Jag fick börja om från början helt enkelt. Min bakgrund har också gjort att jag varit ganska ”kall” som person och haft väldigt svårt att visa andra känslor än tillgjorda leenden på bild eller i sällskap av andra, för att passa in. Min största rädsla var att inte bli omtyckt, jag hade likt Pavlovs hundar fått lära mig i en relation att om jag inte ”gjorde rätt” så fick det konsekvenser – och det är dessa konsekvenser som idag fortfarande syns i form av ärr på kroppen. Eftersom jag lärt mig att för att överleva behövde jag ”göra rätt” enligt min dåvarande pojkvän så slutade jag helt enkelt att vara någon annan än den jag förväntades vara av mitt sällskap. Det här har senare lett till extremt dålig självkänsla och långa perioder av ångest.

Flera år efter att min inte så härliga tonårsrelation hade tagit slut hade jag flyttat till Malmö. Flytten dit handlade verkligen om att börja om på riktigt och var en flykt från den stad och hemort som gjort mig ont som yngre. Utan vänner men med en självbild om att jag inte dög skaffade jag snabbt nya vänner och blev en ”Anna” som anpassades efter deras förväntningar på mig. Jag hade till exempel alltid saknat att ha ett stort tjejgäng och upplevde att jag ”missade” något. Jag minns att jag vid ett nyår bestämde mig för att under det kommande året ”lära mig att tycka att smink var roligare så att jag kunde hitta någon form av tillhörighet i ett tjejgäng”. Ni hör ju, hehe. Både generaliserande och konstigt prioriterat.

Idag är jag en helt annan person omgiven av vänner som jag vet finns där ovillkorligt och vi kan prata om intressanta saker som litteratur, ekonomi, finans, investeringar, lärande – you name it. Jag har helt enkelt hittat hem i olika relationer bara genom att vara jag och insett att mitt personliga värde är mycket viktigare än vad andra tycker om mig.

Mitt nyårslöfte för 2018 är inte att sminka mig mer eller vara mer på ett sätt som faller andra i smaken. Tvärtom har jag snarare fått mersmak för styrkan i mig själv och att alltid gå min egen väg och aldrig igen låta någon trampa på mig. Därför är det mitt löfte till mig själv, att helt enkelt bara vara mer av mig själv – på riktigt.

Passar på att lägga upp en klyschig bild från Brooklyn Bridge. Om en vecka är vi i Sri Lanka!

Vad ska du bli bättre på nästa år?

/A

2 Comments

  1. Hej Anna! Vilket modigt och ärligt inlägg! Att lära sig vem man är, vem man vill vara och att det är viktigt hur människor i ens liv får en att må – ger de energi eller tar – är svårt att komma underfund med, och är en av de bästa sakerna med att bli äldre och klokare. Allt gott och god fortsättning! /Amanda

  2. Fint inlägg. Jag tror många försöker anpassa sig till andras förväntningar istället för att vara sig själva. En bra sak med att bli äldre är att man i allt större utsträckning struntar i vad andra tycker och gör saker som man själv gillar. Fortsätt att blomstra som person Anna 🙂

Leave a Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att förhindra skräppost. Läs mer om hur dina kommentarsuppgifter behandlas.